Vad hände med människans självbevarelsedrift?

Häromkvällen var vi ute och gick en runda med Nizar och på Kaptensgatan fick vi syn på en liten igelkott som kilade över cykelvägen. Precis samtidigt kom en tjej på cykel från Möllanhållet, på kollisionskurs med kotten. Jag var helt säker på att hon skulle sakta in eller väja eftersom hon tittade ner i marken och borde se att det var något som korsade hennes väg. Men inte.

Framhjulet missade precis, men bakhjulet klippte det stackars djuret. Det smällde till rejält och cykeln vinglade betänkligt, men tjejen såg sig lite förvånat över axeln och trampade vidare, fortfarande med blicken i marken. När hon var i höjd med oss såg jag att hon skrev ett sms samtidigt som hon cyklade.

Jag undrar bara hur dum får man bli? Tänk om det varit ett barn som irrat ut framför henne, eller kommit en mötande cykel? Eller för den delen om hon kört omkull. På sätt och vis hade det varit rätt åt henne, men jag undrar varför hon inte ens tänkt tanken att hon inte är lika uppmärksam på faror om hon koncentrerar sig på telefonen i stället för att se vad som är framför henne. Tydligen är självbevarelsedriften inte särskilt utvecklad hos vissa människor. I alla fall är det svårt att tro det när man tittar på hur en del beter sig i Malmötrafiken.

Jag funderade faktiskt på om jag inte skulle ha ringt polisen. Igelkottar är ju ändå fridlysta, och rent krasst så var det ju en smitningsolycka. Men jag är orolig för vad de skulle sagt när jag förklarat vad som hänt: ”… du … ring oss aldrig igen … någonsin”.

Hur gick det med igelkotten då? Den blev nog mörbultad, men efter ett par sekunder sprang den vidare in i buskarna på andra sidan cykelvägen. Jag hoppas att den mår bra idag och att tjejen fick punktering.

En reaktion på ”Vad hände med människans självbevarelsedrift?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.