Flyg

Åskväder över Himalaya

Det här är tredje gången jag åker till Taiwan. De två tidigare har jag flugit Boeing 747, men den här gången blev det Airbus 340-300 och det är ett betydligt bättre plan för oss som åker ekonomiklass. Bekvämare stolar, bara två stolar vid fönstren – och jag har dem båda för mig själv – och ett riktigt bra Inflight Entertainment-system med Video on demand. Mycket trevligt, så slipper man vänta in att filmerna ska starta om när man sett en. Jag har försökt se ett par meningslösa actionfilmer i hopp om att somna. Det har lyckats, fast inte så bra som jag hoppats. Som tur är finns Wild Hogs med John Travolta, så jag ska nog kunna få någon timme till med John Blund innan jag landar om inget annat hjälper.

Just nu sitter jag 11.277 meter över Indien, med Nancy Sinatra på iPoden, och tittar på ett åskväder under oss. Därhemma är det tio minuter kvar av Rapport, men här är det mitt i natten, så blixtarna syns tidligt. Det är ett fantastiskt spektakel och jag har försökt få lite bilder. Tyvärr är det för mörkt och molnigt för att man se Himalaya, som ligger rakt utanför mitt fönster. Just nu befinner vi oss i höjde med Mount Everest. Det hade varit roligt att se världens högsta berg på riktigt.

Om drygt fyra timmar landar vi och jag ska försöka koppla av med Janis Joplin en stund. Hjälper inte det får det bli Travolta.

489

Det blixtrade betydligt mer än vad som framgår av bilden, men det var tyvärr allt för svårt att tajma avtryckaren med naturens nycker.

Taiwan Beer, ett kärt återseende

597
Taiwan Beer, kanske inte kungen bland öl, men väldigt god.

Hur lång en flygning upplevs beror på många faktorer. Sitter man bredvid en reslig, om än väldigt trevlig, holländare vars storlek gör att man inte kan sitta riktigt bekvämt, ja då känns tolv timmar till Bangkok som en evighet. Det blev i alla fall lite sömn på planet, så jag var hyfsat utvilad när det var dags att gå av planet under tiden som det tankades och städades.

Väl i gaten för att komma ombord igen träffade jag Andy och April från Las Vegas. Eller rättare sagt Andy träffade mig. Helt plötsligt hörde jag någon bakom mig säga ”cool backpack” och insåg efter någon sekund att det faktiskt var för mig repliken var ämnad. Andy har pluggat två år i Köpenhamn, visserligen för tolv år sedan, men han kände genast igen en Kånken och undrade om jag var dansk. När han fick veta att jag var svensk skrattade han bara och berättade att de nästan bara umgåtts med skandinaver och mestadels svenskar den senaste tiden i Bangkok.

601
April och Andy från Las Vegas provar Taiwanesisk mat.
Vi passade på att käka lite på flygplatsen i Taiwan. Andy provade lite inhemsk mat, någon slags köttgryta som enligt honom var väldigt god. Jag nöjde mig med en Taiwan beer eftersom jag inte gjort annat än ätit på planet och hade ännu en flygplansmåltid väntandes på mig inom några timmar. Sällskapet gjorde att tiden flög fram och helt plötsligt befann jag mig åter i luften på väg mot Tokyo.

Aston Martin V8 Vantage och flottig pizza på Shipol

Varför är det så svårt att sova om man ska upp tidigt? Kom inte i säng förrän strax innan midnatt, men kunde ändå inte somna. Visst är man lite nervös inför en så pass lång flygning som det här är, men allt var packat och klart under gårdagen, biljetter och pass fanns där de skulle vara, så jag hade ju ingen anledning att oroa mig. Eller jo, för att inte komma upp i tid. Att jag försov mig till jobbet i onsdags gjorde ju inte saken bättre, men då hade jag helt enkelt glömt ställa väckarklockan. I går satte jag i gång larmet på min klocka, Emmas klocka, samt två mobiltelefoner.

Det var dock inga som helst problem att komma upp, trots att solen knappt stigit upp (5.45). Frukosten avklarades i lugn och ro. Nizar tog den tidiga timmen med jämnmod och verkade inte ett dugg upprörd över att han fick sin mat ett par timmar för tidigt. Han hoppade som vanligt upp i knät när det bara var kaffe kvar av min frukost.

Jag var faktiskt ute i så pass god tid att jag inte behövde ta taxi till stationen, som jag först tänkt. Det blev en lugn promenad, tillsammans med Emma och Nizar. På Kastrup fick jag panik. Kön till SAS incheckningsdisk i terminal 1 nådde nästan ända ner till perrongen. Jag hade visserligen över en och en halv timme till godo, men den kön var verkligen inte att leka med och det kändes tveksamt om jag skulle hinna checka in i tid. Sen slog det mig att jag faktiskt var bokad med KLM till Amsterdam. Rent ut sagt en jävla tur att jag kom på det innan jag rättade in mig i ledet.

593

Fönsterputsare på Schiphol.

I skrivande stund sitter jag på Schiphol. Vid första anblick verkar den vara vansinnigt stor. Har precis avverkat en väldigt flottig pizzaslize och en stor Heineken. Rakt ovanförmitt huvud är fönsterputsarna i full gång med att förbättra solinsläppet i glastaket. Tyvärr är jag utan bredband – priserna för trådlös uppkoppling är vansinniga €10 för 24h eller €6 för 30 minuter – så det här kommer nog inte ut på nätet innan jag är i Tokyo, eller möjligen om jag kan komma åt samma öppna nät jag hittade på flygplatsen i Taipei förra året.

588

Aston Martin V8 Vantage.Jag blev alldeles lyrisk när jag kom in i avgångshallen. Mitt istod en Aston Martin V8 Vantage. Jag tycker visserligen att DB9 är snyggare, men Vantage går ju inte av för hackor den delen. Och nu har jag sett en på riktigt, vilket jag tyvärr inte kan säga om DB9. Den var en del i ett lotteri, samma som vi hittade på Heathrow förra året, men där visade de en Lotus i stället. Jag är nästan sugen på att köpa en lott. 🙂

Fick SMS från Martin precis innan maten. Han sitter i solen och dricker champagne. Det låter faktiskt mer lockande än min marathonflygning som börjar om ca två timmar. Vad värre är, han lyfter från Frankfurt i morgon, circa trettio minuter efter att jag landar i Tokyo. Ändå kommer han fram bara 12 timmar efter mig. Nåja, jag får i alla fall flyga 744.

Edit: Kommentarer avstängda eftersom jordens alla spambots tyckte det här var ett passande inlägg att posta reklam i. Nu har visserligen inget slunkit igenom, men vaffan. Någon måtta får det vara.