Olof

Är huvudet dumt får kroppen lida

Jag har insett att jag faktiskt kommer att fortsätta springa så i helgen bestämde jag mig för att det var dags att investera i ett par bra skor. Planen var att sticka till Löplabbet i tisdags under lunchen. På grund av en utdragen inventering fick jag skjuta upp det till onsdagen i stället.

Det innebar att jag fick köra onsdagmorgonens löprunda i det gamla skorna. Ingen fara med det, jag har ju redan avverkat tio mil i dem, om det inte vore för en liten detalj.

I söndags hade dumolof nämligen köpt ett par stötdämpande iläggssulor till de gamla skorna, för det facila priset av 29 kronor. Naturligtvis skulle dessa testas. 

Att sulorna bara kostat 29 kronor, att det var sista gången skorna skulle användas och att det kändes väldigt trångt om fötterna borde ha fungerat som en varningsklocka. Men inte.

Efter fem minuter, väl framme i pildammarna insåg dumolof att det skavde lite på hälarna. Efter ytterligare en minut insåg han att sulorna nog borde plockas ur. Efter knappt två minuter kom han fram till en parkbänk där det gick att sitta ner under tiden som sulorna förpassades till närmaste papperskorg.

Alla dessa korkade beslut, först att prova sulorna och sedan att inte avlägsna dem vid första känningen, har nu lett till att dumolof har två vattenblåsor, en på vardera häl, stora som enkronor.

Så de nya Adidaspjucken, införskaffade på Löplabbet igår, som ska kompensera för att jag pronerar kraftigt kommer nog inte till användning på ett tag.

Vigselringarna äntligen klara

Efter söndagens traditionsenliga besök på Siesta gick vi förbi David J. Butler, guldsmeden som gjorde våra ringar för att se om vårt bröllopsfoto fortfarande fanns kvar i fönstret. Det gjorde det, och David själv var på jobbet för att städa undan lite innan semester och kom ut för att prata lite.

Nu är det ju så att vi inte fått tid att gravera våra ringar med datum för bröllopet. Antingen har jag och Emma inte haft möjlighet att gå dit samtidigt, eller så har David varit upptagen med andra kunder. Att en av oss skulle gå dit med båda ringarna har inte varit ett alternativ. Vigselringen tar man inte av sig hur som helst.

Men nu erbjöd sig David att fixa den sista detaljen medan vi väntade. På en söndag dessutom.

1936

En kvart senare var inskriptionerna på plats och våra ringar är äntligen klara – bara ett och ett halvt år efter bröllopet.

Tack David.

1932

Nu följer Nizar med mig var jag än går

Jag skaffade min första tatuering 1995.

1657

Ganska snart visste jag att jag skulle ha minst en till, men frågan var ju bara vad motivet skulle vara. Det har tagit mig nästan tretton år att komma på det, och nu sitter den där. Tatuering nummer två.

1649

Självklart är det Nizar som är motivet, i något stiliserad form. Förlagan är en bild jag tog när han var valp och vi precis hämtat honom. Naturligtvis är det samma bild som ligger till grund för den tecknade bakgrunden på den här sidan.

181|1421641|1421645|142

Jag är för spritmonopolets bevarande

Smet in på bolaget i lördags för att handla lite vitt vin att njuta i solen på gården. Som vanligt (ja, tre gånger av fyra i alla fall) fick jag visa leg. Kvinnan i kassan rodnade, höll för munnen och bad till och med om ursäkt när hon såg hur gammal jag är.

”Äsch då, jag blir bara glad när ni frågar” sa jag och hon lovade då att alltid be mig om legitimation så länge hon jobbar kvar. Ett argument gott som något för alkoholmonopolets bevarande om ni frågar mig.

Sex månader senare: Det drar inte lika mycket

Idag är det precis ett halvår sedan jag senast klippte mig. Då var det bara två millimeter* hår kvar på knoppen. Nu är det lite längre och vanligtvis lite fluffigare än på bilden nedan.

1355

Har inte bestämt mig för hur länge jag ska vänta innan jag gör något med/åt håret. Den som lever får se.

* Det länkade inlägget är äldre än sex månader, men jag trimmade en gång till efter det.

Grattis jag

Då var man 33, eller om man ska vara petig så blir jag det om några timmar.

Någon gång efter fyra på eftermiddagen såg jag tydligen dagens ljus enligt mamma, men jag kommer aldrig ihåg den exakta tiden.

Blev med nya glasögon, ser ut som 80-talet personifierad

Hämtade ut mina nya glasögon idag. Jag tycker de är skitsnygga, men det finns ett visst drag av 80-tal i dem.

Bild kommer när jag kommer ihåg att ta ett självporträtt. Det går i och för sig att se dem på min nuvarande iChatbild på jobbdatorn. Glöm inte förstoringsglaset.

Visst ser jag ut som Bono?

Det mulnade på lite på eftermiddagen så jag kunde inte längre ha mina mc-solbrillor i backen – i alla fall inte utan att riskera liv och lem – så jag fick hoppa in på sportshoppen i backen och skaffa ett par gula glasögon för att få lite bättre kontrast samtidigt som jag slipper vinden i ögonen.

1187

Det gäller ju att åka med stil, eller hur?

Fortfarande ung – till utseendet i alla fall

Skulle jag någon gång drabbas av trettioårskris behöver jag bara gå till systemet och handla. Inte för att dränka sorgerna i alkohol, utan för att få känna mig ung igen.

Senast idag köpte jag en flaska femtonårig Glenmorangie och fick visa legitimation igen, vilket jag får göra säkert fyra av fem gånger. Det smickrar när man fyllt 32, även om det egentligen inte är någon ålder att tala om. Likväl smickrar det.

Däremot vet jag inte hur jag ska förhålla mig till att jag fick visa legitimation på Hemköp för några månader sedan då jag köpte ett sexpack Falcon Ale och kassörskan bad att få se mitt körkort. Hon blev högröd i ansiktet och bad så mycket om ursäkt, och medan jag packade mina varor hörde jag henne mumla ”max tjugo, max tjugo, du ser inte en dag äldre ut”.

Äh vad fan, jag känner mig smickrad av det också.