Glass

Glassfrossa vid Södertull

Så här i sommartider blir det gärna lite längre hundrundor efter jobbet. Särskilt de kvällar som Emma jobbar, eftersom vi inte direkt har något att komma hem till. 

Idag gick Nizar och jag ner till Södertull för att köpa en glass från Rönneholms, vilket jag minns att vi gjorde förra sommaren också (så här i efterhand minns jag varför vi inte gjorde om det, glassen smakade ju ingenting – i alla fall om du frågar mig, Nizar verkade dock gilla sina smakprov).

1688

Efter en halvtimme i solen, det vill säga till dess att solen försvann, strosade vi vidare. På hemvägen över Gustav mötte vi Bengt*. Han var nyklippt sedan en vecka och det var lite svårt att inte bli avundsjuk med tanke på hur tovig Nizar är nu. Som tur är har jag lyckats få en tid för trim till tisdag, så snart är vår vovve också sommarfin.

Till dess kan ni ju titta lite på bildserien från Södertull, som förutom en hel del hund- och glassbilder även innehåller ett gäng punkare och ett antal andra flanörer på Södra förstadsgatan. 

 

För den oinvigde: Bengt är den enda westie Nizar för närvarande kommer överens med, så vitt vi vet.

Trötta dagar i Lausanne

Jag hade stora planer för besöket i Lausanne och den efterföljande hemresan. Vi skulle bada i Genevesjön och ge oss upp i alperna för lite vandring och fantastisk utsikt.

Vad jag inte var medveten om var att Lausanne i princip ligger i, eller säger man på, en alp. Backigare stad har jag aldrig tidigare besökt och när värmen kröp upp till 30 grader blev det för ansträngande att göra något annat än att dricka öl. Gudarna ska veta att vi försökte.

Först traskade vi upp till centrum, vilket visserligen inte låg längre bort än 600-700 meter från vårt hotell, men då 150 av dem var på höjden tog det nästan knäcken på oss. Ett par tröjor blev inköpta och jag handlade en ny Victorinox innan vi bestämde oss för lite mat.

790

Backarna i Lausanne var inte att leka med.

Efter att ha ätit gav vi oss iväg ner mot hamnen i hopp om att hitta en badplats. Någon sådan stod inte att finna, däremot lite glass, en massa båtar, folk och måsar. Vägen tillbaka till hotellet kändes otroligt lång, men stärkt med en Erdinger gick det att ta sig den sista biten tillbaka. Backar är betydligt jobbigare att gå uppför än nerför, om någon nu inte redan visste det.

814

Det blev inget bad i hamnen, men det var en fantastisk utsikt med Alperna i bakgrunden.

Söndagen blev ännu varmare och vi gjorde om möjligt än mindre. Jag tog en promenad, men höll mig så mycket som möjligt från backarna. Annars höll vi mest till på hotellet.

Nästa besök i Lausanne, för jag åker gärna tillbaka hit, får nog bli på hösten.