Det var ju ett tag sedan kom mig för att skriva något, eller lägga upp en bild. Och då jag behöver testa en sak så kan jag ju göra både och.
Sagt och gjort.
Nizar
Här hamnar all tänkbar information om Föreningsgatans största lilla hund
Nizar gillar inte att jag springer
Hade tänkt springa drygt en mil i Pildammarna idag, men det blev knappt åtta kilometer. Anledningen till den kortare distansen stavas Nizar.
Han är nämligen inte helt förtjust i att husse försvinner ut en timme eller så och kommer hem alldeles svettig. Han piper ibland när jag drar på mig tightsen och det är ett himla pussande och fjäskande när jag väl är hemma igen – som för att tala om hur hemskt livet är utan husse.
Idag passade Emma på att ta ut honom på en promenad samtidigt som jag sprang, och de gick till Nizars favoritställe Pildammarna. Jag passerade dem en gång utan att han märkte något, så nästa gång utgick jag från att han inte skulle notera min närvaro då heller.
Men ack så fel jag hade. Några sekunder efter att jag sprungit förbi dem vände jag mig om och såg en liten vit torped komma stormande mot mig i full karriär. Så det var bara att avbryta ett par kilometer i förtid och vända tillbaka till Emma med den lille hoppandes runt mig som en studsboll på uppåttjack.
Nåväl, nu är jag i alla fall mindre än åtta mil från hundrastrecket och det känns rätt bra.
Firar med en liten bild
Det mesta verkar funka nu när den gamla kuben, snart tio år gammal, har ersatts av en sprillans ny Mac Mini – vilket är förklaringen till att sidorna här laddar snabbare än någonsin.
För att fira detta – och för att testa så att allt verkligen är som det ska – bjuder jag på en hundbild från en picnic vi hade för ett par helger sedan. Det var ju så länge sedan Nizar fick vara med på sidan.
”Stimulera mig!”
Nyklippt liten skit
Tajmingen kanske inte var den bästa med tanke på att vi fått minusgrader samma dag som trimningen var bokad, men pälsen var på tok för lång, så det fanns ingen återvändo.
Nu är Nizar nyklippt och fin, och med betydligt kortare päls under magen kommer han inte dra in lika mycket skit när slaskvädret återvänder till Skåne – för det kommer det att göra.
Före och efter.
Äntligen, sa Nizar om snön
Vet inte om det är något gemensamt för Westies, men alla jag sett ute på stan de senaste dagarna har gladeligen kastats sig ner i första bästa snöhög och rullat runt. Så också min hund.
Så fort vi kommer till en liten snöplätt kastar han sig ner med huvudet före och liksom plogar sig fram med kinden mot marken. Ganska sött, men det tar en faslig tid att gå de vanliga rundorna.
Jag har en hälhund
Andra har knähundar, jag har en hälhund. Det vill säga en hund som följer mig i hälarna vart jag än går, om det så bara är från ett rum till ett annat.
Glassfrossa vid Södertull
Så här i sommartider blir det gärna lite längre hundrundor efter jobbet. Särskilt de kvällar som Emma jobbar, eftersom vi inte direkt har något att komma hem till.
Idag gick Nizar och jag ner till Södertull för att köpa en glass från Rönneholms, vilket jag minns att vi gjorde förra sommaren också (så här i efterhand minns jag varför vi inte gjorde om det, glassen smakade ju ingenting – i alla fall om du frågar mig, Nizar verkade dock gilla sina smakprov).
Efter en halvtimme i solen, det vill säga till dess att solen försvann, strosade vi vidare. På hemvägen över Gustav mötte vi Bengt*. Han var nyklippt sedan en vecka och det var lite svårt att inte bli avundsjuk med tanke på hur tovig Nizar är nu. Som tur är har jag lyckats få en tid för trim till tisdag, så snart är vår vovve också sommarfin.
Till dess kan ni ju titta lite på bildserien från Södertull, som förutom en hel del hund- och glassbilder även innehåller ett gäng punkare och ett antal andra flanörer på Södra förstadsgatan.
För den oinvigde: Bengt är den enda westie Nizar för närvarande kommer överens med, så vitt vi vet.
Nu följer Nizar med mig var jag än går
Jag skaffade min första tatuering 1995.
Ganska snart visste jag att jag skulle ha minst en till, men frågan var ju bara vad motivet skulle vara. Det har tagit mig nästan tretton år att komma på det, och nu sitter den där. Tatuering nummer två.
Självklart är det Nizar som är motivet, i något stiliserad form. Förlagan är en bild jag tog när han var valp och vi precis hämtat honom. Naturligtvis är det samma bild som ligger till grund för den tecknade bakgrunden på den här sidan.
Ska vårruset bli en tradition?
Förra året hamnade ju jag och Nizar mitt i Vårruset, helt oförberedda på att ett par tiotusen kvinnor skulle komma kutandes rakt mot oss. I år hade vi lite framförhållning – det vill säga vi hörde några tjejer prata om Vårruset vid övergångsstället utanför Hilton när vi gick ut på kvällsrundan.
Eftersom jag i stort sett alltid har kameran med mig så var det bara att sätta kurs mot Stadion i hopp om en bra bild eller två.
Spänd förväntan inför starten.
Startögonblicket.
Det finns några fler bilder i galleriet, bland annat en på tjejen som jag gissar vann hela loppet* (vi såg henne passera parkeringen vid stora Pildammen innan vi hade hunnit fram, och då hade jag och Nizar gått 400 meter medan hon sprungit två kilometer, vilket säger något om tempot man kan hålla med en liten vit hund i koppel).
*Uppdatering: Mina misstankar om vinnaren visade sig stämma. Tjejen i fråga heter Magdalena Ottersten, från Hässelby SK i Helsingborg och hon klockade in på 17:45. Mai har lagt ut resultaten för placering 1-25.
Vinnaren Magdalena Ottersten, närmast kameran.