Akismet missar uppenbara spamkommentarer

Spam är något av det tradigaste som finns. Inte nog med att våra epostlådor svämmar över av skiten, det hittar även till bloggarnas kommentarer, hur obetydliga, obskyra eller få besökare de än har.

Min lilla skitblogg är som ni kanske förstår inte förskonad, men tack och lov finns Akismet som tar hand om det mesta. Fram till början av den här veckan har Akismet helt automatiskt plockat bort över 1.500 spam utan att missa mer än något enstaka.

Men nu har något hänt. På knappa veckan har nästan tjugo spam klarat sig genom granskningen. Frågan är bara varför? Jag menar när de som skrivit kommentarerna kallar sig Cam Sex Spy Video, Femal Cock Worship och Ball Exercise Video Workout (undrar hur många skummisar som kommer att hitta hit från Google nu?) borde det väl vara ganska uppenbara för ett spamfilter vad som är i görningen.

Och det borde väl bara bli lättare när kommentarerna är pwyjlgd vadlzc ajbrlui bkgz, pkub och xzcvoky vfqzybr. Eller? 

Någon klurig person har tydligen kommit på hur man lurar Akismet, till mitt stora förtret eftersom jag måste ta hand om skiten. Jag kan väl knappast vara den enda som drabbats, men så vitt jag googlat är det ingen annan som skriver om problemet.

Nu går det undan

När vi var i Berlin drog jag på mig något astmaliknande skit som gjorde att jag inte fick ner ordentligt med luft i lungorna, eller rättare sagt det kändes som om jag inte fick ner ordentligt med luft i lungorna. Om det berodde på den dåliga luften, en förkylning som aldrig bröt ut eller kanske stressen jag upplevde sista veckan innan semestern låter vi vara osagt. 

Det resulterade i alla fall i att jag gick omkring och gäspade mest hela tiden och att det kändes lite tungt att springa när jag väl gav mig ut. Lägg därtill den jobbiga lila parken jag skrev om tidigare, backig som bara den, och mina löptider blev därefter.

Astmasymptomen höll i sig ett par dagar efter att vi kommit hem, så jag beslöt sonika att ta en liten paus från löpningen till dess att jag inte kände av något. Och det har gett resultat. Jag vet inte om det beror på att jag var tvungen att anstränga mig extra mycket i Berlin för att upprätthålla något sånär normala tider eller om det är vilan som gett kroppen tid att bygga upp lite extra ork (troligtvis en kombination).

Jag har i alla fall gått från en snittfart på strax under fem minuter per kilometer till 4.45, 4.44 och 4.38 minuter per kilometer på de tre senaste rundorna, varav jag fortfarande sitter och svettas efter den sista.

Måste säga att jag är rätt nöjd att plötsligt se en rätt dramatisk utveckling. Vi kanske skulle åka till Berlin lite oftare?

Vem gör kläder åt oss spinkiga killar?

Jag tycker det är enormt svårt att hitta kläder som jag trivs med. Problemet är inte att det saknas snygga plagg, däremot kan det vara lögn i helvete att hitta något som sitter bra. 

Bara i vart tredje fall brukar det finnas något i stolek small, och om plagget också är lever upp till den angivna storleken är det som att vinna på lotto. I de flesta fall sitter tröjor och skjortor ungefär lika bra som en säck, med ungefär trettio procent mer tyg än nödvändigt vilket gör att man ser ut som en vandrande kvadrat.

Kavajer och kostymbyxor ska vi inte tala om, eller jo förresten, det ska vi.

Storlek 46 är, med några få undantag, det minsta du kan hitta på herravdelningarna. Enligt H&M:s storleksguide* ska det motsvara small – vilket som sagt redan det är för stort – och översatt till byxor är det 31,5 tum. Det är bra mycket för stort för en som drar 29 tum i jeans och 28 tum när det är frågan om tunnare tyg.

Så vad gör man? Ja i fredags köpte jag en ny jacka från Haglöfs på Naturkompaniet. Den sitter hur bra som helst och jag känner mig faktiskt snygg i den, trots att jackan i sig kanske är lite tråkig. Kan det verkligen vara så enkelt som att friluftskläder är bättre storleksanpassade för smala killar? Ja, om man går till damavdelningen i alla fall.

Att sedan jackan är figursydd och inte ser alldeles fyrkantig ut – vilket de flesta herrkläder för överkroppen gör – är bara en bonus. Tyvärr är det inte i så många andra butikers damavdelningars kollektioner som tilltalar mig, vilket begränsar utbudet en aning, och att bara klä mig i friluftskläder känns inte heller tilltalande. 

Nu är ju inte jag särskilt liten (eller är jag det?), så om jag har problem måste det finnas många fler som tycker det är lika svårt att fylla garderoben. Och det finns ju butiker som vänder sig enbart till storväxta, som den vid Alexanderplatz i Berlin, men var finns butikerna för oss smala/tunna/taniga killar?

2059

Är det bara jag som har missat dem eller är det så illa ställt att de inte finns? I så fall funderar jag allvarligt på att starta eget i konfektionsbranschen. Hur svårt kan det vara?

 

* I storleksguiden finns 44 med som minsta storlek, vilket är rent hyckleri från H&M:s sida eftersom det aldrig finns något mindre än 46 – om man har tur, då undre gränsen vanligtvis går vid 48. Tittar man sedan vidare på sidan med tumstorlekar så kan vi konstatera att 32 tum i benlängd är kort. Men vi som har 30 tum eller kortare, vad räknas vi som?

Alltid finns det någon som ska förstöra

Det började fredligt och festligt när Reclaim the Streets tågade förbi på gatan nedanför. De flesta vinkade glatt mot oss och grannarna som stod i fönstren och tittade på.

2136

Trots massivt polisuppbåd var det lugnt så vitt vi kunde se, men när musiken tystnade och folk började lämna platsen började några tokskallar kasta sten och glasflaskor mot polisen. Jag måste säga att jag är imponerad av att de lyckades behålla lugnet medan de långsamt tömde gatan på människor.

2128

2124

2120

Tyvärr ser gatan inte särskilt rolig ut nu. Fattar inte varför det alltid är några som ska förstöra för alla andra. Reclaim the streets kunde ha blivit ett trevligt avbrott, en tankeväckande fest. Men vad alla grannar kommer att minnas är hur trist det ser ut med uppbruten gatsten, krossade flaskor och nerklottrade husväggar och fönster.

Oerhört trist med tanke på att majoriteten inte hade något med vare sig förstörelse och stenkastning att göra. 

2132

Behagligt att vara uppe med tuppen

Förresten, jag var nog uppe före tuppen. Fem ringde väckarklockan och en halvtimme senare var jag på väg mot stationen genom ett mörkt och nära nog tyst Malmö.

De flesta trafikljusen hade ännu inte slagits på och bara en handfull manniskor och bilar rörde sig på stan. Det är en märklig känsla när man vanligtvis rör sig ute de tider trafiken är som mest intensiv och då människorna myllrar i horder på gator och trottoarer.

Det påminner mig om vad jag gillade med att jobba som tidningsbud.

Apple är inte snälla mot en gammal inköpschef

Apple släppte idag ny iPod nano, en ny iPod Touch och en ny iPod Classic. Därtill blev det även ett par nya hörlurar som ska ge bättre ljud än någonsin och även funka som headset till iPhone.

Underbart säger alla macnördar, men jag ser framför mig allt jobb jag lär få i morgon. Med alla färger, två storlekar, har jag inte mindre än 18 iPod nano-modeller att lägga upp, tre Touch och två Classic. Och så de nya hörlurarna.

Alla nu gamla produkter ska prisas om och läggas på realistan i webbshoppen och de nya ska förstås förses med bilder.

Så visst, det är jättekul om man gillar prylar, men som inköpschef är det inte utan att jag börjar känna mig som en bakåtsträvare. Det var bättre förr.

Semestern fortsätter

Bara för att vi kommit hem innebär det inte att semestern är över. Istället för att ta ansvar för vår egen matlagning har vi åter överlåtit det på ett café.

Just idag är det Grue på Kärleksgatan som fått äran att hjälpa oss behålla känslan av att fortfarande vara på resande fot.

Välkommen till Malmötrafiken

Det är lite märkligt. Vi har kört i Berlin, Hamburg och dundrat fram på Autobahn och de danska motorvägarna utan att något otäckt inträffat eller ens varit nära att inträffa. Men när vi kom till Malmö inträffade inte mindre än tre incidenter på mindre än en minut – och det när vi skulle köra till garaget för att parkera.

Först var det en en motorcyklist på Spångatan som helt utan förvarning, naturligtvis utan att använda blinkers, bestämde sig för att göra en u-sväng. Om inte Emma redan hade tyckt att han betedde sig lite underligt och var beredd med foten på bromsen så skulle vi kört rakt in i sidan på honom.

Trettio meter senare, vid korsningen Norra Skolgatan kom det en Volvo som inte tyckte att han behövde respektera stopplikt, precis när vi började rulla. Samtidigt kom en cyklist från andra hållet som inte heller brydde sig om stopplikt, eller att ge tecken för sväng, och var en hårsmån från att krocka med såväl Volvo som med oss.

Och jag som var lite nervös inför att köra bil i Berlin.