Emma

Hårtorken från helvetet

För ett par veckor sedan hade vi en vattenläcka i köket. Inte den sorten som man vanligen tänker på när man hör ordet vattenläcka, att ett rör går sönder och vattnet forsar ut. Nej, det var regnvatten som jag en morgon hittade i köket. På köksbordet närmare bestämt.

Min första tanke var att det hade regnat in, för under natten hade den första av augustis många regnstormar dragit över Malmö. Min första tanke när jag kom ut i köket var att det hade regnat in genom fönstren som stod på vid gavel (minns värmeböljani juli), men så insåg jag att det inte var något vatten på golvet, och pölen på bordet befann sig mer än en meter från närmaste fönster. Vattnet hade i stället droppat från kökslampan, vilket bekymrade mig en aning.

Ett besök på vinden avslöjade vad det var som hade hänt. Tjärpappen på taket hade sett sina bästa dagar och under natten hade det formligen forsat in vatten på vinden, rakt ovanför vårt kök. Det hade sedan letat sig till vårt innertak, genom hålet till lampkroken, längs med sladden till lampan för att slutligen landa på bordet. Roligare kan man ju ha en sömndrucken morgon.

Nåväl, MKB fick veta om läckan samt att jag hade sett att det stod ett badkar uppe på vinden, så efter en halvtimme kom vaktmästaren och sammanförde de båda. Allt frid och fröjd.

Nej då!

En och en halv vecka senare skulle jag ha en av mina kusiner från Berlin på besök. Emma hade bestämt sig för att laga mat (vegetarisk inbakad fläskfilet, en rätt som tar sina modiga tre timmar) medan jag tog dem med på Tour De Malmö. Jättekul att då vakna med en sjö i köket. Den här gången hade inte vattnet nöjdt sig med bordet utan forsat ner på golvet. En koll på vinden avslöjade att något pucko plockat bort badkaret trots att vindstaket inte lagats. Jättekul, särskilt på en lördag då ingen vaktmästare jobbar. Jättekul då man hittar svampangrepp kring fönstret på vinden och man vet att vattnet som trängt in i vårt kökbord säkert innehåller sporer från dem.

Läckan i vindstaket

Emma lyckades dock med konststycket att få fatt på en vaktmästare som kunde lokalisera badkaret och återbörda det till platsen under läckan. Säg dock den lycka som varar. Mitt under matlagningen (när jag är med kusinen och hennes familj på Konsthallen) börjar vattnet forsa in på nytt. Badkarsproppen höll inte tätt, så Emma släppte allt, rusade upp på vinden och lyckades palla upp badkaret med lite tegelpannor som låg och skräpade. Under tiden brände maten vid, så det fick bli restaurang i stället. Lite senare på kvällen upptäckte vi en böld på köksväggen. Ungefär en liter vatten hade runnit bakom tapeten och fastnat halvvägs ner till golvet. Fram med kniven och en halv rulle hushållspapper och skära lite.

Vindsgolvet, fullt av vatten

Nu är läckan ovanför köket (plus den ovanför vårt vardagsrum, men där läckte inget in, så vitt vi vet) lagad. I köket står nu en fet varmluftsfläkt och väsnas. Den låter som hårtorken från helvetet och lyckas vara i vägen nästan var man än befinner sig. Självklart hamnade den framför spisen, eftersom den fuktiga luften måste ta vägen någonstans, och köksfläkten var enda alternativet. Vi kunde förstås ha parkerat den i badrummet, men då hade det blivit omöjligt att duscha, och man kan äta ute men inte duscha ute, så det kändes inte som ett alternativ. Särskilt som vi då inte hade kunnat stänga dörren till köket vilket knappast skulle göra underverk för nattron. Om en vecka får vi veta om vi blir av med den eller om det blir några dagar till med konstant susande (och huvudvärk).

Det finns dock flera läckor kvar på vinden, även om ingen av dem finns ovanför vår lägenhet, vilket man märker om man knallar upp en regnig dag. Men det är MKB:s huvudbry, Vill de vara dumsnåla och bara täta de läckor som hyresgästerna klagar på i stället för att fixa hela taket så är det deras problem.

Aston Martin V8 Vantage och flottig pizza på Shipol

Varför är det så svårt att sova om man ska upp tidigt? Kom inte i säng förrän strax innan midnatt, men kunde ändå inte somna. Visst är man lite nervös inför en så pass lång flygning som det här är, men allt var packat och klart under gårdagen, biljetter och pass fanns där de skulle vara, så jag hade ju ingen anledning att oroa mig. Eller jo, för att inte komma upp i tid. Att jag försov mig till jobbet i onsdags gjorde ju inte saken bättre, men då hade jag helt enkelt glömt ställa väckarklockan. I går satte jag i gång larmet på min klocka, Emmas klocka, samt två mobiltelefoner.

Det var dock inga som helst problem att komma upp, trots att solen knappt stigit upp (5.45). Frukosten avklarades i lugn och ro. Nizar tog den tidiga timmen med jämnmod och verkade inte ett dugg upprörd över att han fick sin mat ett par timmar för tidigt. Han hoppade som vanligt upp i knät när det bara var kaffe kvar av min frukost.

Jag var faktiskt ute i så pass god tid att jag inte behövde ta taxi till stationen, som jag först tänkt. Det blev en lugn promenad, tillsammans med Emma och Nizar. På Kastrup fick jag panik. Kön till SAS incheckningsdisk i terminal 1 nådde nästan ända ner till perrongen. Jag hade visserligen över en och en halv timme till godo, men den kön var verkligen inte att leka med och det kändes tveksamt om jag skulle hinna checka in i tid. Sen slog det mig att jag faktiskt var bokad med KLM till Amsterdam. Rent ut sagt en jävla tur att jag kom på det innan jag rättade in mig i ledet.

593

Fönsterputsare på Schiphol.

I skrivande stund sitter jag på Schiphol. Vid första anblick verkar den vara vansinnigt stor. Har precis avverkat en väldigt flottig pizzaslize och en stor Heineken. Rakt ovanförmitt huvud är fönsterputsarna i full gång med att förbättra solinsläppet i glastaket. Tyvärr är jag utan bredband – priserna för trådlös uppkoppling är vansinniga €10 för 24h eller €6 för 30 minuter – så det här kommer nog inte ut på nätet innan jag är i Tokyo, eller möjligen om jag kan komma åt samma öppna nät jag hittade på flygplatsen i Taipei förra året.

588

Aston Martin V8 Vantage.Jag blev alldeles lyrisk när jag kom in i avgångshallen. Mitt istod en Aston Martin V8 Vantage. Jag tycker visserligen att DB9 är snyggare, men Vantage går ju inte av för hackor den delen. Och nu har jag sett en på riktigt, vilket jag tyvärr inte kan säga om DB9. Den var en del i ett lotteri, samma som vi hittade på Heathrow förra året, men där visade de en Lotus i stället. Jag är nästan sugen på att köpa en lott. 🙂

Fick SMS från Martin precis innan maten. Han sitter i solen och dricker champagne. Det låter faktiskt mer lockande än min marathonflygning som börjar om ca två timmar. Vad värre är, han lyfter från Frankfurt i morgon, circa trettio minuter efter att jag landar i Tokyo. Ändå kommer han fram bara 12 timmar efter mig. Nåja, jag får i alla fall flyga 744.

Edit: Kommentarer avstängda eftersom jordens alla spambots tyckte det här var ett passande inlägg att posta reklam i. Nu har visserligen inget slunkit igenom, men vaffan. Någon måtta får det vara.