Körsbärsträden utanför Stadshuset i Malmö har börjat blomma. Det är väl nästan ett halvår för tidigt skulle jag tro.
Malmö
Några hundbilder kanske?
Nizar och jag var som vanligt i Pildammarna i dag. Tog följande två bilder som jag tyckte blev ganska fina. Eller rättare sagt, en blev fin och en blev lite rolig.
Så rätt ni tänkt, men så fel det blev
Malmö Stad har jobbat hårt de senaste månaderna på att handikappanpassa Malmös trottoarer. Vid övergångsställen har det lagts räfflade plattor för att hjälpa synskadade att hitta rätt och gathörn har trottoarkanterna sänkts för att det ska bli lättare att komma upp med rullstolar och rollatorer.
Även vid handikapparkeringarna har trottoarkanten sänkts för att underlätta för rullstolsburna, men vid minst två av dessa parkeringar har de som utfört jobbet bara använt spadarna och inte huvudet.
Stolpen med skylten som förkunnar att det är en handikapparkering är nämligen placerad mitt för nedsänkningen så den rullstolsburne som parkerar där lär inte ha någon som helst nytta av ingreppet. Skyltjäveln är helt enkelt i vägen.
Men tanken var ju i alla fall god.
Scooterpreimiär i december
Kunde inte hålla mig och tog Vespan till jobbet idag. Aningen kallt, men ack så underbart att åter få glida på två hjul genom Malmö igen.
Deprimerande platser i Malmö – Jägersro
Jag tänkte att det kunde vara läge att skaffa ett överdrag till Vespan nu när den är nylackad och när jag ändå var i Jägersro för att handla hundmat stannade jag till på Jula. Varför jag inte åkte till MC-Huset, som ligger precis intill, övergår mitt förstånd.
När jag ändå var där tänkte jag att jag kanske kunde hitta några julklappar inne på köpcentret. Varför jag tänkte det övergår också mitt förstånd. Redan inne på Jula infann sig känslan av att befinna sig i en mardröm. Jag vet inte om det var ljuset, de påfrestande julsångerna, de oändliga raderna med varor jag inte ens visste fanns, eller helt enkelt att jag inte kunde hitta vad jag sökte.
Naturligtvis ignorerade jag varningssignalerna och gav mig ut på klappjakt. Eftersom jag inte var ute efter kläder eller mat så återstod apoteket, en tobakshandel, ett glasstånd, en restaurang, en blomsteraffär, en frisör, bolaget, världens minsta bokhandel och ett litet stånd från Fortum där jag hade möjlighet att byta elleverantör. Allt garnerat med hur mycket människor som helst, muzak och obehagligt ljus.
Triangeln, som i sina sämsta stunder kan ge mig ångestkänslor, framstod som rena paradiset i jämförelse. Tjugo minuter senare var jag på eländigt dåligt humör och skyndade mig ut mot parkeringen, lovandes mig själv att aldrig någonsin åka tillbaka om jag inte absolut måste.
Varför inte spara pengar genom att göra rätt direkt?
Malmö stad har utvecklat en ny karttjänst, Stadsatlas, som endast fungerar i Internet Explorer på PC. Sydsvenskan skriver idag om den nya tjänsten och har talat med chefen för Malmös Stadsmätningsavdelning:
Han förklarade att materialet främst utvecklats för kommunens interna bruk. Det är Explorer som används i Stadshuset. Enligt vad Almqvist och hans medarbetare tagit reda på är det också vad 80–85 procent av Malmöborna använder.
Att göra atlasen mer tillgänglig blir nästa steg i utvecklingen. Den finns på malmo.se under rubriken kartor.
Visst, det är ju trevligt att de faktiskt ska försöka anpassa karttjänsten så att vi som inte kör Windows på våra datorer också kan använda den. Och det stämmer säkert att runt 80-85 procent av besökarna på malmo.se använder Internet Explorer i någon form. Därför kan det ju tyckas att det är rimligt att man i första hand ser till att tjänsten fungerar för dem. Eller?
Nej det är inte rimligt.
Det kostar att utveckla webtjänster – i det här fallet skattepengar – vare sig man alitar externa konsulter eller att man binder upp egen personal. Om de ansvariga tänkt till från början och beställt en tjänst som fungerat med öppna standarder så skulle det varit klart och betalt vid det här laget. Nu kommer det i stället att gå åt mer pengar, i värsta fall lika mycket som man redan lagt ner.
Och är det rimligt, för att göra tjänsten tillgänglig för 15-20 procent av Malmöborna? Det tycker i alla fall inte jag. Särskilt som jag inte riktigt ser poängen med Stadsatlasen. Fast det är klart, jag har ju inte haft möjlighet att testa den än.
Källa: Sydsvenskan.se
Äntligen tyst på Gustav
Ända sedan jag flyttade till Malmö har jag irriterat mig på att Mc Donalds spelat hjärndöd reklamradio över halva Gustav Adolfs torg. Mer än en gång har jag funderat på att smyga dit någon natt och knipsa av sladdarna till deras usla högtalare.
Till min glädje upptäckte jag idag att Mc Donalds själva plockat ner högtalarna – såvida det inte är någon annan som förverkligat min plan – och torget är återigen tyst. Så tyst det nu kan bli när skräniga fjortisar kastar varandra i skyltfönstren på H&M.
Men säg den glädje som varar. När vi svängde in på Skomakaregatan mot Lilla torg skvalade musiken ur utomhusmonterade högtalare från varenda jävla restaurang ända bort till Engelbrektsgatan.
Jag ska nog gå och leta reda på avbitartången nu
Naturaliserad skåning
I helgen slog det mig att det är sju år sedan vi flyttade till Malmö, vilket vi gjorde den 9 november 2000, och över elva år sedan jag flyttade till Lund för att plugga statsvetenskap. Det innebär att jag tillbringat mer än en tredjedel av mitt liv i Skåne.
Rätt lustigt med tanke på att jag absolut inte vill flytta hit när jag var yngre. Studierna i Lund bara var tänkta som en temporär lösning eftersom jag inte lyckades komma in på journalisthögskolan på första försöket. Nu skulle jag inte kunna tänka mig att flytta härifrån.
In och ut är inte samma sak
Spirit, eller Spirit Stores som de tydligen heter numer, har en butik i Malmö där läskunnigheten inte verkar ligga på topp. Dörren ut mot Davidshallsgatan har en väldigt tydlig anvisning om hur den ska öppnas, men det verkar inte som om någon läser den.
In eller ut?
Vad hände med människans självbevarelsedrift?
Häromkvällen var vi ute och gick en runda med Nizar och på Kaptensgatan fick vi syn på en liten igelkott som kilade över cykelvägen. Precis samtidigt kom en tjej på cykel från Möllanhållet, på kollisionskurs med kotten. Jag var helt säker på att hon skulle sakta in eller väja eftersom hon tittade ner i marken och borde se att det var något som korsade hennes väg. Men inte.
Framhjulet missade precis, men bakhjulet klippte det stackars djuret. Det smällde till rejält och cykeln vinglade betänkligt, men tjejen såg sig lite förvånat över axeln och trampade vidare, fortfarande med blicken i marken. När hon var i höjd med oss såg jag att hon skrev ett sms samtidigt som hon cyklade.
Jag undrar bara hur dum får man bli? Tänk om det varit ett barn som irrat ut framför henne, eller kommit en mötande cykel? Eller för den delen om hon kört omkull. På sätt och vis hade det varit rätt åt henne, men jag undrar varför hon inte ens tänkt tanken att hon inte är lika uppmärksam på faror om hon koncentrerar sig på telefonen i stället för att se vad som är framför henne. Tydligen är självbevarelsedriften inte särskilt utvecklad hos vissa människor. I alla fall är det svårt att tro det när man tittar på hur en del beter sig i Malmötrafiken.
Jag funderade faktiskt på om jag inte skulle ha ringt polisen. Igelkottar är ju ändå fridlysta, och rent krasst så var det ju en smitningsolycka. Men jag är orolig för vad de skulle sagt när jag förklarat vad som hänt: ”… du … ring oss aldrig igen … någonsin”.
Hur gick det med igelkotten då? Den blev nog mörbultad, men efter ett par sekunder sprang den vidare in i buskarna på andra sidan cykelvägen. Jag hoppas att den mår bra idag och att tjejen fick punktering.