I fredags kväll kunde vi konstatera att kylskåpet inte mådde bra. Antingen höll det femton grader plus eller tre minus. Något mellanting fanns inte, vilket inte uppskattades av grönsakerna i lådan längst ner.
Troligtvis är det termostaten som gett upp och MKB ska titta på det idag. Går det inte att fixa på studs får vi låna ett kylskåp tills vårt är på banan igen, så det lär inte gå någon nöd på oss.
Men visst är det typiskt att det skulle gå sönder precis lagom till helgen, samtidigt som värmeböljan slår klorna i stan.
Läste om nyckelpigeinvasionen i Sydsvenskan i morse men tyckte det verkade lite överdrivet. Vi såg ett par pigor fler än normalt när vi var ute på kvällsrundan med Nizar igår, men det kan man ju knappast kalla invasion.
Synen som mötte oss på morgonrundan var dock något helt annat. Husväggarna och kullerstenarna på Mjölnaregatan kryllade av små röda och orangea kryp. Det var svårt att undvika att trampa på stackarna, men jag gjorde så gott jag kunde.
Enligt en parkarbetare som kom fram till mig när jag fotograferade så är det ovanligt gott om bladlöss i träden på Mjölnaregatan, så man kan ju förstå varför de slagit sig ner hos oss.
Fan vad kul det är att springa, och att se och känna hur man utvecklas.
I veckan körde jag tre morgonpass innan jobbet. Onsdag och torsdag kände jag att jag inte hade någon distans i benen (alltså jag var alldeles för trött för någon längre runda) så jag satsade på att försöka springa fort.
Satte iPoden på tre kilometer och gav mig iväg i så högt tempo jag vågade. Fjorton minuter senare var jag i mål. Sen hade jag visserligen drygt en kilometer kvar hem, men den sträckan gick i långsammare tempo. På torsdagen gick jag upp till fem kilometer, också i så högt tempo som möjligt. 23.57 stannade klockan på, vilket jag kände mig nöjd med.
Egentligen hade jag tänkt vila på fredagen, men eftersom jag hade varit och handlat ett par nya träningsbyxor och en tröja på torsdagen blev jag ju tvungen att inviga dem. Sju kilometer i maklig takt, knappt 34 minuter från start till mål, fick det bli.
Idag kom då det ”stora” provet. Jag skulle för första gången vara ute längre än en timme. En timme och tio minuter närmare bestämt. Med tanke på hur djävla varmt det var, trots att jag gav mig ut redan åtta en söndagmorgon så är jag extremt nöjd med att jag orkade tiden ut.
Jag hade i och för sig hoppats att hinna en och en halv mil på den tiden, men när tiden, orken och motivationen var slut hade jag lite drygt 1200 meter kvar till det målet. Det var i alla fall mitt längsta pass hittills, så jag är inte ledsen för det.
När jag fick höra talas om 1Password tog det inte många sekunder innan jag bestämde mig för att köpa det. Så många lösenord som man måste hålla reda på, inte minst när man som jag arbetar som inköpschef och ska logga in hos ett trettiotal leverantörer i tid och otid, går det inte att förlita sig på huvudet eller kundregister.
1Password löser det hela galant genom att ta över lösenordshanteringen från samtliga webbläsare. Har du väl sparat det i Safari så kommer du åt samma lösenord från Firefox, Opera eller vad du nu föredrar.
Det har sedan tidigare funnits en halvtaskig lösning för att använda det på iPhone, men om några dagar kommer det som riktigt program i App Store. Gratis till på köpet – i alla fall till en början.
Fast vill man ha full funktionalitet ska man naturligtvis köpa programmet till sin Mac, för då kan den automatiskt synkronisera innehållet mellan dator och iPhone.
Sprang en mil igår på drygt 51 minuter och tänkte att det måste ju gå att komma under 50 om jag bara har viljan. Så idag satte jag iPoden på en 50-minutersrunda och gav mig iväg.
Och minsann, viljestyrka funkade. När jag stoppade mätningen efter 50 minuter och 14 sekunder hade jag sprungit 10.06 Km.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag är rätt nöjd med prestationen.
Jo, jag vet att första gången jag skrev om att jag klarade milen så låg tiden på 47.30, men tyvärr gjorde jag det innan iPoden kalibrerats, så det blev nog lite överdrivet. Ska sanningen fram är jag inte ens säker att jag sprang en mil då.
En rundringning som SVT har gjort visar att sex folkpartister i riksdagen i dagsläget skulle rösta nej till det nya FRA-förslaget som det ser ut i dag. Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Cecilia Wikström, Solveig Hellquist och Camilla Lindberg har bestämt sig för att gå emot sitt parti och regeringen i FRA-frågan.
Om jag inte missminner mig så var själva omröstningen för ungefär en månad sedan. Lite sent att komma på det här nu, eller är det ett försök att både äta kakan och ha den kvar genom att rösta för, så att partivännerna inte ska bli arga, och sedan göra avbön för att hålla väljarna nöjda?
Ett jävla ollonhuvud i en svart PT Cruiser försökte precis köra om mig på högersidan. Hur fan idioten tänkte vet jag inte för jag låg max en meter från bilarna som stod parkerade på gatan och hans kukförlängare till bil är nära två meter bred.
När han var tio centimeter från motorkåpan på vespan blev jag orolig att han faktiskt skulle knuffa mig av vägen, men vid korsningen Östra Rönneholmsvägen – Carl Gustavs väg var det rött och han saktade in. Något förvånande kanske, för om man är beredd att göra en olaglig omkörning och knuffa en scooterist av vägen, vad spelar då en rödljuskörning för roll?
Vi hade precis varit och hämtat lite indiskt och kommit in på gården när en av grannungarna överföll oss med orden ”Willys är bättre och billigare än Hemköp!”
Nej, det vi fick lära oss i matten redan på lågstadiet stämmer inte alltid. Lika lite som att det skulle bli bättre öl av att Pripps och Spendrups slog sina påsar ihop lär sammanslagningen mellan InBev Anheuser-Busch resultera i något annat än samma karaktärslösa Budweiser, Stella och Beck’s som tidigare producerats var för sig.