Just nu behöver jag ingen gräsklippare, men om vi någonsin flyttar till villa vet jag vad jag ska köpa.
Does Pittsburgh Dream of Electric Sheep? No: It’s Got One Already.
Nu vet jag vad som hänt grågässen
Emma undrade ju vad som hänt med grågässen i Malmö. Idag fick jag svaret.
När jag väntade på grönt ljus för att cykla över Mariedalsvägen vid Kronprinsen kom tre grågäss och landade mitt i korsningen. Så länge jag tittade tog bilisterna hänsyn till fåglarna, trots att de en kort stund lyckades blockera inte mindre än tre filer samtidigt.
Men om det här är ett för grågåsen normalt trafikbeteende så kan jag förstå om de minskat i antal.*
* Å andra sidan ser jag dagligen människor som beter sig än mer idiotiskt i trafiken än det tre gässen, och som dessutom överlever, så det är nog inte hela förklaringen.
Nya triumfer i löparspåret
Har ökat träningsdosen till fyra pass i veckan, och i morse slog jag till med min första entimmesrunda. Två varv runt Kungs- och Slottsparken samt ett avslutande runt Pildammarna. Knappt 12 Kilometer blev det, med en jäkla spurt de sista 30 sekunderna.
Den vitkindade gåsen tar över Malmö
Emma sa häromdagen att grågässen i det närmaste försvunnit från Malmö samtidigt som den vitkindade gåsen håller på att ta över stan. Vid närmare eftertanke insåg jag att det nog stämmer. Under de snart två månader som jag sprungit i Pildammarna så har det bara blivit fler och fler vitkindade, men grågässen som var överallt tidigare lyser med sin frånvaro.
I morse såg jag visserligen en flock på Mölleplatsen, men den var inte stor. Knappt 50 fåglar fick jag det till, medan de vitkindade gässen räknades i hundratal. Man kan ju fråga sig vad som hänt? Har alla grågäss lämnat Malmö så snart deras ungar blivit flygfärdiga eller är det den vitkindade släktingen som ligger bakom?
Bättrade på Nizar i morse
Det var dags att fixa till Nizar en aning, alltså Nizartatueringen som jag gjorde för snart två månader sedan. Morgan på Body Art hade lovat att bättra på tatueringen om det skulle visa sig behövas när den väl läkt. Och när alla sårskorpor trillat bort kunde jag konstatera att det såg lite blekt ut på vissa ställen.
”Inga problem, det fixar jag” sa Morgan när jag kom och visade resultatet härom veckan, och bokade in mig klockan 11 idag. Efter 45 minuters prat och kaffedrickande skred han till verket och en kvart senare var det klart. Så nu är Nizar på armen så bra man kan begära.
Blöt väntan på en iPhone (glad att jag redan har en)
Vi, Nizar och jag förstås, tog ett varv förbi Teliabutiken när det var dags att gå nattarundan. Då var det ungefär halvannan timme kvar innan iPhoneförsäljningen skulle dra igång i Sverige. Det regnade ganska duktigt och det såg inte särskilt roligt ut för de cirka 150 stackare som köade.
Ändå hade Telia varit snälla och dukat upp med DJ, popcorn, godis och läsk. Alla blötdjur bjöds tydligen en regnrock av gladpackmodell och en liten pall, så långt lagret räckte.
Eftersom regnet tilltog nåt så inihelvete när jag kom dit blev det inte många bilder som gick att använda, men ett par kan jag bjuda på innan jag går och lägger mig – med min egen iPhone på nattduksbordet naturligtvis.
Uppdatering: Fick med en bild på sydsvenskan.se. Just nu ligger den på förstasidan, men kan även hittas som bild nummer nio i bildspelet här. Ingen höjdarbild den heller, men det var inte direkt läge att göra något annat än att titta och trycka då jag inte hade något att skydda min kamera med.
Stretchingens mysterier
Jag har alltid slarvat med stretching efter träningspass och jag har inte känt något obehag trots det.
Men efter att ha läst om vikten av att stretcha – det ska tydligen skynda på transporten av slaggprodukter från musklerna – tänkte jag att det kunde vara värt att göra det ordentligt för en gångs skull. Särskilt som jag fått till en härlig åttakilometersrunda bara dagen efter att jag knappt orkade ta mig ett varv runt Pildammarna.
Sagt och gjort, vader och bak- och framsida av lår tänjdes noggrant ut enligt instruktioner jag hittade någonstans på nätet i fredags.
Idag känns benen som trötta klumpar som knappt vill röra på sig. De värker inte utan känns bara ”blöh!”, så något gjorde jag nog fel.
Sömnbrist och värmeslag
Det blev lite segt i helgen, i alla fall på lördagen. Och det är helt och hållet min granne Marks fel.
När jag kom hem efter kvällsrundan med Nizar i fredags så satt han och några kompisar ute på gården, vid bordet som ligger rakt under vårt sovrumsfönster. Mark hade bjudit på sill och potatis och diverse drycker, och när vi kom förbi var det bara dryckerna kvar.
Jag insåg ju snabbt att det skulle inte bli någon sömn om jag gick och la mig med det stökiga gänget skrålandes nedanför fönstret. Det enda lösningen blev således att göra dem sällskap.
Rätt vad det var kom Emma hem från jobbet, vilket innebar att klockan var en bit över två på natten. Eftersom även hon stannade och pratade en stund innan vi till slut gick upp i lägenheten hann klockan passera tre innan jag kom i säng.
Eftersom jag skulle upp och tvätta klockan 8 på lördagen blev det en ganska trött dag. Försökte sova någon timme vid lunchtid så att jag skulle orka inviga mina nya skor. Kan säga att det gick inte så bra. Jag orkade ett varv runt Pildammarna, men sen tog tröttheten och värmen ut sin rätt.
Vad gäller värmen så tror jag faktiskt att jag hade kroknat även om jag fått sova ut. Att springa i solen när temperaturen i skuggan närmar sig 30° är inte snällt mot kroppen, oavsett hur utvilad man är.
Resten av lördagen spenderade jag i soffan, sovandes till sexans Scrubsmarathon.
Back to the future
Såg en man med en Walkman idag. En äkta, med kassettband. Jag trodde inte att det var någon, förutom min kusin och något tekniskt muséum, som hade en kvar. Än mindre använde den.
Kände mig som tolv igen när jag såg den.
Nizar – en äkta Star Wars-kännare
(Uppdaterad med bild) Vi gick förbi Kenner & Co. idag. I dörren, ungefär i ankelhöjd, sitter en halvfigur föreställande Jar-Jar Binks. Nizar började genast morra på honom. I vanliga fall är det inte okej att han morrrar, men för Jar-Jar kan jag göra ett undantag.