Såg en man med en Walkman idag. En äkta, med kassettband. Jag trodde inte att det var någon, förutom min kusin och något tekniskt muséum, som hade en kvar. Än mindre använde den.
Kände mig som tolv igen när jag såg den.
Nizar – en äkta Star Wars-kännare
(Uppdaterad med bild) Vi gick förbi Kenner & Co. idag. I dörren, ungefär i ankelhöjd, sitter en halvfigur föreställande Jar-Jar Binks. Nizar började genast morra på honom. I vanliga fall är det inte okej att han morrrar, men för Jar-Jar kan jag göra ett undantag.
Är huvudet dumt får kroppen lida
Jag har insett att jag faktiskt kommer att fortsätta springa så i helgen bestämde jag mig för att det var dags att investera i ett par bra skor. Planen var att sticka till Löplabbet i tisdags under lunchen. På grund av en utdragen inventering fick jag skjuta upp det till onsdagen i stället.
Det innebar att jag fick köra onsdagmorgonens löprunda i det gamla skorna. Ingen fara med det, jag har ju redan avverkat tio mil i dem, om det inte vore för en liten detalj.
I söndags hade dumolof nämligen köpt ett par stötdämpande iläggssulor till de gamla skorna, för det facila priset av 29 kronor. Naturligtvis skulle dessa testas.
Att sulorna bara kostat 29 kronor, att det var sista gången skorna skulle användas och att det kändes väldigt trångt om fötterna borde ha fungerat som en varningsklocka. Men inte.
Efter fem minuter, väl framme i pildammarna insåg dumolof att det skavde lite på hälarna. Efter ytterligare en minut insåg han att sulorna nog borde plockas ur. Efter knappt två minuter kom han fram till en parkbänk där det gick att sitta ner under tiden som sulorna förpassades till närmaste papperskorg.
Alla dessa korkade beslut, först att prova sulorna och sedan att inte avlägsna dem vid första känningen, har nu lett till att dumolof har två vattenblåsor, en på vardera häl, stora som enkronor.
Så de nya Adidaspjucken, införskaffade på Löplabbet igår, som ska kompensera för att jag pronerar kraftigt kommer nog inte till användning på ett tag.
Grattis till förlovningen Martin
Björnström tog en liten semester och försvann från Internet ett par dagar. I går dök han upp igen – nyförlovad dessutom.
Grattis!
Vigselringarna äntligen klara
Efter söndagens traditionsenliga besök på Siesta gick vi förbi David J. Butler, guldsmeden som gjorde våra ringar för att se om vårt bröllopsfoto fortfarande fanns kvar i fönstret. Det gjorde det, och David själv var på jobbet för att städa undan lite innan semester och kom ut för att prata lite.
Nu är det ju så att vi inte fått tid att gravera våra ringar med datum för bröllopet. Antingen har jag och Emma inte haft möjlighet att gå dit samtidigt, eller så har David varit upptagen med andra kunder. Att en av oss skulle gå dit med båda ringarna har inte varit ett alternativ. Vigselringen tar man inte av sig hur som helst.
Men nu erbjöd sig David att fixa den sista detaljen medan vi väntade. På en söndag dessutom.
En kvart senare var inskriptionerna på plats och våra ringar är äntligen klara – bara ett och ett halvt år efter bröllopet.
Tack David.
Mina bilder på stevelukather.net
Mycket Lukather blir det, men jag har fått med ett gäng bilder från veckans konstert på Steves officiella hemsida, stevelukather.net, och det måste jag väl har rätt att skryta om?
Visst, den som tittar runt lite upptäcker att vem som helst kan skicka in sina bilder, men jag har inte kunnat se att någon annan fått en helt egen sida för sina bilder.
Steve Lukather bättre på egen hand
Konserten med Steve Lukather på KB i går var enormt bra och ganska välbesökt.
Lite överraskande inledde han med två spår från första, självbetitlade soloplattan, Drive a Crooked Road och Twist The Knife innan det kom något från senaste skivan, titelspåret Ever Changing Times.
Eftersom bandet består av idel studiomusiker var det föga förvånande att det alla skulle få var sitt soloframträdande utanför låtarna. Hur duktiga musikerna än är så kan det bli ganska tröttsamt och konstlat, särskilt när det kommer till trumsolot.
Men där blev jag faktiskt överraskad. Eric Valentine var inte ute efter att briljera med teknisk skicklighet utan gick helt och hållet in för att underhålla. Med barnslig charm lyckades få med sig och engagera publiken i det han gjorde. Och när han väl fått alla att klappa takten gjorde han allt för att kollra bort oss. Det låter kanske inte så kul men det lockade ändå till många skratt, framför allt hos Valentine själv.
Lukather passade på att kommentera rykten som uppstått i samband med att Toto officiellt lades i malpåse för några veckor sedan. Medlemmarna är enligt honom inte ovänner, som det tydligen påstå, utan det var helt enkelt dags. Det sista kan med om.
Det som Toto, mina ungdomsidoler, åstadkommit de senaste åren har tyvärr inte varit mycket att hurra för. Några enstaka bra låtar, men ingen helhet på skivorna och musiken har mest gått på rutin. Men på egen hand får Lukather ta ut svängarna och kan rocka till det lite mer.
Visst, det är fortfarande så pass polerat att de som får utslag av musikermusik lär behöva uppsöka läkare, men jämfört med hur det brukar låta då Lukather är inblandad är det här skitigt och rejält med rock’n’roll. Allt är ju relativt.
It’s nice to see so many young people. I don’t know what the fuck you’re doing here, but I appreciate it.
50-årige Steve Lukather kommenterar publikens ålder
Bäst: Hero With a 1.000 Eyes, Live For Today, Tell Me What You Want From Me, Jammin With Jesus, Fall Into Velvet och den gamla The Tubes-låten Talk To Ya Later.
Fler bilder finns i galleriet.
Steve Lukather spelar på KB i kväll
Ska bli kul att höra honom utan att springa.
Ibland går det nästan att förstå politikerförakt
En dag som denna är det lätt att ta till politikerförakt. Hur många av ledamöterna som röstade ja till ”FRA-lagen” är ens insatta i vad den innebär? Hur hårt har egentligen partipiskorna tagit när en centerpartistisk politiker tycker att det är okej att rösta ja för att man ska inrätta en ”ny myndighet” (Annie Johansson).
Jag kanske har missuppfattat något men jag hade för mig att de borgerliga partierna ville minska statens inflytande, vilket inrättandet av en ny myndighet rimmar illa med.
Frågan är ju hur man lyckats undvika att lagrådet sätter sig på tvären? För vi pratar om införandet av en lag som inkräktar på två grundlagar, YGL och Tryckfrihetsförordningen. Den som är anställd inom svensk offentlig förvaltning har inte rätt att efterforska journalisters källor, men nu har vi helt plötsligt fått en lag som ger FRA rätt att samla in information som kan röja en källa.
Nu är det visserligen ett par år sedan jag satt i skolbänken, men jag har ett bestämt minne av att en grundlag övertrumfade övriga lagar.
Att man sedan motiverar detta intrång i medborgarnas integritet och landets grundlagar, till tonerna av en sällan skådad protestaktion, med kampen mot terrorister är enbart löjligt. Tyvärr verkar det som om de styrande på fullt allvar tror att vi kommer att avvärja terroraktioner riktade mot Sverige med en lista på 250.000 kodord.
Jag är hemskt ledsen, men om nu någon skulle få för sig att rikta ett terrordåd mot Sverige så lär de knappast planera det genom att skicka fullt läsbara mail som FRA kan snappa upp. Om de över huvud taget mailar så lär det ske krypterat så att FRA i bästa fall kan få ut innehållet om ett par miljoner år – och då lär det vara försent.
Kvar sitter vi så kallat vanliga medborgare och undrar vad vi egentligen vågar skriva i våra mail i framtiden?
Otrolig tornadobild från Iowa
Snubblade på en helt fantastisk bild av en Tornado från Orchard i nordöstra Iowa. Måste ses.