Enligt Apple lanseras iPhone 3G i Sverige den 11 juli. Spela roll. Något mycket viktigare inträffar redan den 22 juni. Se själva.
Humor i F1
Här händer lite för mycket på en och samma gång. Hann bara skriva rubriken apropå att alla fem bilarna i täten gick in i depå samtidigt, som ett litet pärlband.
Skrattet fastnade lite i halsen när Hamilton körde rätt in i rumpan på Kimi, utan synbar anledning. Fast när man fick se reprisen ur en annan kameravinkel blev det lite mer begripligt. Rött ljus vid utfarten, och Hamilton missade det, vilket Kimi och Kubica inte hade gjort. Problemet var bara att de stod still framför Hamilton och det gick som det gick.
Lite som när jag blev påkörd för ett år sedan. 😉
Räikkönen är kung
Var lite orolig för Kimis form idag, men så kom helt plötsligt en ”klassisk” uppryckning. Trist bara att säkerhetsbilen var tvungen att rulla ut nu, det förtog en del av spänningen.
Nymfkakadua på rymmen vilar på Parkbron
På Parkbron satt det en liten krabat som uppenbarligen var lite vilsen. För visserligen är Malmös parker ett paradis för allsköns fåglar, men nymfkakadua får väl ändå betraktas som ett udda inslag.
Den var helt klart tam – om nu någon trodde annat, för jag hade inga problem att komma nära för att fotografera. Inte heller brydde den sig om Nizar, eller mannen med en Siames på axlarna, som också stannade för att titta. För att inte tala om barnfamiljen som kom och klappade den på huvudet.
Frågan är bara var den egentligen hör hemma?
Edit: Uppenbarligen heter det numer nymfkakadua och inte, som jag först skrev, nymfparakit. Det ändrades visst i slutet på 90-talet.
Har Malmö blivit årets kulturhuvudstad?
När Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998 framfördes mycket kritik mot att det pågick så många vägarbeten överallt, vilka förfulade staden och gjorde det svårt att komma fram för alla kulturintresserade besökare.
Till slut började man dock spekulera i om det inte rent av var så att alla vägarbeten var en installation, en del i kulturhuvudstadsåret. I nästan varje gathörn gapade ett stort hål, omgivet av koner, grävmaskiner och – i några enstaka fall – gubbar i reflexvästar.
Av den anledningen är det nästan så man kan tro att det är Malmö och inte Liverpool som är årets kulturhuvudstad, eller är det så att de styrande startat en kampanj för att säkerställa titeln till 2014?
En installation?
Tylösands Spa ignorerar vegetarianer
Det var en kanonhelg i Tylösand på alla sätt och vis – utom ett, men det kan vi ta lite senare.
Jag drog i gång Vespan strax före sju på lördagsmorgonen och puttrade i väg så smått. Från början hade jag tänkt att köra småvägar upp, men efter att resan Föreningsgatan-Bjärred hade tagit runt en halvtimme insåg jag att det fick bli motorväg trots allt. I alla fall om jag skulle hinna till Halmstad innan tio.
Vespan gör visserligen 110-120 utan större problem, så länge de inte blåse motvind. Och motvind har man ofelbart om man kör E6:an norrut – i kubik. Alltså pendlade jag mellan 95 och 105, förutom i de få uppförsbackar där det var lä och jag fick upp farten till motorvägshastighet. Till råga på allt var jag tvungen att tanka utanför Ängelholm och tappade ännu lite mer tid.
Av den anledningen räknade jag kallt med att bli omkörd av kollegorna innan Hallandsåsen, men jag hade precis kommit förbi avfarten till Båstad innan den första bilen körde om. Nummer två passerade mig två mil senare och den tredje först med en mil kvar att köra.
Men då resten av gänget hade åkt i fem bilar innebar det alltså att jag kom fram före två av dem – och det med råge. Att det sedan var de nya firmabilarna, två Volvo V50, som vi hade piskat gjorde ju inte saken sämre. Fast det är ju inte säkert att det var bilarnas fel att jag kom först, det kan ju haft med chaufförerna att göra.
Snabbare än en V50.
Första anhalt var Arosfortet där vi fick tävla i någon slags variant på Fångarna på Fortet. Tack och lov utan Gunde. Det var faktiskt riktigt roligt och naturligtvis vann mitt lag.
Väl framme vid Spat inledde vi med lunch. Det blev en lite kluven upplevelse. Salladsbuffén var en av de bästa jag upplevt, så jag hade stora förväntningar på varmrätten. Särskilt som kocken, eller åtminstone en kille i kockmössa stod och skar upp kött och la upp på tallrikar. Men när jag frågade om det fanns något vegetariskt alternativ så hänvisade han mig tillbaka till buffén där det fanns lax.
Vid middagen frågade servitrisen om jag åt fisk, varpå jag svarade att jag gör det men fördrar helvegetariskt om det går.
”Då ska du få en quornfilé till förrätt och vårrullar till huvudrätt”.
Jag trodde inte mina öron. Quorn är ett halvfabrikat som man lagar om man saknar fantasi, eller ska göra sin första vegetariska maträtt någonsin. Det hör inte hemma på en finare restaurang. Och om den finare restaurangen finns på ett spa, som profilerar sig på hälsa, blir det direkt pinsamt.
Jag valde i stället laxen som förrätt, men behöll vårrullarna i hopp om att de i alla fall skulle vara hemlagade. Jag tvivlar dock på att så var fallet, eftersom vi får hemlagade, thailändska vårrullar ganska ofta på jobbet, och de här var inte ens i närheten.
Vid lunchen på söndagen struntade jag därför i varmrätten och gick helt och hållet loss på buffén. Den var fullt tillräcklig, men likväl var det under all kritik att de inte kund prestera något bättre alternativ till kött.
En av ganska få bilder som jag tog i helgen. Kent, Johan och Robert, på väg att hämta packningen i bilen. För övrigt en av de bilar som kom efter mig till Halmstad.
Men nu var det ju inte för matens skull vi åkte upp, utan för behandlingarna och badet. Och där får Tylösand full poäng.
Min behandling bestod av en inpackning i chilikryddad lera, varpå jag sveptes in plastfolie och en värmefilt i vilken jag skulle ligga en kvart. Mot slutet blev det riktigt varmt och skönt, och jag slumrade till en stund innan det var dags för nästa steg, en kort scrubbing innan jag fick duscha av mig leran. Sist var det dags för massage, där oljan var spetsad med chili.
Massagen var naturligtvis för kort, men på det hela taget var behandlingen fantastisk och kan varmt rekommenderas.
När vi inte åt eller behandlades låg vi i stort sett oavbrutet i någon av alla pooler som fann inne på spat. Saltvattenspoolen på terrassen gjorde havet överflödigt – och vem vid sina sinnens fulla bruk vill bada i have när man först måste passera en sandstrand som ofelbart leder till sand i kalsonger, hår, öron och eventuell matsäck. Så i brist på klippor tar jag en pool utan tvekan.
Relaxpoolen, med sin inbyggda ”soffa” var inte heller dum, så länge de andra som var i den låg still. Jag höll på att somna flera gånger, men väcktes brutalt så snart någon rörde sig lite för häftigt och vågskvalpet gjorde att man guppade omkring som en liten fender i full storm.
Favoriten blev dock ”isvaken”, ett litet hål i golvet där vattnet höll runt tio grader. Tanken var nog att man skulle hoppa i där efter ett besök i den gemensamma bastun, men då den knappt höll rumstemperatur dök vi ner i bubbelpoolen i stället. Bara den kombinationen var nästan värd ett besök i sig.
Så trots kökets trista inställning till vegetarianer och det faktum att nattklubben var fullständigt nerlusad av Per Gessle/Roxette/Gyllene Tider-memorabilia skulle jag gärna åka tillbaka dit. Men då ska jag nog fråga om jag inte kan få laga min egen mat, och kanske lära kocken ett och annat.
Steve Lukather är tillbaka och sporrar till stordåd
I förrgår släpptes Steve Lukathers nya album Ever Changing Times på iTunes och den hamnade snart i min iPod. Idag fick han följa med mig ut och springa efter jobbet och minsann – tillsammans pressade vi snitthastigheten till 3’56”/Km under en 5.43 Km lång löprunda.
Tjoho!
Köra fort är inget kul om man inte kan stanna
Jag har funderat i någon månads tid på hur mycket det var kvar av beläggen och i tisdags tog de slut. Alltså bromsbeläggen fram på Vespan. Bra tajming med tanke på att jag hade tänkt ta Vespan upp till Tylösand i helgen, när firman ska ha en liten gemensam spa-helg.
Å andra sidan är jag glad att de tog slut i tisdags och inte när jag susar ner för Hallandsåsen i 120 knyck. För det må vara skoj att köra fort på två hjul – och med en otrimmad PX200 behövs det en Hallandsås, eller liknande, för att komma över 110 – men det gäller bara om man vet att man kan stanna.
Som tur är finns EM Scooters i Göteborg. Jag beställde nya bromsbelägg så snart jag kom hem och idag låg de och väntade på mig när jag kom hem. Knappt tjugo minuter tog det att byta och testa så att de funkar, så i morgon blir det åka av. Första långturen sedan 2003 då jag var i Göteborg på scooterträff.
De gamla beläggen, efter cirka fyra års slitage.
Vem stal vår hund och gav oss en ko i stället?
Hundar ska äta kött (eller torrfoder, tuggeben, levergodis och ost). Gräs och löv är för kor, kaniner och Bambi.
Nizar verkar inte riktigt ha koll på det. Han käkar gräs när han kommer åt, gärna högt gräs med frön, men vanliga gräsmattor kan duga i brist på annat. På senare tid har han även gett sig på buskarna på gården.
En dold pärla mitt i Malmö
Jag gick förbi en öppen port på Södra Promenaden och såg en skymt av en gammal fasadmålning. Stoppade in huvudet för att se lite bättre och såg att det var en gammal måleriverkstad. Kunde inte motstå frestelsen att gå in och titta närmare och ta några bilder.
Efter en stund kom det ut en kille och berättade att han höll på att renovera, och att det skulle bli ännu finare när han väl var klar. Jag hoppas jag får chansen att se hur det går framöver.