Duktiga bilister kom tillbaka till Malmö

Någon gång strax före nyår inföll en av de sällsynta dagarna den här vintern då vi hade frysgrader i Malmö. Samma dag hade jag tagit bilen till jobbet och upptäckte till min förvåning att generatorlampan började flämta när jag körde hem. Den slocknade dock efter en stund och när jag nästa gång satte mig i bilen höll den sig släckt under hela färden.

Några veckor senare trillade temperaturen under nollan igen och generatorlampan började åter blinka. Kunde det vara så illa att den höll på och ge upp, och köldintolerans var det första tecknet? Eller kunde det vara så enkelt att det var remmen som höll på att ge upp? Den senaste tiden hade vi börjat lägga märke till ett lätt vinande från trakterna kring generatorn. Och alla som växte upp när Volvo 240 var världens vanligaste bil i Sverige vet ju att vinande, eller i ylande fallet 240, från motorn betyder sliten fläkt- eller generatorrem. Och med tanke på att att en rem är billigare än en generator kändes det naturligt att prova det först.

600 kronor och några dagar senare kom nästa köldknäpp och det det var dags att testa teorin. Men icke. Lampjäveln, som jag nu börjat kalla den, lyste glatt efter att den hade stått ute en dag i minusgrader. Som om inte det räckte tog helt plötsligt styrservon semester – och det dagen före bokad besiktning.

Nåväl, det var ju ruskigt kallt den kvällen, och i höjd med Hilton hade generatorn fått upp laddningsförmågan så pass att servon kom tillbaka och lampjäveln återgick från ilsket lysande till det ursprungliga flämtandet. Besiktningen torde alltså inte vara i fara eftersom morgondagen sades komma med plusgrader och bilen skulle trots allt tillbringa natten i garaget. Det var dock tämligen uppenbart att någon ytterligare åtgärd behövdes och det snart. Läs mer

Bättre bilförare efterlyses

Gatan var enkelriktad, avspärrad och uppgrävd. Ändå lyckades en klantskalle till bilförare med konststycket att ta sig in på den och lägga bilen på sidan i diket.

Sydsvenskans Hermod Pedersen ställer i artikeln frågan om det inte hade behövts bättre avspärrningar på gatan. Jag tror dessvärre inte att det hade hjälpt. Vad Malmö behöver är bättre bilförare, som har vett att använda huvudet när de sätter sig bakom ratten.

Vi kan ju åtminstone glädja oss åt att en dem som inte gör det nu verkar vara billös och oskadliggjord för en liten tid framöver.

Vespan luftad efter månader i förrådet

Igår lyste solen över Malmö och jag tyckte det kändes som ett utmärkt tillfälle att släppa ut vespan på vägarna igen. Jag var allt lite orolig att hon skulle trilskas efter att stått nästan helt utan tillsyn i förrådet i mer än fyra månader. Men icke.

Lite choke och lätt gas var allt som behövdes och sedan bar det av till jobbet och hon spann som om vi det var förra veckan vi var ute och körde.

Vespapremiär 2009

På väg hem efter jobbet stannade jag till på Herz vid Kronprinsen för en välförtjänt tvätt för att få bort vinterdammet och ta fram glansen igen.

Behöver jag nämna att det blev tvåtakt till jobbet idag också?

Ont, det gör ont…

Att alla cyklister inte vet att det kan kosta 600 kronor att cykla mot rött kan jag förstå. Men man måste väl inte tillhöra begåvningsreserven i landet för att inse hur ont det kan göra om det, samtidigt som man bränner förbi rödljuset, kommer en bil från något av de hållen där det faktiskt är grönt?

Årets Top Gear-nyheter

James May har gått till barberaren och klippt sig. Och så har nya topgear.com lanserats med 300 videoklipp tillgängliga i riktigt bra kvalitet.

Nu väntar vi bara på att BBC ska släppa fram galningarna i rutan igen så vi får se resultatet av barberarbesöket. November är tydligen det senaste budet.

Välkommen till Malmötrafiken

Det är lite märkligt. Vi har kört i Berlin, Hamburg och dundrat fram på Autobahn och de danska motorvägarna utan att något otäckt inträffat eller ens varit nära att inträffa. Men när vi kom till Malmö inträffade inte mindre än tre incidenter på mindre än en minut – och det när vi skulle köra till garaget för att parkera.

Först var det en en motorcyklist på Spångatan som helt utan förvarning, naturligtvis utan att använda blinkers, bestämde sig för att göra en u-sväng. Om inte Emma redan hade tyckt att han betedde sig lite underligt och var beredd med foten på bromsen så skulle vi kört rakt in i sidan på honom.

Trettio meter senare, vid korsningen Norra Skolgatan kom det en Volvo som inte tyckte att han behövde respektera stopplikt, precis när vi började rulla. Samtidigt kom en cyklist från andra hållet som inte heller brydde sig om stopplikt, eller att ge tecken för sväng, och var en hårsmån från att krocka med såväl Volvo som med oss.

Och jag som var lite nervös inför att köra bil i Berlin.

Tusen hästar under lindarna

På väg från Sony Center vid Potsdammer Platz, där vi besökt filmmuséet, ätit och struntat i att se den tyska versionen av senaste Läderlappenfilmen i IMAX-format, hamnade vi oförhappandes på Unter den Linden.

Emma ville att vi skulle besöka Café Bressler för att ta lite kaffe och en crème brûlée samt titta på art deco-inredningen, men jag hade redan hittat något mycket intressantare. Lika oförhappandes hade vi nämligen råkat springa på världens just nu dyraste och snabbaste serietillverkade bil – Bugatti Veyron 16.4.

För lite mer än 1.1 miljoner Euro får man ett vidunder med tusen hästkrafter under huven och en toppfart på 407 Km/h och en däckslivslängd på dryga kvarten om du kör med plattan i mattan (som tur är tar bränslet slut snabbare ändå).

2111

2051

Som ni kanske redan sett på bilderna så stod inte bilen ute på gatan utan i Volkswagens showroom på Unter den Linden. Turligt nog var klockan långt efter stängningsdags, annars hade jag nog varit tvungen att gå in och fråga om man kunde få provköra, med i bästa fall ett förnedrande skratt som givet svar.

Efter en stunds dreglande fortsatte vi till Dressler, som visade sig vara en riktigt angenäm restaurang. Tyvärr skulle vi inte få tid att gå dit och äta, men kaffe, vitt vin och crème brûlée blev det i alla fall.

2055

Hur dum får en bilförare bli?

Ett jävla ollonhuvud i en svart PT Cruiser försökte precis köra om mig på högersidan. Hur fan idioten tänkte vet jag inte för jag låg max en meter från bilarna som stod parkerade på gatan och hans kukförlängare till bil är nära två meter bred.

När han var tio centimeter från motorkåpan på vespan blev jag orolig att han faktiskt skulle knuffa mig av vägen, men vid korsningen Östra Rönneholmsvägen – Carl Gustavs väg var det rött och han saktade in. Något förvånande kanske, för om man är beredd att göra en olaglig omkörning och knuffa en scooterist av vägen, vad spelar då en rödljuskörning för roll?