Trafik

Nu vet jag vad som hänt grågässen

Emma undrade ju vad som hänt med grågässen i Malmö. Idag fick jag svaret.

När jag väntade på grönt ljus för att cykla över Mariedalsvägen vid Kronprinsen kom tre grågäss och landade mitt i korsningen. Så länge jag tittade tog bilisterna hänsyn till fåglarna, trots att de en kort stund lyckades blockera inte mindre än tre filer samtidigt. 

Men om det här är ett för grågåsen normalt trafikbeteende så kan jag förstå om de minskat i antal.*

1964

1959

* Å andra sidan ser jag dagligen människor som beter sig än mer idiotiskt i trafiken än det tre gässen, och som dessutom överlever, så det är nog inte hela förklaringen.

Humor i F1

Här händer lite för mycket på en och samma gång. Hann bara skriva rubriken apropå att alla fem bilarna i täten gick in i depå samtidigt, som ett litet pärlband.

Skrattet fastnade lite i halsen när Hamilton körde rätt in i rumpan på Kimi, utan synbar anledning. Fast när man fick se reprisen ur en annan kameravinkel blev det lite mer begripligt. Rött ljus vid utfarten, och Hamilton missade det, vilket Kimi och Kubica inte hade gjort. Problemet var bara att de stod still framför Hamilton och det gick som det gick.

Lite som när jag blev påkörd för ett år sedan. 😉

Rostfri plast, jo jag tackar

För drygt en vecka sedan var det dags att kränga på nya sommardäck på fälgarna, och riktigt så händig att jag fixar det själv är jag tyvärr inte. Bokade i stället tid hos Kenneths Däck på Lundavägen och lät dem göra grovjobbet. Ja de fick faktiskt göra allt jobb medan jag drack unket automatkaffe och läste biltidningar.

När jag tröttnat på såväl automatkaffe som DI:s bilbilaga tog jag ett varv i butiken och hittade en riktig pärla när det kommer till biltillbehör. En uppsättning fälgsidor i, hör och häpna, rostfri plast.

1661

Så här i efterhand begriper jag inte hur jag kunde motstå köpimpulsen.

Dagens självmordskandidat

Ärligt talat, hur dum i huvudet måste man vara för att göra följande manöver på cykel? 

Kör upp till höger om valfritt fordon, exempelvis en grön Vespa, som stannat för stopplikt. Utan att stanna, påbörja en vänstersväng och skär in framför fordonet (den gröna Vespan) som precis släpper upp kopplingen och börjar köra.

Jag är glad att jag såg idioten och hann stanna i tid, för jag har ingen lust att lämna bort Vespan på lagning igen.

Ja, jag är mer bekymrad över vad som kunde ha hänt med Vespan, eller med mig för den delen, än hur det hade gått med cyklisten. För om inte han bryr sig mer om sin hälsa, varför ska då jag göra det?

Bedårande hund orsakar trafikstörningar

Jag och Nizar väntade på grön gubbe över Södra förstadsgatan vid Triangeln när det kom en kvinna på cykel  från Södervärnhållet. Precis som vi fick hon stanna för rött ljus, men det blev strax grönt för hennes del.

Inte cyklade hon vidare för det. Nej, hon hade blicken stadigt fäst på Nizar, och ett leende på läpparna, nästan från öra till öra. Efter en stund blev det rött igen och hon stod fortfarande kvar.

Nog för att folk brukar titta uppskattande och kommentera hur söt den lilla hunden är, men det är första gången han skapat ”trafikkaos”.

Idioter i trafiken

Övergångsställena vid Triangeln är en mardröm för alla som kör bil eller passerar till fots.

För det första är ljusen inte synkade, så när trafiken som kommer från Värnhem får rött så är det fortfarande grönt för dem som kommer från andra hållet. Eftersom fotgängare är ett otåligt släkte så väntar de inte på att det ska bli grön gubbe utan stannar som bäst till dess att de kan se att bilarna får rött ljus.

Här uppenbarar sig alltså ett problem. Bilarna i ena körriktningen har rött medan de i den andra har grönt. Orutinerade fotgängare tolkar det som fritt fram och skyndar ut i gatan, vilket oftast resulterar i ilsket tutande, improviserade sprinterlopp och svordomar. Tack och lov har jag inte sett någon köras på, eller för den delen själv kört på någon, men det är lätt ett tjugotal incidenter per dag.

Idag såg jag dock något som tog priset. En bilist på väg mot Värnhemshållet stannade för ett par fotgängare som väntade i refugen. Detta trots att fotgängarna hade röd gubbe och att det snabbt bildades en kö av tutande bilar bakom. Inte nog med att bilisten hade så pass dåligt omdöme, fotgängarna tyckte att det var alldeles förträffligt att bilen stannade och traskade vidare över gatan. Detta trots att vägen är tvåfilig, och bilen som stannat låg i filen närmast refugen.

1351

Ungefär så här såg det ut. Skulle du våga dig ut på övergångsstället i motsvarande situation om du hade röd gubbe och en ”snäll” bilist stannat för att släppa över dig?  Observera att vare sig personerna eller bilen på bilden är dem som beskrivs i texten.

Frågan är bara, vem är idioten i trafiken här? Bilisten? Gångtrafikanten? Den som programmerat trafikljusen vid Triangeln?

Jag säger allihop.

Alla älskar Vespa

Tog Vespan till jobbet idag och hann bara rulla ut den på gatan när jag blev hejdad av en man som precis klivit ur en Audi. ”Det var en väldigt fin Vespa”, sa han och berättade att han själv var stolt ägare till en av årsmodell ’66, som han förhoppningsvis skulle få fart på under våren.

När jag väl knattrade iväg var det med ett större leende än vanligt. Det är ju inte var dag en PX-ägare får komplimanger av någon som äger en Vespa av klassisk modell.

Vespan har kommit hem

För knappt en timme sedan rullade min kära Vespa in på Mjölnaregatan, eller rättare sagt släpet med Vespan rullade in. Jag var milt sagt spänd på vad jag skulle få se när Kenneth på Prillas öppnade luckan för återseendet.

Det första jag såg var den nya hastighetsmätaren som jag specialbeställt. Mätaren hade egentligen klarat sig oskadd i krocken, men när kåpan på styret ändå skulle bytas så tyckte jag det var en god idé att byta ut den gamla 80-talsmodellen mot den retrodesign som kom med PX-200 årsmodell 2003 – om jag inte minns fel på årtalet. Ett mycket bra val om jag får säga det själv.

1100

Nästa detalj jag la märke till var förstås den nya motorkåpan. Inte nog med att bucklorna och reporna var försvunna, den blänkte så jag nästan fick ont i ögonen. Det berodde förstås på att den var helt nylackad, precis som styrkåpa, framskärmen och halva benskölden. När jag såg resultatet kunde jag inte låta bli att önska att det hade blivit repor överallt så de varit tvungna att lacka om allt.

Kenneth hade också lyckats hitta nya PX-emblem att sätta på sidokåporna, men beklagade sig över att han inte kunnat få tag på ett likadant Vespamärke till motorkåpan som det jag hade på andra sidan. ”Jag kunde inte hitta det i någon katalog och jag har till och med fotograferat det och skickat till alla mina kontakter, men ingen visste var man skulle få tag på det.” Inte så konstigt eftersom jag fick det av Christof och han i sin tur fått det specialtillverkat av en kompis som har tillgång till en folieskärare i jobbet.

1104

Vidare har det blivit nya backspeglar, ny bromsslang, blinkerglas och andra smådetaljer. Det enda jag varit orolig för är riktningen. Vespan slog sig nästan tio centimeter i krocken och några personer har varnat mig för att det kan vara svårt att återställa ramen i ursprungligt skick när den blivit så sned. Och då ska man tänka på att en Vespa inte är världens stadigaste fordon till att börja med.

Döm om min förvåning när den kändes stadigare än någonsin då jag tog en kort tur på Mjölnaregatan, Malmös mesta kullerstensgata. Visst, jag körde bara femtio meter, till porten för att kunna leda in den på gården, och inte så jättefort eftersom jag var hjälmlös, men vanligtvis märks bristerna i Vespans konstruktion väldigt tydligt när man kör på kullersten eller grus. Idag märktes inget av detta.

Självklart känns det trist att det dröjt så länge innan reparationen var klar, men jag är otroligt nöjd med jobbet. Ska det göras några större reparationer kommer jag helt klart anlita Prillas igen, men då får det bli betalning ur egen ficka för det verkar inte som om han kommer att kunna ta några fler försäkringsärenden på grund av den dåliga ersättningen. Trist för alla scooterister måste jag säga.

1108

Gårdagens glädjebesked – Vespan är äntligen lagad

Strax före fyra i går eftermiddag fick jag ett efterlängtat samtal på mobilen. Min Vespa är äntligen lagad.

Man kan väl lugnt påstå att det gått alldeles för lång tid, men tydligen har flera faktorer spelat in. Först och främst tog det över en månad innan verkstan fick priser på delar från Piaggio, sedan behövde försäkringsbolaget lite betänketid innan de sa ja. Nästa bromskloss var plåtslagaren som höll på Vespan i nära två månader innan de fick tummen ur. Lackeraren var inte mycket bättre och verkstan fick tillbaka den först i måndags så att allt kunde monteras.

Tanken på att åka upp till Eslöv för att köra hem den i den här årstiden har inte varit direkt lockande, men verkmästaren på Prillas erbjöd sig att svänga förbi med den på söndag när han ändå skulle in till Malmö för att handla julklappar. Då jag förklarade att vi var bortresta så bestämde han sig för att skjuta på shoppingen en vecka och kommer förbi med Vespan nästa  söndag. Det kallar jag service.

Av Prillas har jag bara bra erfarenheter och har av dem hållits uppdaterad på hur det gått med reparationen, även om det bitvis inte hänt något alls när övriga firmor varit inblandade. En anledning är tydligen att försäkringsbolagen betalar usel timpenning vid försäkringsärenden. När de normalt tar 750 kronor i timmen för reparationer så får de bara 400 av försäkringsbolagen. Det är rätt illa, fast de får väl börja ta betalt för fler timmar än de lägger ner.