Månad: september 2007

Fortfarande ung – till utseendet i alla fall

Skulle jag någon gång drabbas av trettioårskris behöver jag bara gå till systemet och handla. Inte för att dränka sorgerna i alkohol, utan för att få känna mig ung igen.

Senast idag köpte jag en flaska femtonårig Glenmorangie och fick visa legitimation igen, vilket jag får göra säkert fyra av fem gånger. Det smickrar när man fyllt 32, även om det egentligen inte är någon ålder att tala om. Likväl smickrar det.

Däremot vet jag inte hur jag ska förhålla mig till att jag fick visa legitimation på Hemköp för några månader sedan då jag köpte ett sexpack Falcon Ale och kassörskan bad att få se mitt körkort. Hon blev högröd i ansiktet och bad så mycket om ursäkt, och medan jag packade mina varor hörde jag henne mumla ”max tjugo, max tjugo, du ser inte en dag äldre ut”.

Äh vad fan, jag känner mig smickrad av det också.

Skön kvällssol över Rudkullen

Jag använder en trevlig liten plugin till WordPress som heter Wpg2. Med den kan jag enkelt lägga in bilder från mitt bildgalleri direkt i bloggen utan att behöva krångla med att ladda upp bilder. Som bonus får jag utan ansträngning den fiffiga ajax-funktionen lightbox som visar en större version när du klickar på någon bild. Det här inlägget är bara en lite test för att hitta ett optimalt sätt att använda pluginen.1026

Bronkit är ingen höjdare

Jag har inte riktigt varit i form för att blogga den senaste tiden, även om det har hänt en del som kanske kunde vara värt att skriva om. Först drabbades jag av en förkylning som höll mig hemma från jobbet fredag till måndag. Tillbaka igen på tisdagen men med lite hosta kvar som det alltid brukar vara.

Problemet var bara att hostan aldrig ville ge med sig, och när det började göra rejält ont och inte blivit bättre på två veckor blev det dags för ett besök hos doktorn. Han kom fram till att jag hade luftrörskatarr, eller bronkit som det också heter. Inte lika illa som lunginflammation, men illa nog för att jag skulle få penicillin för första gången sedan jag var fyra eller fem år.

Efter snart en veckas kur är hostan kvar. Visserligen inte lika illa som innan, men i gengäld har jag tydligen hostat sönder ett revben. Jag insåg att smärtan kom därifrån när jag upptäckte att det var svullet och ömt på utsidan av bröstkorgen och toge mig för att ringa sjukvårdsupplysningen. Revbenet är inte av – då hade jag nog inte varit i form att skriva nu – men det är troligen en spricka i det. Sköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa att det är ganska vanligt om man har kraftig hosta, men inte så mycket att göra åt, annat än att låta det läka av sig självt.

Med tanke på att jag först trodde det var bronkiten som blivit något värre, och att smärtan kom från lungorna, så är jag rätt nöjd med en spricka i revbenet. Det känns inte lika allvarligt, även om det inte känns skönt.

Vad hände med människans självbevarelsedrift?

Häromkvällen var vi ute och gick en runda med Nizar och på Kaptensgatan fick vi syn på en liten igelkott som kilade över cykelvägen. Precis samtidigt kom en tjej på cykel från Möllanhållet, på kollisionskurs med kotten. Jag var helt säker på att hon skulle sakta in eller väja eftersom hon tittade ner i marken och borde se att det var något som korsade hennes väg. Men inte.

Framhjulet missade precis, men bakhjulet klippte det stackars djuret. Det smällde till rejält och cykeln vinglade betänkligt, men tjejen såg sig lite förvånat över axeln och trampade vidare, fortfarande med blicken i marken. När hon var i höjd med oss såg jag att hon skrev ett sms samtidigt som hon cyklade.

Jag undrar bara hur dum får man bli? Tänk om det varit ett barn som irrat ut framför henne, eller kommit en mötande cykel? Eller för den delen om hon kört omkull. På sätt och vis hade det varit rätt åt henne, men jag undrar varför hon inte ens tänkt tanken att hon inte är lika uppmärksam på faror om hon koncentrerar sig på telefonen i stället för att se vad som är framför henne. Tydligen är självbevarelsedriften inte särskilt utvecklad hos vissa människor. I alla fall är det svårt att tro det när man tittar på hur en del beter sig i Malmötrafiken.

Jag funderade faktiskt på om jag inte skulle ha ringt polisen. Igelkottar är ju ändå fridlysta, och rent krasst så var det ju en smitningsolycka. Men jag är orolig för vad de skulle sagt när jag förklarat vad som hänt: ”… du … ring oss aldrig igen … någonsin”.

Hur gick det med igelkotten då? Den blev nog mörbultad, men efter ett par sekunder sprang den vidare in i buskarna på andra sidan cykelvägen. Jag hoppas att den mår bra idag och att tjejen fick punktering.

Vespan blir lagad – äntligen!

Jag fick ett samtal från verkstan idag. Försäkringsbolaget har godkänt kostnaden för att reparera min Vespa.

Det har tydligen tagit lite tid att få pris på reservdelar och från firmorna som ska knacka ut plåten och lacka om Vespan. Nästa vecka är den bokad hos plåtslagaren, så om inget går galet där ska det nog kunna bli ett par rundor till innan sommaren är helt över.

228

Min PX200, som den såg ut innan den blev påkörd.

Det drar lite kring huvudet

Det kom ett paket med posten i går. En ny trimmer, eftersom min gamla tog något ojämt och inte klarade längder mellan 0.5 och 3 milimeter. Efter en natts laddning blev det invigning nu på morgonen. Det fick bli en tvåa, bara för att det gick, och under de tio minuter som duschen efter klippningen tog så hade jag faktiskt kortare hår på huvudet än i ansiktet.

Ordningen är dock återställd nu.

1024

2 milimeter. Bilden är lite grynig då den är tagen med webbkamera i dåligt ljus.