Jag är faktiskt stolt över att jag lyckats hålla mig så här länge, det har ju trots allt förväntats av mig. Men nu har jag alltså blivit med iPhone (för du trodde väl inte att jag har börjat snusa igen?).
Jodå, den är lika bra som det sägs, fast det kommer nog ta ett litet tag innan jag bloggar från den igen. För visst går det snabbare att skriva på den än en vanlig mobil, men den här texten har ändå tagit mer än dubbelt så lång tid som på datorn.
Då var man 33, eller om man ska vara petig så blir jag det om några timmar.
Någon gång efter fyra på eftermiddagen såg jag tydligen dagens ljus enligt mamma, men jag kommer aldrig ihåg den exakta tiden.
Helgen på Varbergs kurort tog slut alldeles för snabbt, men det är ju precis som det brukar vara när man mår kungligt.
Vi checkade in i vår svit strax efter två på fredagen och började vistelsen med en pubmacka innan det var dags för första behandlingen, två par fötter.
Inpackning, fotbad, peeling och slutligen massage. Ah!
Det finns få saker som går upp mot att få fötterna pillade hemma i soffan. Att få dem genomarbetade av en specialist är dock en av dem.
Efter lördagens promenad in till Varberg var det dags för en stärkande lunchbuffé innan helkroppsmassagen, den behandling jag sett fram emot mest av allt. Det var nästan lika bra som jag föreställt mig, men ack vad fort en timme går. Dubbla tiden hade gjort behandlingen perfekt.
Lite bad, bastu och vatten-qi gong (jag vet inte riktigt hur vi hamnade där) fick avrunda innan det var dags för kvällens dignande buffé.
Efter maten tyckte vi att det var dags för en liten whisky innan vi återvände till vår svit. Redan på fredagen hade jag imponerats av utbudet – då jag överlycklig beställde in en Yamazaki, något jag inte druckit sedan flaskorna jag hade med mig hem från Tokyo tog slut.
Nu ville jag prova något nytt, så när Emma fastnade för en 18-årig Highland Park så tänkte jag att en 25-årig Caol Ila skulle passa mig. Den fanns inte med i prislistan, men eftersom Emma fick betala 30 kronor per centiliter, vilket bara var fyra kronor mer än den tolvåriga, tänkte jag inte mer på det.
Det skulle jag kanske ha gjort. Det var först när jag skulle skriva på notan jag insåg att den gick loss på 85 kronor centilitern, så min femma kostade mig mer än vi vanligtvis ger för en hel flaska på bolaget. Men det var det värt.
Det var länge sedan jag smakade en så pass god whisky, och det lär nog dröja innan jag gör det igen.
Vinden ven rejält under natten och även om det mojnat en del till morgonen så var det bra fart på blåsten.
Efter en stärkande frukost tog en tur in till Varberg. Det är en promenad som borde ta max tio minuter, men motvinden, och alla bilder av skummande vågor jag prompt skulle ta, gjorde att det tog runt en halvtimme.
På vägen dit kunde vi betrakta sju personers vedermödor i vattnet. Som små svarta spermier guppade de runt i väntan på den perfekta vågen, eller åtminstone en våg de kunde ta sig upp på. Det såg inte direkt roligt ut. Flera minuters plaskande för att sedan försöka komma upp på surfingbrädan i rätt tid.
De flesta misslyckades och trillade efter en eller ett par sekunder, om de ens kom upp. En stackare lyckades knappt ta sig ut från stranden utan låg kvar på samma plats trots frenetiska simtag. Bara en av dem fick till ett bra åk, eller vad de nu kallar det och tog sig hela vägen in till stranden på sin våg. Men med tanke på hur han fick kämpa för att ta sig tillbaka ut undrar man om det var värt det.
Fast det var inte bara människor som surfade i stormens efterdyningar. Längs hela strandpromenaden hängde måsar i luften. Om jag inte visste bättre, och det kan jag ju inte påstå att jag gör, så skulle jag säga att de glidflög bara för att det var roligt.
Det har varit lite svårt att sova i natt. Vinden viner om huset så det låter som om vi sitter på en finlandsfärja.
Vi hade tänkt ta en promenad längs havet idag, men som det ser ut nu tror jag vi får tänka om.
Ja just det, för den som inte redan visste så är vi i Varberg för en helg på Spa.
Eftersom jag försov mig i morse blir det aningen sen publicering, men ändå.
Grattis!
Magnus 39 år idag.
Har inte hänt så mycket den här helgen. Jag jobbade igår, så där försvann halva dagen. Sen tog jag Nizar ut på en långpromenad till Mölleplatsen och kom hem strax innan Melodifestivalen. Den hoppade jag dock över och sov i stället framför någon film på tv, och där försvann resten av lördagen.
Idag har vi tagit ytterligare en långpromenad bort till Värnhem och tillbaka. Väl hemma upptäckte jag att det var lite mycket hundpäls i hallen som det var på Nizar, så jag fick ta fram dammsugaren och ta ett varv. Kom även på att jag borde frostat av frysen redan för halvår sedan och tog äntligen tag i det.
Så nu när söndagen nästan slut är det bara att konstatera att det inte blev mycket roligt gjort. Märkligt att man ska känna sig så när man trots allt har varit duktig.
Klockan fyra i morse vaknade jag av att något pep. Trodde först det var en fågel ute på gården, eller någon dåre som blåste korta stötar i en visselpip. Inte förrän Emma slängde igen dörren till sovrummet insåg jag vad det var.
Batteriet i brandvarnaren höll på att ta slut. Varför just då?
Rusade ut i hallen för att göra något åt det, men upptäckte att det inte var det lättaste. Först och främst fick jag inte ner fanskapet från taket. Den bara snurrade runt, men jag fick i alla fall loss kåpan för att ta ut batterierna.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Hur mycket jag än kämpade fick jag inte grepp om dem och brandvarnaren fortsatte att hånfullt pipa mig i ansiktet.
Skam den som ger sig. Hämtade en kniv i köket för att ha något att bända med, men det hjälpte föga. Hur mycket jag än bände så satt batterierna kvar, tills ett av den plötsligt lossade med ett knak. Det visade sig att de var fastlödda på kretskortet. Och som det inte var nog fortsatte den jäveln att pipa. Skulle jag behöva bryta loss alla batterier för att få sova?
Inte direkt lockande med tanke på hur trött jag var och hur jobbigt det är, även i vaket tillstånd, att jobba med armarna över huvudet. Men så hittade jag en liten bygel som det stod on/off på. Kopplade om den, allt blev tyst och jag kunde återgå till sovandet igen.
Nu på morgonen har jag lyckats få ner den gamla och satt upp en ny. Visade sig att den första var en engångsmodell som man inte skulle kunna byta batterier i. Det finns säkert någon bra anledning till det, men i morse kunde jag inte se en enda.
Det händer rätt ofta att jag inte hittar det jag vill ha på Ikea, fast ändå gör jag det.
Senast i går var vi där för att försöka hitta en låg skohylla som passade under den vi redan har monterad i hallen. Det blev dock ingen träff bland möblerna, så då får man börja leta på annat håll.
Till slut blev det träff på köksavdelningen när jag fick syn på grytunderlägget Lämplig. Precis vad jag var ute efter, om än på fel avdelning.
Kan även tillägga att vi sedan ett par månader har tidningsstället Motorp till att förvara handskar, mössor och dylikt.