Efter stormen kommer surfarna

Vinden ven rejält under natten och även om det mojnat en del till morgonen så var det bra fart på blåsten.

Efter en stärkande frukost tog en tur in till Varberg. Det är en promenad som borde ta max tio minuter, men motvinden, och alla bilder av skummande vågor jag prompt skulle ta, gjorde att det tog runt en halvtimme.

På vägen dit kunde vi betrakta sju personers vedermödor i vattnet. Som små svarta spermier guppade de runt i väntan på den perfekta vågen, eller åtminstone en våg de kunde ta sig upp på. Det såg inte direkt roligt ut. Flera minuters plaskande för att sedan försöka komma upp på surfingbrädan i rätt tid.

1247

De flesta misslyckades och trillade efter en eller ett par sekunder, om de ens kom upp. En stackare lyckades knappt ta sig ut från stranden utan låg kvar på samma plats trots frenetiska simtag. Bara en av dem fick till ett bra åk, eller vad de nu kallar det och tog sig hela vägen in till stranden på sin våg. Men med tanke på hur han fick kämpa för att ta sig tillbaka ut undrar man om det var värt det.

Fast det var inte bara människor som surfade i stormens efterdyningar. Längs hela strandpromenaden hängde måsar i luften. Om jag inte visste bättre, och det kan jag ju inte påstå att jag gör, så skulle jag säga att de glidflög bara för att det var roligt.

1251

Blåsigt värre i Varberg

Det har varit lite svårt att sova i natt. Vinden viner om huset så det låter som om vi sitter på en finlandsfärja.

Vi hade tänkt ta en promenad längs havet idag, men som det ser ut nu tror jag vi får tänka om.

1243

Ja just det, för den som inte redan visste så är vi i Varberg för en helg på Spa.

Mot Filipstad i snöstormen

Utan bredband i nästan en vecka har gjort det omöjligt att publicera något, men nu har vi uppkoppling på hotellet i Kristinehamn så några texter ska väl hinna ut innan vi drar vidare hemåt. 

Det var kanske inte den bästa dagen vi kunde ha valt för vår avfärd mot Fjällen. Kraftiga vindar från väst, regn och så småningom snö följde oss hela vägen till Filipstad där vi gjorde ett uppehåll för nattvila. Man får nog säga att det var ett klokt val att inte köra hela sträckan till Klövsjö i en stint, även om det självklart hade varit möjligt, för vi var ganska slitna efter resan tack vare vädret.

Filipstad var dock inget att skriva hem om. Förvisso en vacker liten ort med tjusiga, om än slitna, träkåkar som andades sent 1800-tal. Men det var något med stämningen, dystert och oinspirerat, som förtog det initialt mysiga intrycket. Att vi sedan behövde be om ett nytt hotellrum för att toaletten inte var städad gjorde ju inte saken bättre.

Vacker vy på blåsig promenad

Tog Nizar ut på en långpromenad när jag kom hem från jobbet så han skulle bli tillräckligt trött för att inte störa mig under Sci-fi fredagen på TV6. Det blev en tur runt den stora pildammen. Har inte tänkt så mycket på det tidigare, men tornet ser ganska maffigt ut i mörker så jag slet fram kameran och försökte föreviga det.

1057

Det var lite svårare än jag tänkt mig för det blåste något in i bänken och hunden hade ingen förståelse för att husse behövde stå blick stilla under exponeringen. Två bilder blev helt fördärvade när han traskade i väg för att lukta på något spännande, minst fem sabbades av kraftiga vindbyar. Till slut hittade jag en liten bänk som jag kunde sätta ner kameran på och få det önskade resultatet.

I övrigt var promenaden lite av en prövning. Jag fick en gren från en pil i ryggen när vi passerade Margaretapaviljongen och längs med Stadiongatan blåste det så kraftigt att jag tvingades luta mig mot vinden för att inte ramla. Nizar såg minst sagt besvärad ut. När vi väl kom hem belönade vi oss med tuggeben, whisky och Stargate Atlantis.