Någon gång för länge sedan dök det upp en låt som hette Dadada, eller åtminstone gick refrängen så. Av någon anledning kom jag att tänka på den idag och gjorde det jag alltid gör när jag inte riktigt är säker på vad det är jag tror mig minnas mig, jag googlade.
Det jag fick fram var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Okej, jag vet, det är skittöntigt. Men jag kunde inte låta bli.
Jag har gjort en Nizartröja, eller rent av ett par Nizartröjor. Den första blev inte så lyckad eftersom trycket blev ganska kasst – jag använde teckningen som ligger i bakgrunden på sidan.
Nästa försök blev dock lite bättre, en stiliserad variant av teckningen.
Just den här modellen är en svart, slimmad t-shirt med fräckt tryck i halogenreflex, eller som Fredrik på jobbet kallade den, bling-blingtröja.
Vill du ha din egen Nizar-tröja är det bara att gå till butiken och beställa en. Kommer med posten inom ett par dagar. Allt som finns där har jag själv beställt, så dyker det upp något nytt vet du vad jag kommer att ha på mig framöver.
Varför kanske du frågar dig? För att det går, svarar jag. Och vem vet, det kanske är någon mer än jag som faktiskt vill ha en Nizartröja men aldrig fått chansen förr.
Rapport står på i bakgrunden och jag tyckte precis att reportern sa ”man jobbar för att graviditet inte ska klassas som en sjukdom”.
Ja, det får man ju verkligen hoppas att de, vilka nu de är, lyckas med.
Om jag nu hörde rätt vill säga.
Noterade i morse att någon eller några har tänt ljus för Engla ute på Mjölnaregatan.
Jag undrar hur det kommer att se ut när jag kommer hem i kväll?
Av någon jävla anledning går jag in på aftonbladet.se eller expressen.se minst en gång om dagen. Så sent som idag har jag klickat in på följande länkar (följ dem på egen risk):
Varför?
Kan jag lägga av med snus så ska jag väl kunna sluta med kvällstidningar?
Filmen om Morgan Pålsson gick inte så bra på biograferna som filmbolaget hoppades. 300.000 besökare behövdes för att den skulle gå runt, men det kom bara 125.000 och nu undrar man hur det kunde gå så fel.
På något sätt måste vi ha gjort fel i marknadsföringen och kommunikationen med publiken. […] Jag tycker att vi fick mycket pr innan premiären, i alla fall redaktionellt. Det skrevs många artiklar om Anders Jansson och Johan Wester. Men på något sätt har det inte gått fram att det är en rolig film som går på bio just nu.
Martin Persson, producent på Lundabolaget Anagram
Problemet, som jag ser det, är inte att filmen fått för lite uppmärksamhet. Snarare tvärtom.
När jag först hörde talas om att Morgan Pålsson skulle bli film bestämde jag mig direkt för att se den på bio. När den väl gick upp så hade jag tröttnat för länge sedan.
Inte nog med att marknadsföringen var massiv, all media tog i så att de höll på att kräkas när de berättade om filmen. Inte minst SVT som lyckades peta in Anders Jansson och Johan Wester i snart nog vartenda program som tablålagts veckorna före och efter premiären.
Nä, jag väntar nog till Morgan Pålsson världsreporter kommer på DVD innan jag ser den. Risken finns förstås att cirkusen upprepas och då vete fan om det någonsin blir av att jag hyr den.
För många år sedan hittade jag skivan Delilah Blue med Joshua Kadison (ni minns kanske landsplågan Jessie från 1993?). Efter att iPhonen slumpat fram The Gospel According To My Old Man igår började jag fundera på vad det blivit av honom.
Första kollen blev iTunes Store, men där fanns bara Delilah Blue och Painted Desert Serenade. Googlade lite för att se om det var lönt att leta vidare efter nya plattor och hamnade på Kadisons officiella hemsida.
Det visade sig att han inte bara har släppt fler album, han är fortfarande ute och turnerar och inte minst ger han bort låtar gratis. Totalt fyra album finns att tanka hem, komplett med cd-inlagor som pdf, om man så vill.
Jag gillar verkligen Delilah Blue, som tyvärr inte blev någon större framgång och EMI bröt kontraktet med Kadison. De hoppades väl på att han skulle återupprepa framgångarna med Jessie och blev besvikna när det misslyckades.
Hur som helst är jag glad att han inte gav upp så att jag en dag kunde hitta lite nya låtar att dryga ut den digitala skivsamlingen med.
Höll på att missa det, men idag är det CSS Naked Day, vars syfte är att främja god webbstandard. Klart man hänger på där genom att visa hur sidan är uppbyggd när alla layout- och designelement skalats bort, och inte minst att den faktiskt går att läsa trots detta.
Uppdatering: Idg har lyckats hitta mig som ett exempel på Svenska bloggar som kör naket. Kul!
Först kom Knut, nu ska vi genomlida Flockes öden och äventyr. I alla fall till dess att hon blir för gammal, inte längre är söt och omvärlden skiter fullständigt i vad som händer en isbjörn i fångenskap – precis som med Knut.
Att DN skriver om det, och rent av bjuder på bildspel är illavarslande. Då är det lätt att föreställa sig hur kvällstidningarna kommer att dra på.
Helgens målarinsats har lönat sig. Mitt lilla kontor har blivit riktigt ljust och härligt. I går passade jag på att vända skrivbordet, vilket var lättare sagt än gjort i det smala rummet, för att lättare komma åt det minimala fönstret och få lite mer dagsljus.
Jag såg också till att gömma alla kablar snyggt under skrivbordet samt dra dem så att jag ska få minimalt med besvär när det är dags att riva allt igen för att få det nya golvet lagt.
Det som saknades var något att ha ovanför datorn, så idag tog jag med mig en gammal lackhylla som legat på vinden något år och skruvade upp den. Ett par magnetlister som legat i en låda sedan vi flyttade fick bli anslagstavla, något jag saknat länge.
Dagens sista insats blev att byta ett dött lysrör och skaffa en liten krukväxt.
Kontoret efter målning, innan golv
Jag är rätt nöjd, även om den stora förändringen lär bli golvet. Det är i alla fall skönt att ha det lite fräschare med tanke på hur mycket tid jag spenderar på jobbet.