TV

Ibland får man säga det – äntligen fredag

Det är inte ofta jag säger det, men äntligen är det fredag. Den här veckan har nämligen känts lite extra slitig. Inte för att jag har så mycket mer att göra än andra veckor, men det mesta har hänt på en och samma gång vilket lett till intervaller med extremt mycket att plöja undan i ett svep. Lite som intervallträning där man pressar sig till max, flåsar någon minut och sedan går på det igen. Vansinnigt krävande jämfört med en jämn ström av jobb – eller träning.

Ser fram emot en lång prommis med hunden nu och sedan ett par timmars koma i soffan med Så ska det låta och, min nya favorit, Var fan är mitt band?

Hörde jag rätt?

Rapport står på i bakgrunden och jag tyckte precis att reportern sa ”man jobbar för att graviditet inte ska klassas som en sjukdom”. 

Ja, det får man ju verkligen hoppas att de, vilka nu de är, lyckas med.

Om jag nu hörde rätt vill säga.

Morgonstund har F1-guld i mund

Äntligen!

F1-cirkusen är igång igen – min enda sportpassion här i världen.

Naturligtvis hade jag ställt klockan på 5.30 för att följa Melbourneloppet live, ingen eftersändning här inte. Tyvärr hade jag tänkt lite fel, för loppet började just 5.30 och inte 6.00 som jag räknat med, varför jag missade starten och det första varvet.

Nu kunde det varit värre eftersom det blev en saftig röra redan i första kurvan, följt av säkerhetsbil. Eftersom starten och kraschen kördes i repris flera gånger så missade egentligen ingenting. Det blev ett riktigt rysarlopp med många vändningar, väl värt att släpa sig ur sängen för.

Något referat blir det dock inte här. Det finns andra sajter som sköter den biten bättre.

Det heter trilogi, för helvete

Inte mindre än två gånger hörde jag rapportmedarbetare säga Triologi i rutan i morse. Visst, jag kan förstå att vissa felaktigt drar slutsatsen att det ska in ett ”o” mitt i ordet eftersom man säger trio om exempelvis en grupp bestående av tre personer (som Esbjörn Svenssons Trio), men av dem som jobbar på Sveriges ledande nyhetsprogram borde man kunna förvänta sig lite mer.

Sverige vidare till EM och jag har en ny affärsidé

Då var det klart och min tes bevisad. Sverige besegrade Lettland igår på Råsunda tack vare att jag inte tittade på matchen. Det var dock nära att jag sänkte landslaget för efter att vi tittat på Top Gear ville Emma se lite på matchen och bytte kanal. Jag drog en filt över huvudet för att inte riskera något och satte mig med datorn för att kolla mail och nyheter.

Men eftersom Nizar tyckte att husse var lite konstig när han satt där i soffan och såg ut som Darth Sidous hoppade han naturligtvis upp och började krafsa på filten för att göra husse normal igen. Då var det nära att jag såg vad som hände på tv:n, och i precis samma ögonblick började Emma svära över det svenska spelet.

Eftersom jag nu har så stor inverkan på fotbollsresultaten har jag insett att jag borde utnyttja det på något sätt, till exempel för att bli rik. Vid framtida svenska landskamper får jag helt enkelt kolla oddsen. Om de är höga för svensk vinst så sätter jag en slant på Sverige och håller mig borta från tv:n, och är de höga för motståndarlagets vinst så spelar jag på dem och kollar på matchen.

Jag borde kunna bli rik på nolltid när väl EM drar igång.

Bara lugn, Sverige vinner i kväll

Ja, jag kan ju inte veta helt säkert att det går vägen för våra fotbollspojkar på Råsunda i kväll, men jag kommer att bättra på oddsen för dem.

Alltså, jag kommer inte att följa matchen. För så snart jag bänkar mig framför tv:n för att titta på svenska landslaget, vilket i stort sett bara inträffar i samband med större evenemang som EM, VM och OS, spelar de uselt och förlorar. Det slår, med något enstaka undantag, aldrig fel. Se bara hur det gick i lördags mot Spanien och då var jag med fram till tredje målet innan vi bytte kanal för att ge dem en liten chans att lyckas.

Men hav förtröstan alla fotbollsfanatiker, ikväll är jag upptagen med idel inspelade tv-serier från måndagen och tisdagen. Skulle de trots allt förlora så är det inte mitt fel den här gången, då är landslaget helt enkelt inte bättre än att de förtjänar att missa EM.

Vacker vy på blåsig promenad

Tog Nizar ut på en långpromenad när jag kom hem från jobbet så han skulle bli tillräckligt trött för att inte störa mig under Sci-fi fredagen på TV6. Det blev en tur runt den stora pildammen. Har inte tänkt så mycket på det tidigare, men tornet ser ganska maffigt ut i mörker så jag slet fram kameran och försökte föreviga det.

1057

Det var lite svårare än jag tänkt mig för det blåste något in i bänken och hunden hade ingen förståelse för att husse behövde stå blick stilla under exponeringen. Två bilder blev helt fördärvade när han traskade i väg för att lukta på något spännande, minst fem sabbades av kraftiga vindbyar. Till slut hittade jag en liten bänk som jag kunde sätta ner kameran på och få det önskade resultatet.

I övrigt var promenaden lite av en prövning. Jag fick en gren från en pil i ryggen när vi passerade Margaretapaviljongen och längs med Stadiongatan blåste det så kraftigt att jag tvingades luta mig mot vinden för att inte ramla. Nizar såg minst sagt besvärad ut. När vi väl kom hem belönade vi oss med tuggeben, whisky och Stargate Atlantis.

Likriktning i Taiwanesisk TV

När man är ensam på ett hotellrum, ett par tusen mil hemifrån, blir tv:n lätt en bra vän – särskilt om man som jag spenderar alldeles för mycket tid framför den hemma. På hotellet finns lite drygt hundra kanaler att tillgå, varav majoriteten är Taiwanesiska – allt annat vore konstigt.

Eftersom jag inte begriper vad de säger blir det väldigt mycket zappande för att försöka hitta något på engelska eller som åtminstone tilltalar ögat. Av en för mig obegriplig anledning verkar kanalerna klumpa ihop sig och sända liknande program vid samma tillfälle. Körs det talkshow i en kanal så går det talkshows i minst sju andra kanaler. När det är såpadags i en kanal är det såpadags i ytterligare nio. Lekprogram, nyheter, ekonomi, natur, film, barnprogram … ja, ni fattar.

Visst kan det bara vara ett sammanträffande, men jag tvivlar på det. En teori är att det pågår någon slags konspiration, även om jag inte kan begriper vad den skulle gå ut på. En annan att kanalerna kommit överens om att inte försöka stjäla tittare från varandra genom att synka sina tablåer. Jag vet inte vad den tredje skulle vara, men något står inte rätt till.

Varför skulle annars inte mindre än sex kanaler samtidigt kör något slags religiöst frågeprogram. Sex munkar – att döma av utseendet – sitter i rutan och svarar på frågor från människor som ringer in. Lite som Fråga doktorn i SVT, fast utan krämpor och oro över mediciner.

Något lurt är det allt.

506

Helig man svarar på tittarnas frågor.

Det är dags att bli lantis

När jag var liten ville jag bo i hus. Inte för att hus skulle vara så mycket bättre än något annat utan för att jag ville spela trummor, som min kusin. Men det gick inte för sig eftersom vi bodde i lägenhet.

När jag flyttade till Lund och senare Malmö kom jag fram till att jag skulle förbli stadsbo i lägenhet för resten av livet. Bekvämligheten är oslagbar. I hyresrätt har du någon som sköter underhåll utan att det kostar extra om något oförutsett skulle inträffa — som en vattenläcka i köket — och bor man så centralt som vi gör finns alla bekvämligheter på gångavstånd. Lägg därtill att hus i Malmötrakten är vansinnigt dyra och för att få något till rimligt pris blir man i vårt fall tvungen att ha två bilar.

Trots det har vi precis skrivit kontrakt på en gammal telegrafvilla, långt ut på landet, 40 minuters bilresa från Malmö. Hur gick det till?

Till en början var det mest en kul grej. Vi har tittat på husannonser i tidningen under flera års tid och varit på en visning tidigare, mest för att det roligt. Den här gången gillade vi bilderna vi såg på huset och priset verkade vettigt. Jag åkte ensam på första visningen eftersom Emma skulle jobba. Det kunde ju hända att huset var så fint att det var värt att göra ett till besök där vi båda var med.

Och så blev det. Vi åkte ut onsdagen veckan därpå och när vi styrde hemåt igen satt vi och inredde huset (jag hade faktiskt börjat med det redan efter första visningen). Det blev en sista titt på huset tillsammans med svärfar innan vi bestämde oss för att vara med i budgivningen. Efter vårt första bud hade en av tre spekulanter hoppat av. De andra höjde vårt bud med blott femtusen, varpå vi kontrade med lika lite. De andra bad då om betänketid en dag, vilket gjorde mäklaren lite upprörd, eftersom de hade blivit ombedda att tänka igenom hur högt de var beredda att gå. Då började vi inse att vi nog skulle kunna ta hem affären. Dagen därpå skulle de andra spekulanterna ge sitt svar, men när de bad om ytterligare en dag sa säljaren ifrån och vi stod nu som ”vinnare”.

Jag måste säga att det känns lite konstigt. Jag har nog inte hunnit smälta det hela, men ser verkligen fram emot flytten. Att sitta i trädgården och dricka morgonkaffet lockar. Att slippa Föreningsgatans buller när vi tittar på tv lockar. Att slippa hundbajs i varje gathörn lockar, liksom att slippa spyor och kiss i varannan trappuppgång på helgerna. Att få riva vägg på övervåningen och bygga punchveranda i telegrafstationens gamla väntrum lockar. Till och med att bli insnöad under en Skånsk vinter lockar på något bisarrt vis. Samtidigt känns det lite vemodigt att lämna vår lägenhet som är smått fantastisk, och skulle vi en dag ångra oss och vill tillbaka till Malmö blir det svårt att hitta något motsvarande.

Det enda som kan hindra oss nu är om besiktningsmannen skulle hitta något allvarligt fel som kräver omfattande renovering och spräcker vår budget. I så fall blir vi kvar i stan. Den 30 maj vet vi med säkerhet.

Med tanke på att det inte blir någon affär har jag av hänsyn till säljaren tagit bort bilderna. Se nästa inlägg.