Nicco gör sin första dag på jobbet

Lille Nicco, 9 veckor, fick följa med husse Lasse till jobbet idag. När han, Lasse alltså, fick besök av en gammal kund ryckte jag in som hundvakt ett litet tag.
1137

Om jag påstod att jag fick något riktigt arbete utfört under den kvart som Nicco om vartannat hoppade runt på golvet, myste i mitt knä, bet mig i näsan och tultade runt på skrivbordet så skulle jag ljuga.

Jag tycker dock lite synd om den kund som ringde till butiken och precis hann presentera sig innan Nicco nyfiket satte näsan på klykan och bröt samtalet.
1133

God Jul

Vill bara passa på att i all enkelhet önska alla vänner en God Jul. Här väntar snart mat och klappar. Kalle tänker jag hoppa över som vanligt – den överdos jag fick som barn kommer nog att räcka för resten av livet.

Så rätt ni tänkt, men så fel det blev

Malmö Stad har jobbat hårt de senaste månaderna på att handikappanpassa Malmös trottoarer. Vid övergångsställen har det lagts räfflade plattor för att hjälpa synskadade att hitta rätt och gathörn har trottoarkanterna sänkts för att det ska bli lättare att komma upp med rullstolar och rollatorer.

Även vid handikapparkeringarna har trottoarkanten sänkts för att underlätta för rullstolsburna, men vid minst två av dessa parkeringar har de som utfört jobbet bara använt spadarna och inte huvudet.

Stolpen med skylten som förkunnar att det är en handikapparkering är nämligen placerad mitt för nedsänkningen så den rullstolsburne som parkerar där lär inte ha någon som helst nytta av ingreppet. Skyltjäveln är helt enkelt i vägen.

Men tanken var ju i alla fall god.

Julrush i butiken

Jobbade sista lördagen för året i går och jag var väl beredd på att det skulle kunna bli drag i butiken, men inget hade förberett mig på vad som komma skulle.

Efter bara tio minuter hade vi expiderat femton kunder och sålt en Macbook och tre iPodar. Trots att vi var tre som jobbade, mot normalt två, så var det konstant kö på minst fem personer. Först efter ett lyckades jag smita undan för att hämta en kopp kaffe och trots att vi kör med Löfbergs Lila i bryggaren så smakade det underbart.

Det om något säger väl hur mycket vi hade att göra.

Hur många kalorier innehåller en iPod Shuffle?

Dina Pengar publicerade i går en artikel med rubriken Årets märkligaste jobbhistorier. Inget konstigt med det, typisk kvällstidningsjournalistik med ekonomiska förtecken. En radda bildtexter som beskriver så kallat märkliga jobbhistorier, bland annat den svenske killen som färgade håret rött och sedan fick sparken, glatt illustrerat med genrebilder från Scanpix och andra bildbyråer.

Men den första bilden är lite missvisande. Bildtexten lyder:

En av årets konstigaste jobbstories är denna: En övervakare slår vad med kollegorna i tingshuset. Utmaningen: Att äta upp innehållet i rättens godisautomater på en dag. Hon lyckas och får via vadet ihop 1.800 kronor till välgörenhet. 7.000 kalorier slank ned, totalt.

Problemet är bara att bilden föreställer en iPodautomat (Apple placerade ut ett antal automater här och var i USA för att den som helt plötsligt fick ett obotligt sug efter en iPod, eller tillbehör, skulle kunna stilla det när som helst på dygnet utan att behöva vänta på att butikerna skulle öppna). Jag har vänt och vridit på kartongen ett antal gånger men inte hittat några uppgifter om antalet kalorier en iPod Shuffle innehåller.

Om redaktörerna skulle upptäcka fadäsen och byta bild så har jag gjort en skärmdump som kan beskådas här.

Bloggen bevarad för framtiden

Det är kul att kika lite i loggarna för att hur många som besöker besöker bloggen (jag höll på att skriva ”hur många som läser”, men bara för att folk tittar in på sidan kan man ju inte vara säker på att de faktiskt bryr sig om vad som står), vilket det faktiskt är. Betydligt fler än vad jag hade väntat mig med tanke på att den tänkta målgruppen är släkt, vänner och jag själv.

Ska sanningen fram så är det nog mest för min egen skull jag skriver, eftersom det som står här är sådant som intresserar eller engagerar mig.

I vilket fall som helst så har innehållet stått och fallit med min lilla server. Ett totalhaveri skulle tidigare inneburit att allt jag skrivit i bloggen skulle förlorats för all framtid. Men inte nu längre.

Häromdagen upptäckte jag att det varit onormalt många sidvisningar utan att antalet besökare ökat. Efter en stund upptäckte jag att en dator på Kungliga Biblioteket varit inne och letat sig igenom i princip alla sidor. Och inte vilken som helst. Det är projektet Kulturarw3 som sniffat sig runt.

Så om hundra år, om inget oförutsett inträffar, kommer besökare på KB att kunna läsa vad jag skrivit, om de nu lyckas hitta rätt bland alla svenska websidor som arkiverats. Ja, man behöver inte vänta hundra år, bara ta sig till Stockholm och knalla in på KB. Fast så länge originalet finns kvar på nätet så känns ju det lite meningslöst.

Men jag kan inte låta bli att undra vad de få som i framtiden kan tänkas hitta mina inlägg i Kulturarw3 kommer att tänka. ”De var ena självupptagna jävlar de där som levde runt milennieskiftet.”