Utan snus i arton dagar försmäktar vi på denna ö

Det har varit lite ont om nya inlägg på bloggen den senaste tiden. Det har sina skäl, jag har helt enkelt inte varit på topp ett litet tag.

Alla känner kanske inte till det, men någon gång kring millennieskiftet började jag av någon outgrundlig anledning snusa. Varför den där första prillan hamnade under läppen vet jag faktiskt inte, men jag jag gillade kicken, hur det sved under läppen och inte minst smaken.

Det har blivit ett par halvhjärtade försök att sluta under åren, men som man brukar säga – femte gången gillt. Eller?

Ja, officiellt så har jag bara påbörjat ännu ett uppehåll, ifall jag skulle trilla dit igen. Fast jag tror inte att jag kommer göra det den här gången, av ett par olika anledningar.

  1. Jag har, i och med detta, berättat om mitt uppehåll för några fler personer än vid tidigare uppehåll (vilket då innefattat Emma och kollegor).
  2. Jag har lärt mig av tidigare misstag att nikotinfritt snus inte är en bra lösning om suget efter något brännande under läppen skulle smyga sig på – det leder bara till besvikelse och att man skaffar riktiga grejer i stället.
  3. Jag vill verkligen att uppehållet ska vara permanent den här gången. Tidigare har jag mer känt att jag borde sluta, men egentligen inte varit helt övertygad om att jag verkligen ville sluta.

Så hur har det gått? Jotack bara bra. Den senaste prillan åkte ut precis innan tolvslaget p nyårsafton – tror jag hade den inne i tre timmar eller så för att rituellt kunna spotta ut den precis innan champagnen. Nyårsdagen och de efterföljande dagarna blev lite lustiga, vilket jag var beredd på.

Av någon anledning blir man sig fruktansvärt hög när nikotinet försvinner ur kroppen. I mitt fall har det hållit i nästan två veckor, men de senaste dagarna har jag kunnat tänka klart igen och jag ska förhoppningsvis kunna återuppta bloggandet igen.

Nu ska väl i ärlighetens namn frånvaron av texter här inte bara skyllas på snusuppehållet. Det har faktiskt varit en hel del att göra på jobbet och jag har knappt rört datorn hemma, och då är det lite svårt att skriva.

Avslutningsvis: om ni tittar i högerspalten så ser ni under bildblocket precis hur många timmar jag varit snusfri och hur mycket pengar jag sparat – på ett ungefär.

Polistillslag med automatvapen till frukost

Uppdatering: Sydsvenskan skriver att de gripna precis hade rånat Handelsbanken på Köpenhamnsvägen klockan 9.14, polisen snöt dem 9.18 och jag tog den första bilden 9.21.

Friskisolof gick till jobbet idag och tog en liten omväg för att lämna av en försenad julklapp. Närmaste vägen efter utfört uppdrag var att snedda in på Edward Lindahlsgatan från Köpenhamnsvägen och sedan sicksacka genom kvarteren.

Jag hann inte mer än trehundra meter innan jag klev rakt in i dagens stora polisinsats. De första två bilarna såg jag på håll, och det verkade som om det hade inträffat en trafikolycka eller något liknande. En kille och en tjej stod lutade över en BMW och pratade med poliserna – trodde jag.

När jag bara hade fem meter kvar såg jag att killen bar handfängsel, hela gatan var full av polisbilar och en av poliserna bar på en svart sopsäck och en automatkarbin. Ytterligare en kille stod uppträngd mot BMW:ns baklucka och poliserna spanade efter ytterligare en person med svart parka.

Tyvärr var jag lite sen med kameran eftersom jag inte insåg vad som hände innan jag var helt framme.

1156

1152

Tips till brandmännen, använd slangen

Det har tydligen blivit en sport att attackera brandmän i Malmö med fyrverkeripjäser när de försöker göra sitt jobb.

Hur fan man nu kan komma på en sådan sak, till att börja med, det begriper jag inte. Men så här i vintertider borde en kort dusch med brandslangen räcka för att de ska komma på bättre tankar.

Julgranen var fin, men kommande år får vi klara oss utan

Förrförra året skaffade jag och Emma julgran för första gången sedan vi blev ett par – det var till och med första gången jag hade julgran sedan jag flyttade hemifrån. Anledningen var att vi skulle fira julen hos oss i Malmö, med alla föräldrar samlade. Det blev en repris på det förra året också, både firande och gran alltså.

Om vi firar julen i Malmö i år är för tidigt att säga, men någon gran blir det nog inte. Nog för att vår gran var riktigt fin om jag själv får säga det, men det känns fel.

Den stackars granen gör ju för det första mer nytta när den står i skogen och omvandlar koldioxid till syre. För det andra så tar den sig inte in till Malmö för egen maskin utan åker gissningsvis både traktor och lastbil, eller möjligen vanligt släp, för att komma fram.

Så hur fin den än var så får det nog bli den sista julgranen i mitt liv, såvida vi inte flyttar ut på landet och kan klä en gran på tomten.

1148

Så kom till slut vintern

På juldagen började jag känna mig lite risig i halsen, lagom till fredagen hade jag en fullt utvecklad förkylning med en febertemperatur hela 36,8° (jag brukar ligga strax över 36° C i vanliga fall).

Precis när jag återhämtat mig och bestämt mig för att börja promenera till jobbet igen kommer så vintern med minusgrader och en jävla blåst. Höll på att dö under hundrundan på morgonen och var nära att ta bilen trots allt. Men förra vintern köpte jag en riktigt varm jacka, så den åkte fram och jag tog ett par försiktiga steg mot Käppastan för att känna efter om det skulle gå eller om det var bättre att vänta om och gå till garaget.

Jackan stod pall, hela vägen till jobbet. Jeansen var dock inte lika bra på att hålla kylan ute, så även om jag var varm och skön på överkroppen så kändes benen som ett par isklumpar ända fram till lunch.

Det är märkligt att jag inget lärt mig efter elva år i Skåne.

Gott nytt år – får man hoppas

Maten är avklarad så nu väntar vi på tolvslaget.

Jenny är på besök hos oss och vi har haft det trevligt så här långt. Det smäller lite runt omkring i stan, men som tur är har vi en hund som inte är skotträdd. Fast varje nyår undrar vi ju om det ska hända något som kan ändra på det.

Korsningen Föreningsgatan-Bolagsgatan, som ligger precis nedanför oss, brukar vara fylld av människor som tycker det är en utmärkt plats för att skjuta av fyrverkerier. Vi har hittills inte fått någon raket in i vardagsrummet, men det går ju inte att känna sig helt säker. Särskilt som de flesta raketskjutarna inte verkar vara helt nyktra.

I vilket fall som helst tycker jag 2007 varit ett bra år så här långt och jag hoppas att de sista timmarna kommer att vara lika bra. Hoppas även att det har varit och blir så för dig som läser det här.

Gott slut och gott nytt år.

Nicco gör sin första dag på jobbet

Lille Nicco, 9 veckor, fick följa med husse Lasse till jobbet idag. När han, Lasse alltså, fick besök av en gammal kund ryckte jag in som hundvakt ett litet tag.
1137

Om jag påstod att jag fick något riktigt arbete utfört under den kvart som Nicco om vartannat hoppade runt på golvet, myste i mitt knä, bet mig i näsan och tultade runt på skrivbordet så skulle jag ljuga.

Jag tycker dock lite synd om den kund som ringde till butiken och precis hann presentera sig innan Nicco nyfiket satte näsan på klykan och bröt samtalet.
1133