Deprimerande platser i Malmö – Jägersro

Jag tänkte att det kunde vara läge att skaffa ett överdrag till Vespan nu när den är nylackad och när jag ändå var i Jägersro för att handla hundmat stannade jag till på Jula. Varför jag inte åkte till MC-Huset, som ligger precis intill, övergår mitt förstånd.

När jag ändå var där tänkte jag att jag kanske kunde hitta några julklappar inne på köpcentret. Varför jag tänkte det övergår också mitt förstånd. Redan inne på Jula infann sig känslan av att befinna sig i en mardröm. Jag vet inte om det var ljuset, de påfrestande julsångerna, de oändliga raderna med varor jag inte ens visste fanns, eller helt enkelt att jag inte kunde hitta vad jag sökte.

Naturligtvis ignorerade jag varningssignalerna och gav mig ut på klappjakt. Eftersom jag inte var ute efter kläder eller mat så återstod apoteket, en tobakshandel, ett glasstånd, en restaurang, en blomsteraffär, en frisör, bolaget, världens minsta bokhandel och ett litet stånd från Fortum där jag hade möjlighet att byta elleverantör. Allt garnerat med hur mycket människor som helst, muzak och obehagligt ljus.

Triangeln, som i sina sämsta stunder kan ge mig ångestkänslor, framstod som rena paradiset i jämförelse. Tjugo minuter senare var jag på eländigt dåligt humör och skyndade mig ut mot parkeringen, lovandes mig själv att aldrig någonsin åka tillbaka om jag inte absolut måste.

Vespan har kommit hem

För knappt en timme sedan rullade min kära Vespa in på Mjölnaregatan, eller rättare sagt släpet med Vespan rullade in. Jag var milt sagt spänd på vad jag skulle få se när Kenneth på Prillas öppnade luckan för återseendet.

Det första jag såg var den nya hastighetsmätaren som jag specialbeställt. Mätaren hade egentligen klarat sig oskadd i krocken, men när kåpan på styret ändå skulle bytas så tyckte jag det var en god idé att byta ut den gamla 80-talsmodellen mot den retrodesign som kom med PX-200 årsmodell 2003 – om jag inte minns fel på årtalet. Ett mycket bra val om jag får säga det själv.

1100

Nästa detalj jag la märke till var förstås den nya motorkåpan. Inte nog med att bucklorna och reporna var försvunna, den blänkte så jag nästan fick ont i ögonen. Det berodde förstås på att den var helt nylackad, precis som styrkåpa, framskärmen och halva benskölden. När jag såg resultatet kunde jag inte låta bli att önska att det hade blivit repor överallt så de varit tvungna att lacka om allt.

Kenneth hade också lyckats hitta nya PX-emblem att sätta på sidokåporna, men beklagade sig över att han inte kunnat få tag på ett likadant Vespamärke till motorkåpan som det jag hade på andra sidan. ”Jag kunde inte hitta det i någon katalog och jag har till och med fotograferat det och skickat till alla mina kontakter, men ingen visste var man skulle få tag på det.” Inte så konstigt eftersom jag fick det av Christof och han i sin tur fått det specialtillverkat av en kompis som har tillgång till en folieskärare i jobbet.

1104

Vidare har det blivit nya backspeglar, ny bromsslang, blinkerglas och andra smådetaljer. Det enda jag varit orolig för är riktningen. Vespan slog sig nästan tio centimeter i krocken och några personer har varnat mig för att det kan vara svårt att återställa ramen i ursprungligt skick när den blivit så sned. Och då ska man tänka på att en Vespa inte är världens stadigaste fordon till att börja med.

Döm om min förvåning när den kändes stadigare än någonsin då jag tog en kort tur på Mjölnaregatan, Malmös mesta kullerstensgata. Visst, jag körde bara femtio meter, till porten för att kunna leda in den på gården, och inte så jättefort eftersom jag var hjälmlös, men vanligtvis märks bristerna i Vespans konstruktion väldigt tydligt när man kör på kullersten eller grus. Idag märktes inget av detta.

Självklart känns det trist att det dröjt så länge innan reparationen var klar, men jag är otroligt nöjd med jobbet. Ska det göras några större reparationer kommer jag helt klart anlita Prillas igen, men då får det bli betalning ur egen ficka för det verkar inte som om han kommer att kunna ta några fler försäkringsärenden på grund av den dåliga ersättningen. Trist för alla scooterister måste jag säga.

1108

Vindkraft eller äventyrsbad, vad är vettigast?

Två planerade vindkraftverk hotar att stoppa ett nytt äventyrsbad i Bara. Vinkraftverken kommer att hamna för nära anläggningen och ägaren till vindkraftprojektet vägrar nämligen att sälja. Alltså riskerar ett par hundra andelslägenheter för badsugna och golftokiga att gå i putten.

Eftersom det enda skälet till att projektet hotas verkar vara att Holiday Club, som skulle stå för badanläggningen, inte tycker att det är roligt att ha vindkraftverken inpå knuten finner jag ingen anledning att bli upprörd.

Jag har inget emot att man bygger en exklusiv badplats, men om man måste välja mellan det och elproduktion utan utsläpp så vet jag vad jag lägger min röst på.

Varför Holiday Club inte utnyttjar möjligheten att i stället sluta ett avtal med vindkraftsparken är för mig obegripligt. För en dylik anläggning lär ju sluka ganska mycket el och att då kunna säga till besökarna att vattnet i bubbelpoolen värms av snurrorna på andra sidan gräsmattan borde kunna ge en del pluspoäng.

Att svänga ihop en sufflé är en barnlek

Varje onsdag får Nizar en äggula till maten enligt rekommendation från uppfödaren. Varje onsdag tänker jag alltid att man borde göra något av äggvitan som blir över, till exempel en ostsufflé. Varje onsdag göra jag ingenting av äggvitan som i stället hamnar i sophinken.

Ja, förutom idag då.

Precis när jag var på väg att plocka fram en liten plastpåse att hälla över vitan i slog det mig att jag inte hade något speciellt för mig i kväll och googlade snabbt fram följande recept.

Eftersom Emma jobbar i kväll fick det bli en halv sats, så fram med ytterligare två ägg och resten av ingredienserna. Några minuter senare åkte formen in i ugnen och jag ägnade den kommande halvtimmen till att duka, göra en liten tomatsallad och leka med Nizar.

Den blev kanon och sjönk inte ihop ens när jag slevat upp den på tallriken och den var hur lätt som helst att göra. Så varför så många påstår att det är svårt att göra sufflé begriper jag inte.

Okej, det ska erkännas att högerarmen krampade lite när jag vispade äggvitan, men om man inte har elvisp utan tycker att det är tuffare med ballongdito får man skylla sig själv.

Icas köttfusk kan vara bra för miljön

Kunderna sviker Icabutikernas köttdiskar skriver DN idag. Om det håller i sig och konsumenterna verkligen drar ner på köttkonsumtionen, i stället för att gå till andra butiker, så kan det få en positiv effekt på miljön. För att äta kött är resursslöseri utan like.

Det skulle gå att skriva hur mycket som helst om ämnet, men jag nöjer mig med ett par rader om vatten, som faktiskt är en bristvara i stora delar av världen.

För att producera ett kilo spannmål går det åt ca 1000 liter vatten. För att producera ett kilo nötkött går det åt ca 100.000 liter. Man skulle kunna odla rätt mycket vete, morötter, grönsaker eller nötter med samma mängd vatten som den industriella köttproduktionen förbrukar. Och växter är ju som vi alla vet bra för miljön då de tar hand om koldioxid, så ett par rejäla köttskandaler runt om i världen skulle kunna betyda mer för klimatet än alla miljöbilar tillsammans.

Skandal – Springsteen skrev inga autografer

Aftonbladet rapporterar att Bruce Springsteen undvek fansen genom att smita ut genom en sidodörr på hotellet på väg till kvällens konsert – till råga på allt utan att skriva några autografer. Vilken tur att AB var på plats och kunde dokumentera denna skandal.

Var det månne reportern som nekades autografen?

Bloggare, vågar du köra en dag utan Akismet?

Alla som bloggar har väl råkat ut för kommentarer som inte är något annat än spam. För de med populära bloggar så kan nog mycket väl 80-90 procent av kommentarerna vara spam, som enbart har till uppgift att med länkar driva trafik och bättra på googlestatistiken (samt naturligtvis driva bloggare till vansinne).

Som tur är finns det sätt att skydda sig och ett av de bättre är Akismet som analyserar kommentarer och låter bloggare runt om i världen hjälpa till att ständigt förbättra filtren. Det funkar faktiskt så pass bra att få bloggare ens tänker på att de har skyddet, så nu har det kommit en utmaning för att påminna oss om hur bra vi har det. Kör en dag utan Akismet, eller som bloggen Lorelle on WordPress skriver:  Are You Willing To Go Naked For One Day For Akismet?

Själv skulle jag inte ha några problem eftersom jag de senaste månaderna inte fått en enda spamkommentar, vilket i och för sig säger något om hur populär de här sidan är. Men jag upptäckte att alla spammare av någon anledning försökte ”kommentera” mitt inlägg Aston Martin V8 Vantage och flottig pizza på Shipol och stängde sonika av kommenteringsfunktionen. Vips så sjönk antalet spam från 30-80 per dag till noll.

Fast tittar jag på besöksstatistiken så kan jag ju se att spammarna inte har slutat försöka. Frågan är bara vad som var så speciellt med det inlägget och varför mina andra inte duger i deras ögon. Det där sista ska dock inte ses som en uppmaning.

En enda lång matorgie

Weekendpaketet som vi bokade har visat sig vara en enda lång matorgie. Tvårättersmiddag igår kväll, rejäl frukostbuffé i morse, lunch med gigantiska portioner några timmar senare, vilket följdes av kaffe och kaka. Om en halvtimme ska vi ner för att äta julbord och jag är inte på långa vägar hungrig.

1096

Garanterat matfri bild.