Det kom ett paket med posten i går. En ny trimmer, eftersom min gamla tog något ojämt och inte klarade längder mellan 0.5 och 3 milimeter. Efter en natts laddning blev det invigning nu på morgonen. Det fick bli en tvåa, bara för att det gick, och under de tio minuter som duschen efter klippningen tog så hade jag faktiskt kortare hår på huvudet än i ansiktet.
Ordningen är dock återställd nu.
2 milimeter. Bilden är lite grynig då den är tagen med webbkamera i dåligt ljus.
Kunde inte lata bli att prova hur det gar att blogga med iPhone. Det ar inte helt latt utan svenska tecken och en pryl som vill stava om halften av order till narmaste engelska alternativ.
Men det gar. 🙂
Bild tagen med iPhone.
Där har man vuxit upp. 🙂
E-faktura är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. Alla fakturor går direkt till banken och syns när man loggar in. Ett kryss är allt som behövs för att de ska betalas, inget klydd med kilometerlånga ocr-nummer, kontrollsiffror och förfallodatum. Det är kort och gott idiotsäkert så länge man kommer ihåg att gå in på internetbanken i slutet av varje månad.
Trodde jag.
Det var dags att lägga in räkningar igår och när allt var avklarat och jag stönat lite över hur mycket pengar som kommer att försvinna i månadsskiftet kom känslan av att något inte stämde. En räkning saknades. Inget konstigt med det, sånt har hänt förr. Men då har det varit något inbetalningskort som hamnat i fel hög med papper, eller rent av inte kommit fram med posten. Nu var det Telenorräkningen som saknades och den är en e-faktura. Och jag vet att den ska ha skickats då jag fick ett sms för drygt en vecka sedan som talade om att räkningen hade gått iväg.
Ringde till Telenor och de hade minsann skickat fakturan. Kollade med banken och de hade inte fått in den i sitt system. Hur fan gick det till? Räkningen har försvunnit längs vägen, men på internet finns ju ingen brevbärare som kan lägga posten i fel låda.
Nåväl, det gick att lägga in den manuellt, men vad hade hänt om jag inte upptäckt det själv? Utsikterna för att Telenor hade trott på min förklaring om den förfallit känns lika stora som för ett skolbarn som fått hemläxan uppäten av hunden.
Vi har tagit hem två iPhones till firman för att se hur de ser och fungerar. Den är verkligen smutt, om än lite för stor för min smak. Men så har jag ju vant mig vid men Motorola Krazr som rymms i vilken ficka som helst. Å andra sidan har jag aldrig sett någon telefon, eller annan elektronisk pryl för den delen, som varit lika smidig att använda. Inte heller med lika snyggt gränssnitt.
Risken är stor att vi slösar bort några timmar vid telefonen när det är tomt i butiken. Om det nu inte blir rusning av kunder som vill testa iPhone innan den lanseras i Sverige – när det nu blir – så vi själva inte får någon chans att pilla.
Ja, iPhone är lika fräck som det sägs.
Tillsammans med iPod nano.
Jag har aldrig varit en vän av Malmöfestivalen och lyckats hålla mig borta från den nästan helt och hållet sedan vi flyttade hit. Men i år var jag tvungen att gå på en konsert. Tvillingarna Tegan och Sara Quin från Kanada hade bokats för en spelning på Mölleplatsen i kväll och de fick man ju inte missa.
Jag hörde Tega & Sara första gången 2003 år sedan när deras I Hear Noises spelades på ZTV och fastnade direkt. Senaste plattan, The Con, är nog den bästa i mitt tycke med bland annat Are You Ten Years Ago, en låt som enligt Emma påminner om The Knife medan jag hör lite av New Orders Blue Monday i den (finns för övrigt för lyssning på Myspace).
Tyvärr varade konserten inte längre än en timme och de spelade aldrig I Hear Noises, däremot avslutade de med Monday, Monday, Monday, som av någon anledning verkar vara den låten de flesta verkar ha hört om de bara hört en låt med Tegan & Sara. Det blev ett ganska långt set med låtar från The Con, som Like O, Like H och Nineteen. Av någon outgrundlig anledning tackade Tegan extra mycket för jublet efter de nya låtarna, som om hon förväntat sig att vi inte skulle gilla dem och hoppats att vi skulle härda ut tills de började spela av det äldre materialet.
Den som vill se Tegan & Sara har chansen i morgon kväll igen då de Spelar på Vega i Köpenhamn.
Tegan & Sara tillsammans med den gladaste trummis jag någonsin sett.
Jag la upp en liten film på YouTube från Nizars födelsedag. En kort snutt från paketöppningen. Han fick även ett nytt koppel, men då hade jag inte hunnit plocka fram kameran.
Min kollega Anders hade under natten rotat fram en blogg som behandlar fula skivomslag. En halvtimme av morgonen försvann i skratt och tårar och resulterade i lätt ont i magen. Det är elakt, lite grymt och vansinnigt roligt. Njut en stund av Katastrofala omslag.
Idag är det fyra år sedan vår lille Nizar kom till världen. Tuffaste vovven i syskonskaran på sex valpar, försäkrade uppfödaren oss. Vi är väl inte säkra på att det verkligen var sant, men vad gör väl det. Vi skulle inte byta honom mot någon annan hund.
Grattis.
Tillsammans med sina syskon, för snart fyra år sedan. Nizar är nummer tre från vänster.
Något äldre och väldigt nyfiken.
Vi tog en tur till Simrishamn idag. Dels för att göra något trevligt av mina sista semesterdagar, dels för att använda upp en bröllopspresent. Förra sommaren hade vi sett en riktigt snygg lampa i en antikbutik i Simrishamn som svärföräldrarna såg till att lägga undan samtidigt som de skaffade oss ett presentkort i butiken. Det blev lite pengar över som vi inte hade utnyttjat tidigare, så nu var det dags att försöka hitta något trevligt till lägenheten.
Och när jag säger antikbutik så menar jag antik. Den som letar loppisfynd ska inte ta sig dit, för att hitta prylar under tusenlappen är inte lätt. Emma är svag för snygga vaser och hittade en hon gillade. Priset var dock inte riktigt i vår liga, 12.000:-. I stället var det jag som gjorde ”fyndet” den här gången (hon hittade lampan). Ett set med riktigt snygga bestick från Georg Jensen, fyra gafflar, fyra knivar och fyra skedar. De kostade 1.500:-, precis vad vi hade kvar på presentkortet.
Som hittat.
Snygga bestick.
På hemvägen stannade vi till på Olof Victors, som mamma ofta pratat om, för en kopp kaffe. Kaffet var väl inget att skryta med, men deras blåbärs- och hallonpaj med vaniljsås var något i hästväg. Klart värt en egen resa.