Nizar

Ibland får man säga det – äntligen fredag

Det är inte ofta jag säger det, men äntligen är det fredag. Den här veckan har nämligen känts lite extra slitig. Inte för att jag har så mycket mer att göra än andra veckor, men det mesta har hänt på en och samma gång vilket lett till intervaller med extremt mycket att plöja undan i ett svep. Lite som intervallträning där man pressar sig till max, flåsar någon minut och sedan går på det igen. Vansinnigt krävande jämfört med en jämn ström av jobb – eller träning.

Ser fram emot en lång prommis med hunden nu och sedan ett par timmars koma i soffan med Så ska det låta och, min nya favorit, Var fan är mitt band?

Varför inte en Nizar-tröja?

Okej, jag vet, det är skittöntigt. Men jag kunde inte låta bli.

Jag har gjort en Nizartröja, eller rent av ett par Nizartröjor. Den första blev inte så lyckad eftersom trycket blev ganska kasst – jag använde teckningen som ligger i bakgrunden på sidan.

Nästa försök blev dock lite bättre, en stiliserad variant av teckningen.

Svart Nizar-T-shirt

Just den här modellen är en svart, slimmad t-shirt med fräckt tryck i halogenreflex, eller som Fredrik på jobbet kallade den, bling-blingtröja.

Vill du ha din egen Nizar-tröja är det bara att gå till butiken och beställa en. Kommer med posten inom ett par dagar. Allt som finns där har jag själv beställt, så dyker det upp något nytt vet du vad jag kommer att ha på mig framöver.

Varför kanske du frågar dig? För att det går, svarar jag. Och vem vet, det kanske är någon mer än jag som faktiskt vill ha en Nizartröja men aldrig fått chansen förr.

Bedårande hund orsakar trafikstörningar

Jag och Nizar väntade på grön gubbe över Södra förstadsgatan vid Triangeln när det kom en kvinna på cykel  från Södervärnhållet. Precis som vi fick hon stanna för rött ljus, men det blev strax grönt för hennes del.

Inte cyklade hon vidare för det. Nej, hon hade blicken stadigt fäst på Nizar, och ett leende på läpparna, nästan från öra till öra. Efter en stund blev det rött igen och hon stod fortfarande kvar.

Nog för att folk brukar titta uppskattande och kommentera hur söt den lilla hunden är, men det är första gången han skapat ”trafikkaos”.

En lång vårpromenad med Nizar

Härligt väder idag, så jag tog med Nizar på en lång vårpromenad. Målet var Västra hamnen och lite havsluft som omväxling.

1299

Vi hade knappt kommit i väg när vi hittade en liten övergiven vante på Gamla kyrkogården.

1303

I kanalen vid hovrätten såg luftbubblorna från tunnelborren.

1307

Vi gick förbi Nord Mills anläggning och hittade en gås som såg ut att ruva på en pråm. Hon var inte glad över vår uppmärksamhet och fräste tills vi var långt borta.

1311

Turning Torso är kanske inte världens högsta hus, men tillräckligt högt för att svepas in i molnen.

1319

Ett förälskat par hade satt sig längst ute på badbryggan i Västra hamnen.

1331

Nizar poserar under vilopausen på bryggan.

1347

Vi hälsade lite på en tiomånadersvalp. En Russel av något slag, men jag glömde fråga vilken. Skulle gissa på Jack, eftersom benen ser lite för korta ut för att vara en Parsons.

Mobilt bloggande på riktigt

Det tog lite längre tid att fixa än jag tänkt, men nu kan jag blogga helt mobilt.

Ta en bild med iPhonen, mejla in den, skriv något käckt och publicera.

Som till exempel att jag och Nizar var hos Mathias och tog en espressino efter jobbet. Ja, Nizar låg mest på golvet, men han var med i alla fall, som ni ser på bilden.

1278

Nu gäller det bara att lärande sig skriva ordentligt på den härads tingesten.

Så gick ännu en helg

Har inte hänt så mycket den här helgen. Jag jobbade igår, så där försvann halva dagen. Sen tog jag Nizar ut på en långpromenad till Mölleplatsen och kom hem strax innan Melodifestivalen. Den hoppade jag dock över och sov i stället framför någon film på tv, och där försvann resten av lördagen.

Idag har vi tagit ytterligare en långpromenad bort till Värnhem och tillbaka. Väl hemma upptäckte jag att det var lite mycket hundpäls i hallen som det var på Nizar, så jag fick ta fram dammsugaren och ta ett varv. Kom även på att jag borde frostat av frysen redan för halvår sedan och tog äntligen tag i det.

Så nu när söndagen nästan slut är det bara att konstatera att det inte blev mycket roligt gjort. Märkligt att man ska känna sig så när man trots allt har varit duktig.

Lappluva med tofs på, fyfan vad det snöar

Det var väldigt vitt ute när vi vaknade. Snön föll med stora, tunga flingor över Kristinehamn.

Jättemysigt när man äter frukost och tittar ut genom fönstret. Mindre mysigt när det är dags att köra vidare.

Bilen var täckt av minst tio centimeter snö och att försöka sopa den ren var ett rent Sysifosarbete (som jag och Emma visserligen slapp eftersom vi inte var så snabba ut till parkeringen).

De första milen körde vi följaktligen inte så fort som skyltarna tillät och jag började undra om vi skulle hinna hem till Malmö innan det blev måndag.

1227

Men innan vi visste ordet av, och innan vi ens nått fram till Mariestad, upphörde snöfallet. Några mil senare började vi skymta barmark.

I Mullsjö var det min tur att ta över ratten och då var vägarna snöfria, så vi bestämde oss för att ta vägen om Svängsta för att hämta upp Nizar. De sista milen genom Småland och Blekinge kunde jag nästan svurit på att det var vår. Solen sken, inte en snöflinga så långt ögat kunde nå, vägarna torra och fina och björkarna ilsket lila.

Så nu är vi äntligen hemma. Det ska bli skönt att krypa ner i den egna sängen igen. Den rangliga överslafen i Klövsjö funkade, men den var trots allt så obekväm att om jag inte tröttat ut mig i backarna skulle jag knappast klarat att sova en hel natt i den.

Vår trappupgång styr vädret – eller är det hunden?

Medan jag skrev det senaste inlägget fick jag bekräftat vad jag länge har misstänkt. Vad som händer i vår trappupgång påverkar vädret i Malmö.

Jo, det är sant och jag har följande bevis att lägga fram:

  1. I lördags funderade jag på att dammsuga, men efter att ha tagit Nizar på två riktigt långa promenader orkade jag inte och sköt på det till nästa dag – på lördagen var det fint väder.
  2. På söndagen dammsög jag – när det var dags att ta ut Nizar regnade det.
  3. I går skurade vår granne Maj trappan – när jag kom hem med Nizar på kvällen regnade det.
  4. Idag kammade jag Nizar – nu regnar det och vi ska precis gå nattarundan.

Jag skulle kunna fortsätta, men ni ser mönstret eller hur? För den som inte gör det borde följande räcka som förklaring: lång päls fångar upp smuts när den är blöt, smutsen ramlar av så snart pälsen kommer inomhus – företrädesvis på nystädade golv, i soffor och i sängar.

När man tänker efter så är det kanske inte trappuppgången som styr vädret utan hunden? Jag får nog ta ett allvarligt snack med honom.

68

Skyldig till kvällens regn?

Gott nytt år – får man hoppas

Maten är avklarad så nu väntar vi på tolvslaget.

Jenny är på besök hos oss och vi har haft det trevligt så här långt. Det smäller lite runt omkring i stan, men som tur är har vi en hund som inte är skotträdd. Fast varje nyår undrar vi ju om det ska hända något som kan ändra på det.

Korsningen Föreningsgatan-Bolagsgatan, som ligger precis nedanför oss, brukar vara fylld av människor som tycker det är en utmärkt plats för att skjuta av fyrverkerier. Vi har hittills inte fått någon raket in i vardagsrummet, men det går ju inte att känna sig helt säker. Särskilt som de flesta raketskjutarna inte verkar vara helt nyktra.

I vilket fall som helst tycker jag 2007 varit ett bra år så här långt och jag hoppas att de sista timmarna kommer att vara lika bra. Hoppas även att det har varit och blir så för dig som läser det här.

Gott slut och gott nytt år.