Månad: april 2008

Dagens självmordskandidat

Ärligt talat, hur dum i huvudet måste man vara för att göra följande manöver på cykel? 

Kör upp till höger om valfritt fordon, exempelvis en grön Vespa, som stannat för stopplikt. Utan att stanna, påbörja en vänstersväng och skär in framför fordonet (den gröna Vespan) som precis släpper upp kopplingen och börjar köra.

Jag är glad att jag såg idioten och hann stanna i tid, för jag har ingen lust att lämna bort Vespan på lagning igen.

Ja, jag är mer bekymrad över vad som kunde ha hänt med Vespan, eller med mig för den delen, än hur det hade gått med cyklisten. För om inte han bryr sig mer om sin hälsa, varför ska då jag göra det?

Svettig väntan på Kovalainens vink

Nu är Kovalainens karriär över, var min första tanke. När Schumacher var med om en liknande krasch på Silverstone 1999 fick han två brott på ena benet. Den stora skillnaden var att hans bil i stort sett studsade mot däcksbarriären medan Heikki Kovalainens nästan försvann under den.

Att loppet fortsatte, visserligen med säkerhetsbil, kan jag förstå. Innan man vet hur det gått så är det svårt att fatta några riktiga beslut, men att TV6 valde att bryta för reklam innan vi visste hur Heikki Kovalainen mådde irriterade mig ganska rejält.

När han väl grävts fram och vinkade till publiken från sin bår drog jag en lättnadens suck. Hans ben såg visserligen ut att ligga i en halvt onaturlig vinkel, vilket kanske inte var så konstigt med tanken på hur bilen såg ut.

Men nu visar det sig att Kovalainen knappt fått ett skrubbsår, bara slagit i ena armen enligt de första rapporterna.

Med tanke på att han borde varit uppe i en hastighet över 200 kilometer i timmen när han plötsligt fick punktering, och två, kanske tre, sekunder senare dundrat rakt in i en hög med däck så är det smått otroligt.

Jag vill minnas att vår Opel Astra fick rätt bra betyg i Euro Ncap när den var ny, men när det är dags att byta bil så känns en McLaren som ett givet val. Någon som har en till salu?

the Melburninan ser dagens ljus

Det är ett par veckor sedan Martin landade i Melbourne, men först idag är det premiär för hans nya blogg, the Melburnian, som kommer att handla om hans nya liv ”down under”.

Ser fram emot att äntligen kunna få se lite bilder på skyskrapan och lägenheten som de bor i nu och som jag fått höra en hel del om. När de väl dyker upp, och man kanske börjar känna sig lite avundsjuk, är det bara att tänka på att det tar dem minst 20 minuter att komma ner på marken om det exempelvis börjar brinna och de måste evakuera via trapporna.

Gässen blir elaka när gässlingarna kläckts

Det blev en ganska lång runda. Först ner till Mölleplatsen där Nizar fick springa löst, sen travade vi genom gamla Väster innan vi satte kurs hem.

Det tog inte mer än trettio sekunder att beskriva rundan, men vi var ute i över en och en halv timme. Vi har blivit västa på av elaka gäss med nykläckta gässlingar, Nizar brydde sig dock inte nämvärt om dem, fnattat runt på Mölleplatsen, träffat en schnauzervalp och hjälpt en japansk turist hittat till ”West harbour” (”just aim for the tall building and you’ll get there in no time”, ”what building?”).

1390
1394

Nizar softar på Mölleplatsen

1398

Gässen gillade inte vår närvaro

När vi väl kom hem upptäckte jag att hunden var skitigare än någonsin och insåg att det inte fanns något annat att göra än att ställa honom i badkaret. Det var inte populärt, men han blev rätt fin efteråt.
1402

Nybadad hund.

Ibland får man säga det – äntligen fredag

Det är inte ofta jag säger det, men äntligen är det fredag. Den här veckan har nämligen känts lite extra slitig. Inte för att jag har så mycket mer att göra än andra veckor, men det mesta har hänt på en och samma gång vilket lett till intervaller med extremt mycket att plöja undan i ett svep. Lite som intervallträning där man pressar sig till max, flåsar någon minut och sedan går på det igen. Vansinnigt krävande jämfört med en jämn ström av jobb – eller träning.

Ser fram emot en lång prommis med hunden nu och sedan ett par timmars koma i soffan med Så ska det låta och, min nya favorit, Var fan är mitt band?

Faran med Google och YouTube

Någon gång för länge sedan dök det upp en låt som hette Dadada, eller åtminstone gick refrängen så. Av någon anledning kom jag att tänka på den idag och gjorde det jag alltid gör när jag inte riktigt är säker på vad det är jag tror mig minnas mig, jag googlade.

Det jag fick fram var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Varför inte en Nizar-tröja?

Okej, jag vet, det är skittöntigt. Men jag kunde inte låta bli.

Jag har gjort en Nizartröja, eller rent av ett par Nizartröjor. Den första blev inte så lyckad eftersom trycket blev ganska kasst – jag använde teckningen som ligger i bakgrunden på sidan.

Nästa försök blev dock lite bättre, en stiliserad variant av teckningen.

Svart Nizar-T-shirt

Just den här modellen är en svart, slimmad t-shirt med fräckt tryck i halogenreflex, eller som Fredrik på jobbet kallade den, bling-blingtröja.

Vill du ha din egen Nizar-tröja är det bara att gå till butiken och beställa en. Kommer med posten inom ett par dagar. Allt som finns där har jag själv beställt, så dyker det upp något nytt vet du vad jag kommer att ha på mig framöver.

Varför kanske du frågar dig? För att det går, svarar jag. Och vem vet, det kanske är någon mer än jag som faktiskt vill ha en Nizartröja men aldrig fått chansen förr.

Hörde jag rätt?

Rapport står på i bakgrunden och jag tyckte precis att reportern sa ”man jobbar för att graviditet inte ska klassas som en sjukdom”. 

Ja, det får man ju verkligen hoppas att de, vilka nu de är, lyckas med.

Om jag nu hörde rätt vill säga.

Varför gör jag så här mot mig själv?

Av någon jävla anledning går jag in på aftonbladet.se eller expressen.se minst en gång om dagen. Så sent som idag har jag klickat in på följande länkar (följ dem på egen risk):

Varför? 

Kan jag lägga av med snus så ska jag väl kunna sluta med kvällstidningar?