Personligt

Svårt att inte känna sympati med syrrorna

Jag fick en kommentar från Farmorgun i Norrtälje på min korta blänkare om att jag hejar på sjuksköterskorna i den ännu pågående konflikten. 

Blir glad när jag ser att du i likhet med mig hejar på sjuksköterskorna.

 

Visst får du gärna bli glad Gun, men jag hoppas att du inte är förvånad.

Jag har i mitt jobb ansvar för att vi har datorer och tillbehör i lager så att kunderna inte behöver gå tomhänta, så länge de inte efterfrågar beställningsvaror förstås. Jag ska också se till att beställa där jag för tillfället kan få bästa pris. Jag har också ansvar för webbshoppen, innehållsmässigt och layouten. Jag svara på rätt mycket mail och pratar i telefon en hel del varje dag. Importärenden från utomeuropeiska länder kan vara rätt krävande.

För det mesta går jag hem när jag ska, och skulle jag dra över någon gång så kan jag kompa ut lite, som i dag när jag åkte och bytte däck på bilen redan 15.30.

Om jag skulle missköta mitt jobb är det på sin höjd någon som blir sur på grund av långa leveranstider, eller så tjänar vi inte lika mycket som vi borde ha gjort. Ingen riskerar att dö eller få men för livet. Jag har inga övertidsberg och inte några problem att ta ut den lilla övertid jag kan dra på mig.

Ändå är min lön högre än sjuksköterskornas medellön. I det läget är det svårt att inte känna sympati med syrrorna. För om jag, med mitt jämförelsevis lilla ansvar, kan tjäna mer än dem som utgör en av grundbultarna i svensk sjukvård, då är något snett.

Äntligen är golvet på plats

Igår la chefen golvet på mitt kontor medan jag slet i tvättstugan. Två bitar hade han fått ta hem för att kapa till med sticksåg och dem la vi på plats i morse. Jag fick såga till en sita liten ruta av en spillbit och sätta upp lister, men sen var det klart.

Därefter vidtog det stora arbetet – att fästa upp kablar bakom skrivbordet, så de inte syns mer än nödvändigt, och koppla in all utrustning på nytt.

Vid lunch var det klart och nu ser det ut så här:

1629

Något mer att ha på väggen kunde ju vara trevligt, och kanske en krukväxt till, men nu trivs jag riktigt bra. Och det skadar ju att trivas på en plats man spenderar så stor del av sin vakna tid.

Jag är för spritmonopolets bevarande

Smet in på bolaget i lördags för att handla lite vitt vin att njuta i solen på gården. Som vanligt (ja, tre gånger av fyra i alla fall) fick jag visa leg. Kvinnan i kassan rodnade, höll för munnen och bad till och med om ursäkt när hon såg hur gammal jag är.

”Äsch då, jag blir bara glad när ni frågar” sa jag och hon lovade då att alltid be mig om legitimation så länge hon jobbar kvar. Ett argument gott som något för alkoholmonopolets bevarande om ni frågar mig.

the Melburninan ser dagens ljus

Det är ett par veckor sedan Martin landade i Melbourne, men först idag är det premiär för hans nya blogg, the Melburnian, som kommer att handla om hans nya liv ”down under”.

Ser fram emot att äntligen kunna få se lite bilder på skyskrapan och lägenheten som de bor i nu och som jag fått höra en hel del om. När de väl dyker upp, och man kanske börjar känna sig lite avundsjuk, är det bara att tänka på att det tar dem minst 20 minuter att komma ner på marken om det exempelvis börjar brinna och de måste evakuera via trapporna.

Gässen blir elaka när gässlingarna kläckts

Det blev en ganska lång runda. Först ner till Mölleplatsen där Nizar fick springa löst, sen travade vi genom gamla Väster innan vi satte kurs hem.

Det tog inte mer än trettio sekunder att beskriva rundan, men vi var ute i över en och en halv timme. Vi har blivit västa på av elaka gäss med nykläckta gässlingar, Nizar brydde sig dock inte nämvärt om dem, fnattat runt på Mölleplatsen, träffat en schnauzervalp och hjälpt en japansk turist hittat till ”West harbour” (”just aim for the tall building and you’ll get there in no time”, ”what building?”).

1390
1394

Nizar softar på Mölleplatsen

1398

Gässen gillade inte vår närvaro

När vi väl kom hem upptäckte jag att hunden var skitigare än någonsin och insåg att det inte fanns något annat att göra än att ställa honom i badkaret. Det var inte populärt, men han blev rätt fin efteråt.
1402

Nybadad hund.

Ibland får man säga det – äntligen fredag

Det är inte ofta jag säger det, men äntligen är det fredag. Den här veckan har nämligen känts lite extra slitig. Inte för att jag har så mycket mer att göra än andra veckor, men det mesta har hänt på en och samma gång vilket lett till intervaller med extremt mycket att plöja undan i ett svep. Lite som intervallträning där man pressar sig till max, flåsar någon minut och sedan går på det igen. Vansinnigt krävande jämfört med en jämn ström av jobb – eller träning.

Ser fram emot en lång prommis med hunden nu och sedan ett par timmars koma i soffan med Så ska det låta och, min nya favorit, Var fan är mitt band?

Varför inte en Nizar-tröja?

Okej, jag vet, det är skittöntigt. Men jag kunde inte låta bli.

Jag har gjort en Nizartröja, eller rent av ett par Nizartröjor. Den första blev inte så lyckad eftersom trycket blev ganska kasst – jag använde teckningen som ligger i bakgrunden på sidan.

Nästa försök blev dock lite bättre, en stiliserad variant av teckningen.

Svart Nizar-T-shirt

Just den här modellen är en svart, slimmad t-shirt med fräckt tryck i halogenreflex, eller som Fredrik på jobbet kallade den, bling-blingtröja.

Vill du ha din egen Nizar-tröja är det bara att gå till butiken och beställa en. Kommer med posten inom ett par dagar. Allt som finns där har jag själv beställt, så dyker det upp något nytt vet du vad jag kommer att ha på mig framöver.

Varför kanske du frågar dig? För att det går, svarar jag. Och vem vet, det kanske är någon mer än jag som faktiskt vill ha en Nizartröja men aldrig fått chansen förr.

Hörde jag rätt?

Rapport står på i bakgrunden och jag tyckte precis att reportern sa ”man jobbar för att graviditet inte ska klassas som en sjukdom”. 

Ja, det får man ju verkligen hoppas att de, vilka nu de är, lyckas med.

Om jag nu hörde rätt vill säga.

Varför gör jag så här mot mig själv?

Av någon jävla anledning går jag in på aftonbladet.se eller expressen.se minst en gång om dagen. Så sent som idag har jag klickat in på följande länkar (följ dem på egen risk):

Varför? 

Kan jag lägga av med snus så ska jag väl kunna sluta med kvällstidningar?