Mont Saint Michel

Vid havet i Normandie ligger det gamla klostret som har blivit Frankrikes andra största turistattraktion, bara Eifeltornet drar mer besökare. Klostret och den tillhörande byn ligger på en halvö som en gång i tiden blev en ö då tidvattnet drog in. Numer går det att ta sig torrskodd hela vägen ut, oavsett om det är hög- eller lågvatten.

Byn i sig har inte mer än 40-talet invånare, men gatorna är ständigt fulla av turister. Förutom själva klostret finns det gott om restauranger, vilka alla i stort sett har samma meny och priser.

Jag trodde felaktigt att själva byn låg inne på land, men det som finns där är bara en samling hotell, varav vårt har den klart bästa utsikten över ön.

749

Texaco väcker gamla minnen till liv

När jag var liten, kanske fyra eller fem år, hade jag ett blandband från Texaco. Det var lite rock, blues och country från mestadels 50- och 60-talet, om jag inte missminner mig. Insprängt mellan låtarna var det reklam, vilket jag inte fattade på den tiden. Bandet blev i alla fall sönderspelat försvann i soptunnan och Texaco försvann från Sverige för många många år sedan.

Ändå kunde jag direkt höra flera av låtarna i mitt huvud när vi passerade den första Texacomacken i Holland. När det var dags att tanka inför resan mot Feugeurolles Bully kändes det givet vilket oljebolag som skulle få våra pengar. Det är lite märkligt att man kan känna sig nostalgisk över en sådan sak, eller hur?

741

Gollem – ett måste för ölälskaren på besök i Amsterdam

På inrådan av Emmas kollega Kalle gick vi till Café Gollem, ett litet ölhak med gigantiskt utbud – lite över 200 sorter. Det var mestadels Belgiska, men även en del inhemskt. Emma tog sin favorit Leffe Blonde och efter lång vånda bestämde jag mig för att testa först en John Martin’s, en trevlig ale som enligt Emma hade en viss smak av snus, samt en Columbus, en Holländsk bryggd som påminde om tyskt veteöl. Inte helt fel, även om den senare visade sig ligga på 9 volymprocent. Otroligt nog fanns inte det minsta spår av alkoholsmak i den, men en viss trötthet infann sig efteråt. Den kan dock lika gärna berott på att vi traskat runt i solen i Amsterdam hela dagen som ölens styrka.

721

Emma på Café Gollem.

För övrigt kör vi i morgon vidare mot Frankrike och jag vet inte hur länge till det dröjer innan vi kan koppla upp oss igen.

Rembrandt, imponerande men ganska tråkig

Vi gjorde ett kort besök på Rijksmuseum för att framför allt se Nattvakten. För att vara en så pass imponerande byggnad måste jag säga att utställningen var i ynkligaste laget. Såg några tavlor som var ganska roliga, bland annat den smått ironiska Fishing for souls av Adriaen van de Venne, men i övrig var det inte mycket som lockade. Tyvärr får jag säga.

Visst var det en del fantastiska tavlor vi såg, liksom ett rum med elegant silversmide, men ack så tråkigt. Inte ens Nattvakten lyckades fånga mitt intresse. Det är en gigantisk tavla med många spännande detaljer, men jag är uppvuxen i Pehr Hörbergland och har redan fått min beskärda del av stora tavlor. Då var Rembrandts tidigare tavlor mer intressanta och snyggare målade. Framför allt hans första kända självporträtt. Det var dock en jag inte kunde låta bli att stirra på, Girl in blue av Johannes Verspronck, mest för att den var så pass obehaglig i all sin detaljrikedom. Den stackars flickan på bilden såg inte frisk ut, liksom de flesta som avbildats av samtida konstnärer. Jag utgår från att det var så man skulle se ut på sitt porträtt när det begav sig, men den här gick ett steg längre. Håller du med?

Katt på jobbet

Att ta med sig hundar in i butiker är en självklarhet i Amsterdam. Lika självklart verkar det vara att ta med sig katten till jobbet. Vi har sett ett flertal kissar som legat uppkrupna i fönstren och lapat sol medan husse och matte jobbar. Till och med på barer och restauranger kunde man se dem. Visst kan det vara trevligt med en kisse i knät medan man dricker en öl eller ett glas vin, men till maten?

733

Katt på jobbet. Mysigt, fast kanske inte på restaurangen.

En Amstel vid Amstel

Har inte så bra koll på Holländska ölsorter förutom Heineken, som för övrigt har bryggeriet ett stenkast från Rijksmuseum, och så Amstel. Den förra finns ju att köpa lite varstans och smakar som Falcon och Spendrups. Amstel hade jag faktiskt ingen erfarenhet av, men när vi traskade längs just Amstel (floden alltså) så kändes det helt rätt att sätta sig med en Amstel (ölen alltså). Lite fruktig, aningen söt, men en överlag angenäm upplevelse. Helt klart värd att prova om du inte gjort det förr, men gör det på hemmaplan. Den var inte god nog att på egen hand motivera en resa till Amsterdam.

729

Softar lite i solen på Eggerstraat

Sitter precis på ett kafé utanför det kungliga palatset och surfar lite snabbt. Internet på hotellet kostar pengar, men här fanns det ett öppet nätverk. Tvärs över torget ligger Madame Tussauds och det är fullt med människor, mestadels turister, här. Vi har funderat på om vi ska ta en tur med häst och vagn.

716

Madame Tussauds rakt fram till vänster och slottet till höger.

Autobahn och de oförklarliga köerna

Det tog lite drygt tolv timmar att komma från Malmö till Hotellet i Amsterdam, ungefär vad jag räknat med från början då jag fått uppgiften nio timmars körning av Route66. Lägg sedan till några timmar för mat, kisspaus och allmänna bensträckare. Då var det tänkt att vi skulle tagit färjan Rödby-Putgarden, vilket programmet i fråga ansåg vara den snabbaste vägen.

Till själva resan fick dock Route66 stå tillbaka för en liten Blaupunkt-GPS. På den är det inte lika lätt att inspektera vägen den ritar fram så jag körde i väg på vinst och förlust, vilket innebar att vi missade färjan. Tydligen hade Blaupunkt helt andra uppgifter än Route66, för landvägen var det snabbaste alternativet, och den räknade med att vi skulle klara resan på drygt sju timmar och att vi skulle vara framme innan 18 om vi sträckkörde.

Med två bonustimmar tillgodo passade vi på att göra en kort lunchpaus i Harrislee, strax söder om gränsen till Danmark. Jag hade besökt en liten mysig italiensk restaurang där en gång och tyckte det skulle passa perfekt. Det var här problemen började. Inte på grund av restaurangen utan på grund av den tyska trafiken.

När vi skulle tillbaka till Autobahn, en sträcka på knappt två kilometer, fastnade vi i en kö som mest liknade rusningstrafiken i Taipei. Enda skillnaden var att vi i stället för i en stadskärna befann oss mitt i ingenstans bakom en byggkran som knappt hade styrfart. Två filer stod mestadels stilla och det tog nästan en timme innan vi var tillbaka vid påfarten till A7. Vad var det då som orsakade kön?

Ingen jävla aning. Helt plötsligt upplöstes den i ingenting. Inget vägarbete, ingen olycka, inga barn på vägen (de höll tydligen till på A30 enligt trafikinformationen på NDR2).

725

En liten hund fick sitta i fönstret och titta under tiden som vi stod still på Autbahn.

Kraftigt försenade for vi vidare. Femton mil gick på kortare tid än de två kilometrarna utanför Harrislee. Sen var det dags igen. Kön uppenbarade sig ur intet, var nära två mil lång och försvann lika oförklarligt som den uppstod.

Därefter gick väl allt smärtfritt fram till Amsterdam. Jag hade njutit av de Holländska motorvägarna som nästan var bomull i jämförelse med Autobahn och trodde att vi skulle kunna hålla 120 hela vägen fram och anlända strax före tio. Med fem mil kvar öppnade sig himlen och vi trodde på allvar att dammarna brustit och hela Nordsjön forsat in i landet, så det blev till att krypköra den sista biten för att inte riskera vattenplaning. Holländarna dundrade dock på obekymrat och verkade snarast irriterade på oss för att vi hade mage att ta det lugnare. I vilket fall som helst kom vi fram till hotellet oskadda men aningen trötta, så nu bär det av till sängen.

Äntligen semester

Nu har jag haft semester i fyra timmar och nio minuter. Det är skönt, fast det känns inte som jag behöver det lika mycket som förra året. Då var jag verkligen utarbetad och längtade verkligen efter en paus för att återhämta mig. Nu är det mer resan till Holland, Frankrike, Schweiz och Tyskland jag ser fram emot.

Fick förresten ett mail från Christa på Acme som tyckte att vi Européer hade det lyxigt som får tre veckors semester. Jag hade inte hjärta att säga att jag bara tagit ut tre av mina totalt fem veckor. Det är nog bättre att hon lever i ovisshet.

För övrigt läste jag i tidningen häromdagen att man inte ska skriva i sin blogg att man åker bort på semester, för då kommer tjuvarna. Nu har jag ju redan talat om att vi ska åka utomlands i ett tidigare inlägg, så det är ju för sent att ta tillbaka. Frågan är bara om jag ska skriva att hundvakten kommer att bo i vår lägenhet när vi är borta, eller om det ska få bli en överaskning för eventuella objudna besökare?