Bröllopsresan blir av i sommar – dubbelt upp

Det blev aldrig någon bröllopsresa när vi gifte oss. Dels för att det inte riktigt fanns tid så nära inpå julen, dels för att december inte är den roligaste tiden att ge sig ut på resa – om man inte ska flyga till andra sidan jorden, eller gillar att åka skidor.

I sommar blir dock bröllopsresan av, i dubbel bemärkelse. Vi drar ut på en liten Europaturné i slutet av juli. Först ett stopp ett par dagar i Amsterdam innan vi far vidare till Caen i Normadie, för att bevittna Jessica och Luddes bröllop. Sedan ett kort hopp till Mont Saint Michelle för att hänga på stranden, besöka det gamla slottet och göra lite utflykter i Normandie.

Därefter ska vi till Giverny och besöka Monets trädgård. Har vi tur kanske vi kan hitta någon vingård i trakten som tar emot besök. Annars får vi ordna en liten picknickkorg med tillhörande vinflaska och roa oss på egen hand.

Så här långt har vi bokat hotell och pensionat, men sen är det en dag då vi får hitta något litet krypin längs vägen till Lausanne i Schweiz. Vad vi gör efter det är oklart, men det börjar nog bli dags att röra sig hemåt. Troligtvis genom alperna mot Tyskland och stanna till där det finns rum att hyra. Jag tror att det kan bli hur bra som helst.

Webmailen uppdateras inom kort

Inom kort kommer jag att uppdatera webmailen. Det kan innebära störningar under en kortare tid, dock max en halvtimme. Det ska förhoppningsvis innebära att den samtidigt blir något snabbare än tidigare.

Ni som använder webmail bör redan ha märk en viss prestandaförbättring då jag installerade en cachefunktion häromdagen som snabbar upp visningen av dynamiska sidor (vilket webmailen består av). Den har i alla fall gjort underverk för bloggen och bildgalleriet.

Uppdateringen genomfördes tidigt på onsdagsmorgonen utan några större problem.

Nizar är en liten linslus

Jag tänkte att det var dags för en till hundbild. Den här tog jag när jag hade fått låna en Nikon D70 ett par dagar och tänkte att jag skulle försöka ta en snygg bild på min gitarr. Jag hann inte mer än lägga fram den och titta i sökaren för att se om det möjligen kunde bli något bra innan sökaren helt plötsligt var fylld av ett vitt ludd. Det blev inga bilder på enbart guran, men väl en del med hund och gitarr.

48

Nizar verkade något uttråkad när jag lekte med den lånade D70:n.

Vi har skaffat hemmagym

Wii-logoJa, du läste rätt. Vi har skaffat ett litet gym och börjat träna. Betoningen ligger på litet. Vitt är det också. Det heter Nintento Wii.

Jag vet, det är egentligen bara en spelkonsoll, men jäklar vad svettig man blir efter ett par boxningsronder eller lite baseball (en vansinnigt fånig sport som jag har bevittnat i verkliga livet utan att begripa ett smack, eller ryckas med i på något sätt, men i vardagsrummet är det skitkul).

Vi köpte den i går för att ha något att göra när midsommarafton regnade bort – för det skulle den ju göra, sa SMHI. Nu blev det visserligen ganska fint väder i Malmö, solen tittade rent av fram ett par gånger, men vi struntade i det och vevade loss i vardagsrummet. Nizar blev till en början vansinnig och skällde ut oss för att vi betedde oss på ett fruktansvärt onormalt sätt – och jag kan väll hålla med. Om boxas så ska man stå mittemot varandra, inte bredvid som vi gjorde. Du har helt rätt hunden, matte och husse var otroligt fåniga.

Idag lider vi båda av extrem träningsverk. Emma har fördelen att hon ska till jobbet strax, så hon bör vara återhämtad i morgon. Jag är hemma med hund och tvättstuga, så det lär bli svårt att hålla sig från Wiin och kommer antagligen vara totalt ledbruten nästa gång jag ska upp ur sängen.

När det gäller själva spelandet så gick det väl si och så. Emma vann boxningen på KO två gånger, slog mig i bowling, baseball och golf första gången vi spelade. När vi avrundade kvällen med en niohålsbana avgick jag dock med segern.

Dygnsrytmen är äntligen återställd

I går morse vaknade jag inte förrän klockan ringde och jag var morgontrött. Äntligen.

Ända fram till söndagen vaknade jag vid tre, fyra, fem, sex och sju innan jag till slut insåg att det var lika bra att stiga upp, trots att hållit mig från sängen minst fram till midnatt. Självklart innebar det att kroppen tyckte det var dags att sova redan vid femtiden på kvällen, så jag har inte haft några problem att somna i Emmas knä i soffan. Däremot har jag haft en del problem att hänga med i de filmer och program vi tittat på.

Jag får väl utgå från att jag inte missade något.

Blogg från Tokyo och Taiwan 2006

Jag har passat på att lyfta över de, tyvärr allt för få, texter jag skrev under resan till Tokyo och Taiwan 2006. Om du vill läsa kollar du i arkivet för maj och juni 2006. Det saknas lite bilder för närvarande, men det kommer inom kort. Nu är bilderna också på plats.

Hemma igen

Tänkte bara meddela att jag åter befinner mig på svensk mark.
Jag ska försöka skriva mer om resan och en liten sammanfattning av själva mässan när jag återhämtat mig. Sex timmars tidsskillnad i kroppen gör konstiga saker med en.

Efter regn kommer ånga

Äntligen har det slutat regna. Eller äntligen? Visst, man kan gå längre än tre meter utan paraply och utan risk att bli dränkt från ovan. Men så snart molnen tar en paus passar solen på att göra vad den gör bäst. Värma, eller snarare hetta upp luften, husen, folk i allmänhet, mig i synnerhet och inte minst marken. Det är ju så att allt vatten som ramlat ner från himlen de senaste dagarna inte mirakulöst försvunnit bara för att det blivit uppehåll några timmar. Det har legat kvar i marken i väntan på bättre tider, och nu när värmen kommer är det åter dags för det att stiga tillbaka upp i skyn.

Följden blir att efter en natt i luftkonditionerat hotellrum, med snudd på isbildning i taket, känns det som att stoppa huvudet ovanför en stormkokande pastagryta. Fast då över hela kroppen, som om man varit dum nog att ställa sig i grytan.

Som tur är finns en räddning. Butiker, och butiker har luftkonditionering. Så här långt har jag på två timmar hunnit ta ut pengar, köpa öronproppar, ett anteckningsblock (för att kunna blogga utan dator), samt ta en kaffe och kaka på Starbucks, där jag även skriver detta på mitt nyinköpta block.

574

Analogt bloggande på Starbucks

Allt som allt har jag inte rört mig mer än tvåhundra meter från hotellet. Å andra sidan ser jag inte ut som en blöt disktrasa. Jag funderar så smått på att skaffa ett par nya solglasögon. Vatten behövs alltid i den här värmen, och jag har snart läst ut boken med Jeremy Clarksons krönikor från Sunday Times, så lite ny lektyr kan behövas på planet hem. Alltså bör jag kunna klara mig tvåhundra meter till innan det är dags att hoppa in i en luftkonditionerad taxi, antingen tillbaka till hotellet eller in till stan.

Skogsmulle stannar hemma

Innan jag kom till Taipei kollade jag på Google Earth för att se var hotellet låg och upptäckte att det var bara ett stenkast från de vidsträckta skogarna som omger stan. Perfekt för lite promenader alltså. Kanske inte.

Uppvuxen i Östergötland, som jag är, har jag viss vana vid mörka skogar, något den genomsnittlige sydskåningen inte är (nej, Bokskogen i Torup är inte mer än en dunge med uppländska mått och Skrylle blåste bort för flera år sedan, så den räknas inte heller).

Den mörka granskogen jag hade utanför knuten en gång i tiden visade sig dock vara rena aulan i jämförelse med det jag hittade fem minuter från hotellet. Det som såg ut som lättillgängliga grönområden i Google Earth var i själva verket tropisk regnskog, med tillhörande regnskogsljud. Och då jag inte packat någon machete i väskan var det bara att vända om. Hade jag nu haft någon machete, och mot förmodan varit dum nog att packa ner den så hade jag säkerligen suttit i ett mörkt rum på Kastrup än i dag, så tur var väl det.

562

Var är ingången?

Skam den som ger sig. Något senare hittade jag faktiskt en väg in i skogen, precis vid det närbelägna sjukhuset. Någon vänlig själ hade inte bara haft den goda smaken att hugga upp en stig utan också bygga en trappa upp för berget, samt anlägga en välbehövlig vattenränna så att den som beger sig upp för trappan slipper bli bortspolad.

Väl uppe kunde jag tyvärr konstatera att den som byggde trappan tröttnat lite för tidigt. Visserligen förståeligt, då det var både högt och brant, men den slutade i en liten lerstig och med tanke på hur mycket det regnat bara under de dagar jag varit här vågade jag inte ta risken att gå vidare och möjligen slukas av marken.

Men jag har nästan varit på skogspromenad i Taipei, och det är inte många svenskar som kan skryta med det.

570

Hit men inte längre.