Mobila ordlistor hjälper och stjälper

Ordlistor i mobiler ska ju underlätta sms och så länge ordet finns funkar det kalas. På min egen nalle kan det rent av räcka med två tryck så har den gissat att jag tänker skriva ”brandkårsutryckning” och med lite flyt kan jag skriva en uppsats på fjorton sekunder och med bara åtta knapptryckningar. Saknas något av orden jag tänker skriva blir det betydligt svårare och batteriet hinner oftast ta slut innan jag får till det.

Emmas telefon är likadan. Hon skulle skicka ett sms till sin mor för att tala om att det bor en liten cockerspaniel på vårt pensionat. Tydligen kan den inget om hundraser då den istället föreslog att hon skulle skriva ”åmål” eller ”anal”.

766

Telefonen som inte kan något om hundar.

En turistfälla av rang

Har redan skrivit lite om Mt St Michel, men då hann jag bara nämna vårt hotell som hastigast. Det är riktigt trevligt. Endast tre våningar högt och byggt i en båge så att alla rum vetter mot ön och har antingen balkong eller altan.

Vi hade valt ett lite lyxigare rum, vi fick väldigt bra pris på det via hotels.com och betalade bara för två av tre nätter. Gratisnatten tog hotellet snabbt igen eftersom vi valde att äta i restaurangen. Utsikten var precis lika bra från restaurangen som från balkongen på vårt rum, och hotellet var den byggnad som låg närmast ön. Maten kostade alltså därefter.

En aperitif, en ganska ordinär, om än väldigt god laxrätt och avslutande crème brûlée för oss båda, plus en halv flaska vitt vin, kostade lika mycket som en natt på rummet.

Övriga restauranger kunde inte stoltsera med utsikten, men tyckte ändå att läget ursäktade ett högt pris.

Badsuget tog oss till St Malo

Det gick ganska snabbt att tröttna på Mt St Michel, det enda som finns att göra när man sett klostret är ju att trängas med turister och äta dyrt. I stället styrde vi kosan mot Saint Malo i Bretagne, knappt en timmes bilfärd bort. Vi hade framför allt två mål med utflykten, att bada och att hitta en tvättomat.

Tvätten gick bra men badandet misslyckades däremot kapitalt. För det första hittade vi ingen butik som sålde handdukar, för några sådana hade vi inte tänkt på att ta med oss hemifrån och vi var inte sluga nog att sno med hotellets. För det andra så var det lågvatten i hela Normandie, så vi hade behövt promenera flera hundra meter för att ens kunna doppa fötterna.

Första stoppet blev dock hamnen där vi hittade en gammal fästning som tyska armén använde för att försvara hamnen mot de allierade. Det finns ett litet museum där, med möjlighet att komma ner i bunkern under marken. Tyvärr får man inte gå in på egen hand utan är hänvisad till de guidade turer som hålls ett par gånger om dagen. Vi hade precis missat elvavisningen och nästa skulle inte gå förrän tre, så vi valde att kika på delarna ovan jord.

758

Resterna av en luftvärnskanon i St Malo.

Resterna av en sönderkjuten kanon ligger kvar vid ett av luftvärnen. Tittar man noga så ser man kulhålen i röret. I muren som omgärdade kanonerna finns små prång som jag antar var till för att soldaterna skulle kunna ta skydd under beskjutning. Jag skriver antar, för de var så pass trånga och öppna att om en granat ramlat ner i värnet hade prången inte gett något som helst skydd.

Här och var runt fästningen finns även ett par strategiskt utplacerade kulsprutenästen för att ta hand om annalkande fotsoldater. De ser nästan ut som små svampar i metall, med öppningar runt om. Dessa öppningar kunde täppas till med ett rejält metallklot ifall fienden besvarade elden lite väl häftigt, vilket hänt med ett av dem. Det är rejält söndertrasat och det sitter kvar granatrester i metallen. För soldaterna där inne måste det ha känts som att sitta i en kyrkklocka när kulor och granater träffade metallen.

762

I det här värnet var det nog inte skoj att sitta när de allierade gav eld. Emma inspekterar resterna av en granat som sitter kvar.

Typiskt nog tog batteriet i kameran slut här. Hade inte laddat den efter bröllopet, så det var ju inte oväntat.

Vi drog vidare över Bassin de la Rance till Dinard och vandrade ner till stranden. Hur det gick har jag redan berättat, men det hindrade oss inte från att ha det lite mysigt i solen och titta på alla fransmän som höll i gång på stranden som om det funnits vatten att bada i.

Innan det var dags att vända hem passade jag på att klippa mig. Hade tänkt köra tre millimeter runt om, men frisören ville inte ta maskinen hela vägen. Det blev aningen längre än jag tänkt mig på hjässan, men det är ändå skönt att vara korthårig igen.

Mont Saint Michel

Vid havet i Normandie ligger det gamla klostret som har blivit Frankrikes andra största turistattraktion, bara Eifeltornet drar mer besökare. Klostret och den tillhörande byn ligger på en halvö som en gång i tiden blev en ö då tidvattnet drog in. Numer går det att ta sig torrskodd hela vägen ut, oavsett om det är hög- eller lågvatten.

Byn i sig har inte mer än 40-talet invånare, men gatorna är ständigt fulla av turister. Förutom själva klostret finns det gott om restauranger, vilka alla i stort sett har samma meny och priser.

Jag trodde felaktigt att själva byn låg inne på land, men det som finns där är bara en samling hotell, varav vårt har den klart bästa utsikten över ön.

749

Texaco väcker gamla minnen till liv

När jag var liten, kanske fyra eller fem år, hade jag ett blandband från Texaco. Det var lite rock, blues och country från mestadels 50- och 60-talet, om jag inte missminner mig. Insprängt mellan låtarna var det reklam, vilket jag inte fattade på den tiden. Bandet blev i alla fall sönderspelat försvann i soptunnan och Texaco försvann från Sverige för många många år sedan.

Ändå kunde jag direkt höra flera av låtarna i mitt huvud när vi passerade den första Texacomacken i Holland. När det var dags att tanka inför resan mot Feugeurolles Bully kändes det givet vilket oljebolag som skulle få våra pengar. Det är lite märkligt att man kan känna sig nostalgisk över en sådan sak, eller hur?

741

Gollem – ett måste för ölälskaren på besök i Amsterdam

På inrådan av Emmas kollega Kalle gick vi till Café Gollem, ett litet ölhak med gigantiskt utbud – lite över 200 sorter. Det var mestadels Belgiska, men även en del inhemskt. Emma tog sin favorit Leffe Blonde och efter lång vånda bestämde jag mig för att testa först en John Martin’s, en trevlig ale som enligt Emma hade en viss smak av snus, samt en Columbus, en Holländsk bryggd som påminde om tyskt veteöl. Inte helt fel, även om den senare visade sig ligga på 9 volymprocent. Otroligt nog fanns inte det minsta spår av alkoholsmak i den, men en viss trötthet infann sig efteråt. Den kan dock lika gärna berott på att vi traskat runt i solen i Amsterdam hela dagen som ölens styrka.

721

Emma på Café Gollem.

För övrigt kör vi i morgon vidare mot Frankrike och jag vet inte hur länge till det dröjer innan vi kan koppla upp oss igen.

Rembrandt, imponerande men ganska tråkig

Vi gjorde ett kort besök på Rijksmuseum för att framför allt se Nattvakten. För att vara en så pass imponerande byggnad måste jag säga att utställningen var i ynkligaste laget. Såg några tavlor som var ganska roliga, bland annat den smått ironiska Fishing for souls av Adriaen van de Venne, men i övrig var det inte mycket som lockade. Tyvärr får jag säga.

Visst var det en del fantastiska tavlor vi såg, liksom ett rum med elegant silversmide, men ack så tråkigt. Inte ens Nattvakten lyckades fånga mitt intresse. Det är en gigantisk tavla med många spännande detaljer, men jag är uppvuxen i Pehr Hörbergland och har redan fått min beskärda del av stora tavlor. Då var Rembrandts tidigare tavlor mer intressanta och snyggare målade. Framför allt hans första kända självporträtt. Det var dock en jag inte kunde låta bli att stirra på, Girl in blue av Johannes Verspronck, mest för att den var så pass obehaglig i all sin detaljrikedom. Den stackars flickan på bilden såg inte frisk ut, liksom de flesta som avbildats av samtida konstnärer. Jag utgår från att det var så man skulle se ut på sitt porträtt när det begav sig, men den här gick ett steg längre. Håller du med?

Katt på jobbet

Att ta med sig hundar in i butiker är en självklarhet i Amsterdam. Lika självklart verkar det vara att ta med sig katten till jobbet. Vi har sett ett flertal kissar som legat uppkrupna i fönstren och lapat sol medan husse och matte jobbar. Till och med på barer och restauranger kunde man se dem. Visst kan det vara trevligt med en kisse i knät medan man dricker en öl eller ett glas vin, men till maten?

733

Katt på jobbet. Mysigt, fast kanske inte på restaurangen.

En Amstel vid Amstel

Har inte så bra koll på Holländska ölsorter förutom Heineken, som för övrigt har bryggeriet ett stenkast från Rijksmuseum, och så Amstel. Den förra finns ju att köpa lite varstans och smakar som Falcon och Spendrups. Amstel hade jag faktiskt ingen erfarenhet av, men när vi traskade längs just Amstel (floden alltså) så kändes det helt rätt att sätta sig med en Amstel (ölen alltså). Lite fruktig, aningen söt, men en överlag angenäm upplevelse. Helt klart värd att prova om du inte gjort det förr, men gör det på hemmaplan. Den var inte god nog att på egen hand motivera en resa till Amsterdam.

729