Påkörd bakifrån på fredagen den 13:e

Jag har aldrig varit vidskeplig tidigare (och kommer förhoppningsvis inte att bli det nu heller), men det är ju typiskt att man ska bli påkörd fredagen den 13:e av alla dagar.

Jag hade precis stannat Vespan för att göra en vänstersväng på Spångatan, tio meter från porten in till gården, när jag i backspegeln såg att Mercedecen som legat 20 meter bakom mig när jag började blinka bara hade någon meter kvar. Försökte gasa i väg, men jag han bara släppa kopplingen innan det small. Både Vespan och jag flög fyra fem meter fram innan den la sig ner på högersidan. Jag kastade mig mot trottoaren, ifall föraren inte hade fått stopp på bilen (hann faktiskt tänka att det nog inte vore så jävla skönt med en CLK i nacken, eller något liknande). Tack och lov hade bilen redan stannat och föraren var på väg ut. Han och flera förbipasserande frågade mig upprepade gånger om jag var okej, vilket jag under omständigheterna var.

Föraren hade vare sig sett mig bromsa eller blinka – gissar att han tittat åt något annat håll – men vi hade båda precis passerat övergångsstället vid Triangeln, så han hade inte fått upp farten. Kan nog varit 10-20 Kmh som mest.
684

Min stackars Vespa efter krocken.

Själv har jag klarat mig med blåmärke i rumpan, efter att ha landat på motorkåpan, och ett ynkligt skrapsår på knät från mitt försök att kasta mig ur vägen. Lite öm och stel, så här halvannan timme efteråt, men i övrigt vid god vigör. Vespan lär dock behöva lite omplåstring. Lacken saknas på flera ställen, motorkåpa, bensköld och framskärmen ser inte ut som de gjorde i går morse. Styret och framhjulet delar inte längre åsikt om vad som är rakt fram.

Trots allt är jag glad att det var Vespan och inte jag som blev mest tilltygad och att det var jag som åkte kana på den och inte tvärtom.

Mycket jobb och lite blogg

Semestrarna har börjat på firman så nu har vi som är kvar det extra slitigt. Därför har det inte blivit mycket skrivet, även om jag har ett par inlägg i huvudet. Till dess att jag kan ta mig tiden tänkte jag bjuda på ännu en liten Nizarbild. Håll till godo med Föreningsgatans sötaste hund – om jag själv får säga det – på utflykt i Kivik förra sommaren.

53

Nizar njuter av havsutsikten i Kivik

Bröllopsresan blir av i sommar – dubbelt upp

Det blev aldrig någon bröllopsresa när vi gifte oss. Dels för att det inte riktigt fanns tid så nära inpå julen, dels för att december inte är den roligaste tiden att ge sig ut på resa – om man inte ska flyga till andra sidan jorden, eller gillar att åka skidor.

I sommar blir dock bröllopsresan av, i dubbel bemärkelse. Vi drar ut på en liten Europaturné i slutet av juli. Först ett stopp ett par dagar i Amsterdam innan vi far vidare till Caen i Normadie, för att bevittna Jessica och Luddes bröllop. Sedan ett kort hopp till Mont Saint Michelle för att hänga på stranden, besöka det gamla slottet och göra lite utflykter i Normandie.

Därefter ska vi till Giverny och besöka Monets trädgård. Har vi tur kanske vi kan hitta någon vingård i trakten som tar emot besök. Annars får vi ordna en liten picknickkorg med tillhörande vinflaska och roa oss på egen hand.

Så här långt har vi bokat hotell och pensionat, men sen är det en dag då vi får hitta något litet krypin längs vägen till Lausanne i Schweiz. Vad vi gör efter det är oklart, men det börjar nog bli dags att röra sig hemåt. Troligtvis genom alperna mot Tyskland och stanna till där det finns rum att hyra. Jag tror att det kan bli hur bra som helst.

Webmailen uppdateras inom kort

Inom kort kommer jag att uppdatera webmailen. Det kan innebära störningar under en kortare tid, dock max en halvtimme. Det ska förhoppningsvis innebära att den samtidigt blir något snabbare än tidigare.

Ni som använder webmail bör redan ha märk en viss prestandaförbättring då jag installerade en cachefunktion häromdagen som snabbar upp visningen av dynamiska sidor (vilket webmailen består av). Den har i alla fall gjort underverk för bloggen och bildgalleriet.

Uppdateringen genomfördes tidigt på onsdagsmorgonen utan några större problem.

Nizar är en liten linslus

Jag tänkte att det var dags för en till hundbild. Den här tog jag när jag hade fått låna en Nikon D70 ett par dagar och tänkte att jag skulle försöka ta en snygg bild på min gitarr. Jag hann inte mer än lägga fram den och titta i sökaren för att se om det möjligen kunde bli något bra innan sökaren helt plötsligt var fylld av ett vitt ludd. Det blev inga bilder på enbart guran, men väl en del med hund och gitarr.

48

Nizar verkade något uttråkad när jag lekte med den lånade D70:n.

Vi har skaffat hemmagym

Wii-logoJa, du läste rätt. Vi har skaffat ett litet gym och börjat träna. Betoningen ligger på litet. Vitt är det också. Det heter Nintento Wii.

Jag vet, det är egentligen bara en spelkonsoll, men jäklar vad svettig man blir efter ett par boxningsronder eller lite baseball (en vansinnigt fånig sport som jag har bevittnat i verkliga livet utan att begripa ett smack, eller ryckas med i på något sätt, men i vardagsrummet är det skitkul).

Vi köpte den i går för att ha något att göra när midsommarafton regnade bort – för det skulle den ju göra, sa SMHI. Nu blev det visserligen ganska fint väder i Malmö, solen tittade rent av fram ett par gånger, men vi struntade i det och vevade loss i vardagsrummet. Nizar blev till en början vansinnig och skällde ut oss för att vi betedde oss på ett fruktansvärt onormalt sätt – och jag kan väll hålla med. Om boxas så ska man stå mittemot varandra, inte bredvid som vi gjorde. Du har helt rätt hunden, matte och husse var otroligt fåniga.

Idag lider vi båda av extrem träningsverk. Emma har fördelen att hon ska till jobbet strax, så hon bör vara återhämtad i morgon. Jag är hemma med hund och tvättstuga, så det lär bli svårt att hålla sig från Wiin och kommer antagligen vara totalt ledbruten nästa gång jag ska upp ur sängen.

När det gäller själva spelandet så gick det väl si och så. Emma vann boxningen på KO två gånger, slog mig i bowling, baseball och golf första gången vi spelade. När vi avrundade kvällen med en niohålsbana avgick jag dock med segern.

Dygnsrytmen är äntligen återställd

I går morse vaknade jag inte förrän klockan ringde och jag var morgontrött. Äntligen.

Ända fram till söndagen vaknade jag vid tre, fyra, fem, sex och sju innan jag till slut insåg att det var lika bra att stiga upp, trots att hållit mig från sängen minst fram till midnatt. Självklart innebar det att kroppen tyckte det var dags att sova redan vid femtiden på kvällen, så jag har inte haft några problem att somna i Emmas knä i soffan. Däremot har jag haft en del problem att hänga med i de filmer och program vi tittat på.

Jag får väl utgå från att jag inte missade något.

Blogg från Tokyo och Taiwan 2006

Jag har passat på att lyfta över de, tyvärr allt för få, texter jag skrev under resan till Tokyo och Taiwan 2006. Om du vill läsa kollar du i arkivet för maj och juni 2006. Det saknas lite bilder för närvarande, men det kommer inom kort. Nu är bilderna också på plats.

Hemma igen

Tänkte bara meddela att jag åter befinner mig på svensk mark.
Jag ska försöka skriva mer om resan och en liten sammanfattning av själva mässan när jag återhämtat mig. Sex timmars tidsskillnad i kroppen gör konstiga saker med en.