Eftersom det är varannan söndag idag så sitter vi nu i solen på Siesta. Vi kom efter tre så de hade slutat servera omelette. Så det fick bli pasta med kronärtskocka, tomat, paprika, oliv och parmesan. Mycket gott det med.
Mat
Nu är det sommar på riktigt
Vi har, sedan något år, en liten sommartradition. Varannan söndag, det vill säga när Emma är ledig, så går vi till Siesta och tar en öl och något att äta. Idag traskade vi dit för andra gången i år, vilket torde innebära att det blivit sommar på riktigt.
Jag passade även på att utbringa en tyst skål för födelsedagsbarnet 99mac som fyller sju år idag.
Min plan var även att, som Martin Björnström brukar göra, fotografera maten innan jag högg in på den, för att sedan skriva hur det smakade. Nu dröjde min ostomelett så länge att jag hade blivit riktigt hungrig innan den letade sig ut till vårt bord, så när jag väl kom ihåg min plan fanns det inte mer kvar på tallriken än det här:
Gott var det dock, och det lär bli fler omeletter innan sommaren är över.
Att svänga ihop en sufflé är en barnlek
Varje onsdag får Nizar en äggula till maten enligt rekommendation från uppfödaren. Varje onsdag tänker jag alltid att man borde göra något av äggvitan som blir över, till exempel en ostsufflé. Varje onsdag göra jag ingenting av äggvitan som i stället hamnar i sophinken.
Ja, förutom idag då.
Precis när jag var på väg att plocka fram en liten plastpåse att hälla över vitan i slog det mig att jag inte hade något speciellt för mig i kväll och googlade snabbt fram följande recept.
Eftersom Emma jobbar i kväll fick det bli en halv sats, så fram med ytterligare två ägg och resten av ingredienserna. Några minuter senare åkte formen in i ugnen och jag ägnade den kommande halvtimmen till att duka, göra en liten tomatsallad och leka med Nizar.
Den blev kanon och sjönk inte ihop ens när jag slevat upp den på tallriken och den var hur lätt som helst att göra. Så varför så många påstår att det är svårt att göra sufflé begriper jag inte.
Okej, det ska erkännas att högerarmen krampade lite när jag vispade äggvitan, men om man inte har elvisp utan tycker att det är tuffare med ballongdito får man skylla sig själv.
Icas köttfusk kan vara bra för miljön
Kunderna sviker Icabutikernas köttdiskar skriver DN idag. Om det håller i sig och konsumenterna verkligen drar ner på köttkonsumtionen, i stället för att gå till andra butiker, så kan det få en positiv effekt på miljön. För att äta kött är resursslöseri utan like.
Det skulle gå att skriva hur mycket som helst om ämnet, men jag nöjer mig med ett par rader om vatten, som faktiskt är en bristvara i stora delar av världen.
För att producera ett kilo spannmål går det åt ca 1000 liter vatten. För att producera ett kilo nötkött går det åt ca 100.000 liter. Man skulle kunna odla rätt mycket vete, morötter, grönsaker eller nötter med samma mängd vatten som den industriella köttproduktionen förbrukar. Och växter är ju som vi alla vet bra för miljön då de tar hand om koldioxid, så ett par rejäla köttskandaler runt om i världen skulle kunna betyda mer för klimatet än alla miljöbilar tillsammans.
En enda lång matorgie
Weekendpaketet som vi bokade har visat sig vara en enda lång matorgie. Tvårättersmiddag igår kväll, rejäl frukostbuffé i morse, lunch med gigantiska portioner några timmar senare, vilket följdes av kaffe och kaka. Om en halvtimme ska vi ner för att äta julbord och jag är inte på långa vägar hungrig.
Garanterat matfri bild.
Dags för en slottsweekend
Vi har precis kommit fram till Bäckaskog slott och checkat in tornrummet för en liten avkopplande slottsweekend. Det regnar ganska rejält, vilket var lite jobbigt när vi körde upp, men oj vad mysigt det är när vi sitter på rummet.
Nu ska vi nog gå ner och loungea lite med en whisky och en god bok innan det är dags att byta om inför maten.
Pilutta dig!
Vi var ute i Bokskogen förra helgen och gick en runda i solen. Efteråt blev det fika vid Torups slott. Nizar var nog lite avundsjuk på oss som åt kanelbulle och osttårta medan han fick nöja sig med en pytteliten slick grädde. Hur ska man annars tolka att han räckte ut tungan åt husse?
Alphotellet mitt i Tyskland
Hemresan skulle gå genom alperna och vi skulle övernatta där vi hittade något mysigt litet pensionat eller hotell. Det var i alla fall tanken, och den tänktes långt innan vi varit ute på vägarna i två veckor.
Nu var vi alldeles för trötta och fyllda av hemlängtan för att orka med ett sådant äventyr. När städerskan skrämt upp oss började vi fundera på hemresan och kom fram till att det nog var bäst att sikta på en tvådagarsstint med stopp någonstans mitt i Tyskland – på ett förbokat hotell. Min första tanke var Ibis, billigt och ändå med hygglig standard, men det visade sig att alla hotell i trakten där vi ville stanna var fullbokade (utom ett mitt i Frankfurt och jag kände inte för att ge mig in i stan och krångla). På hotels.com lyckades jag i stället hitta ett riktigt billigt sport- och kongresshotell i Rotenburg an der Fulda, ett par mil från A7.
För 551 kronor natten hade jag väl inte så höga förväntningar på rummet, eller hotellet som sådant. Men när vi väl kom fram blev jag mäkta imponerad. Fyrstjärnigt med fantastisk inredning i Lobbyn, nästan lite som ett alphotell där det låg högt upp i en backe. Alpkänslan förstärktes när vi kom ut på restaurangterassen och fick se vyn över Rotenburg.
Juste utsikt från restaurangens terass. Inte riktigt alperna, men rätt nära för att vara mitt i Tyskland.
Rummet var inte fy skam det heller. Helt i klass med Mt St Michel, med ett undantag. Vårt fönster låg inte ut mot dalgången utan utsikten bestod av träd och parkering, vilket kan förklara varför priset var så lågt. I det ingick dock ett besök i hotellets äventyrsbad, så vi tillbringade någon timme med att plaska runt i basängen och bubbelpoolen. Bowling, beachvolleyboll och alla andra sporter man kunde utöva på hotellet hoppade vi dock över.
Rummen på hotellet var riktigt trevliga, även om det kanske inte framgår helt av bilden.
Maten var förstklassig, och inte särskilt dyr, frukosten var absolut den bästa vi fått under hela resan. Jag skulle gärna stannat några nätter till, men nu vill vi bara hem till Malmö igen. Jag vet i alla fall var jag tänker övernatta nästa gång jag kör genom Tyskland.
Trötta dagar i Lausanne
Jag hade stora planer för besöket i Lausanne och den efterföljande hemresan. Vi skulle bada i Genevesjön och ge oss upp i alperna för lite vandring och fantastisk utsikt.
Vad jag inte var medveten om var att Lausanne i princip ligger i, eller säger man på, en alp. Backigare stad har jag aldrig tidigare besökt och när värmen kröp upp till 30 grader blev det för ansträngande att göra något annat än att dricka öl. Gudarna ska veta att vi försökte.
Först traskade vi upp till centrum, vilket visserligen inte låg längre bort än 600-700 meter från vårt hotell, men då 150 av dem var på höjden tog det nästan knäcken på oss. Ett par tröjor blev inköpta och jag handlade en ny Victorinox innan vi bestämde oss för lite mat.
Backarna i Lausanne var inte att leka med.
Efter att ha ätit gav vi oss iväg ner mot hamnen i hopp om att hitta en badplats. Någon sådan stod inte att finna, däremot lite glass, en massa båtar, folk och måsar. Vägen tillbaka till hotellet kändes otroligt lång, men stärkt med en Erdinger gick det att ta sig den sista biten tillbaka. Backar är betydligt jobbigare att gå uppför än nerför, om någon nu inte redan visste det.
Det blev inget bad i hamnen, men det var en fantastisk utsikt med Alperna i bakgrunden.
Söndagen blev ännu varmare och vi gjorde om möjligt än mindre. Jag tog en promenad, men höll mig så mycket som möjligt från backarna. Annars höll vi mest till på hotellet.
Nästa besök i Lausanne, för jag åker gärna tillbaka hit, får nog bli på hösten.
Handlade senap i Dijon
På väg till Lausanne passerade vi Dijon, så det blev ett snabbt stopp för att handla senap. Tre burkar blandade sorter blev det, så nu har jag vad jag behöver till mackorna för en överskådlig framtid.