Sista arbetsdagen på tre veckor är snart avverkad. Det ska bli riktigt skönt att få lite semester.
Tänker inte göra mycket mer än att springa lite och åka till Berlin en vecka. Resten av tiden ska jag pilla naveln.
Semester
443 mil på två veckor
Äntligen hemma!
Visst, det har varit grymt kul att kuska runt i Europa men gud vad skönt att vara hemma igen. Mätaren stannade på 443 mil, och det känns i kroppen. Nu är det några dagar kvar av semestern innan det bär åter till jobbet för mig. Ska göra mitt bästa för att njuta av den tiden.
Jag har tänkt skriva lite mer från resan och kommer att sortera in det i datumordning. När allt är klart kommer jag att skriva ett litet inlägg om vad som är tillagt och allt ska gå att hitta under kategorin Sommar 2007.
Alphotellet mitt i Tyskland
Hemresan skulle gå genom alperna och vi skulle övernatta där vi hittade något mysigt litet pensionat eller hotell. Det var i alla fall tanken, och den tänktes långt innan vi varit ute på vägarna i två veckor.
Nu var vi alldeles för trötta och fyllda av hemlängtan för att orka med ett sådant äventyr. När städerskan skrämt upp oss började vi fundera på hemresan och kom fram till att det nog var bäst att sikta på en tvådagarsstint med stopp någonstans mitt i Tyskland – på ett förbokat hotell. Min första tanke var Ibis, billigt och ändå med hygglig standard, men det visade sig att alla hotell i trakten där vi ville stanna var fullbokade (utom ett mitt i Frankfurt och jag kände inte för att ge mig in i stan och krångla). På hotels.com lyckades jag i stället hitta ett riktigt billigt sport- och kongresshotell i Rotenburg an der Fulda, ett par mil från A7.
För 551 kronor natten hade jag väl inte så höga förväntningar på rummet, eller hotellet som sådant. Men när vi väl kom fram blev jag mäkta imponerad. Fyrstjärnigt med fantastisk inredning i Lobbyn, nästan lite som ett alphotell där det låg högt upp i en backe. Alpkänslan förstärktes när vi kom ut på restaurangterassen och fick se vyn över Rotenburg.
Juste utsikt från restaurangens terass. Inte riktigt alperna, men rätt nära för att vara mitt i Tyskland.
Rummet var inte fy skam det heller. Helt i klass med Mt St Michel, med ett undantag. Vårt fönster låg inte ut mot dalgången utan utsikten bestod av träd och parkering, vilket kan förklara varför priset var så lågt. I det ingick dock ett besök i hotellets äventyrsbad, så vi tillbringade någon timme med att plaska runt i basängen och bubbelpoolen. Bowling, beachvolleyboll och alla andra sporter man kunde utöva på hotellet hoppade vi dock över.
Rummen på hotellet var riktigt trevliga, även om det kanske inte framgår helt av bilden.
Maten var förstklassig, och inte särskilt dyr, frukosten var absolut den bästa vi fått under hela resan. Jag skulle gärna stannat några nätter till, men nu vill vi bara hem till Malmö igen. Jag vet i alla fall var jag tänker övernatta nästa gång jag kör genom Tyskland.
Förvånad städerska avbröt F1
Under hela resan var jag lite orolig för att det skulle ha blivit något knas med någon av våra hotellbokningar, vi har ju trots allt avverkat rätt många på bara två veckor. Därför kändes det skönt när vi checkade in i Lausanne att det inte hade uppstått några problem alls.
Men så när vi satt och tittade på söndagens F1-lopp knackade städerskan på dörren och verkade då mäkta förvånad över att vi var kvar på rummet. ”Enligt mina papper ska ni checka ut idag”, sa hon och vi blev nu precis lika förvånade. En snabb koll på bokningsbekräftelsen visade att hon hade rätt och vi hade fel, rummet var bara bokat för två nätter. Nu var det visserligen inga problem att boka en natt extra i samma rum, men det kändes rätt snöpligt.
Trötta dagar i Lausanne
Jag hade stora planer för besöket i Lausanne och den efterföljande hemresan. Vi skulle bada i Genevesjön och ge oss upp i alperna för lite vandring och fantastisk utsikt.
Vad jag inte var medveten om var att Lausanne i princip ligger i, eller säger man på, en alp. Backigare stad har jag aldrig tidigare besökt och när värmen kröp upp till 30 grader blev det för ansträngande att göra något annat än att dricka öl. Gudarna ska veta att vi försökte.
Först traskade vi upp till centrum, vilket visserligen inte låg längre bort än 600-700 meter från vårt hotell, men då 150 av dem var på höjden tog det nästan knäcken på oss. Ett par tröjor blev inköpta och jag handlade en ny Victorinox innan vi bestämde oss för lite mat.
Backarna i Lausanne var inte att leka med.
Efter att ha ätit gav vi oss iväg ner mot hamnen i hopp om att hitta en badplats. Någon sådan stod inte att finna, däremot lite glass, en massa båtar, folk och måsar. Vägen tillbaka till hotellet kändes otroligt lång, men stärkt med en Erdinger gick det att ta sig den sista biten tillbaka. Backar är betydligt jobbigare att gå uppför än nerför, om någon nu inte redan visste det.
Det blev inget bad i hamnen, men det var en fantastisk utsikt med Alperna i bakgrunden.
Söndagen blev ännu varmare och vi gjorde om möjligt än mindre. Jag tog en promenad, men höll mig så mycket som möjligt från backarna. Annars höll vi mest till på hotellet.
Nästa besök i Lausanne, för jag åker gärna tillbaka hit, får nog bli på hösten.
Fästingsjuka på burk
Varför vänta på att bli biten när du kan hitta borrelian i snabbköpets kyldisk? Finns i smakerna naturell, hallon och persika.
Nu väntar vi bara på nästa succé, TBE i portionsförpackning.
Varför vänta på fästingen? Borelia finns i alla franska snabbköp.
Handlade senap i Dijon
På väg till Lausanne passerade vi Dijon, så det blev ett snabbt stopp för att handla senap. Tre burkar blandade sorter blev det, så nu har jag vad jag behöver till mackorna för en överskådlig framtid.
Monets trädgårdar på tre timmar
Vi kom till Vernon i går och inkvarterade oss på Villa Geraldine, ett litet privat Bed & Breakfast ganska centralt i staden. Anledningen till att vi är här är att Giverny ligger fyra kilometer bort, och i Giverny skapade Claude Monet sina berömda trädgårdar.
Redan under första turen i Vernon såg vi stoltheten över Monet speglas på flera håll i stadsbilden. Det mest framträdande var förstås ”reklamskyltarna” med Monettavlor som syns på flera gator. Vi fick veta att vi borde vara på plats i Giverny tidigt eftersom det snabbt blir fullt med folk och att vi lätt skulle kunna spendera hela dagen där – och lite till.
Jag är inte helt säker, men jag tror det är kopior av Monets tavlor som hänger runt om i Vernon. Skulle det nu inte vara Monetmålningar så är det i alla fall trevligare än reklam.
Sagt och gjort, upp halv åtta (alla som känner Emma och vet hur hon jobbar inser att det är en bedrift) och iväg en och en halv timme senare. Väl framme i Giverny var vi ändå oroliga för att det skulle bli svårt att hitta parkering och att vi skulle få köa i evigheter.
Inte då. Parkeringen som låg närmast ingången var så öde den kunde bli. Allt var fortfarande stängt och de enda livstecken vi såg till en början var en svettig man i svart kostym (helt fel klädsel den här dagen) och en papegoja i ett träd, som nästan skrämde livet ur oss när den började skrika åt oss.
Pratglad goja som skrämde oss.
Inne i trädgården var det nästan lika tomt som på parkeringen. En grupp japanska turister och ett svenskt par hade hunnit smita in före oss. Vi passade på att gå in i huset där Monet bodde. Det var spännande eftersom de visade delar av den samling japansk konst han byggt upp. När vi väl kom ut i trädgåden igen började vi dock förstå varför vi uppmanats att börja dagen i Giverny tidigt. Nu var det helt plötsligt fullt av turister.
Man hade säkert kunnat spendera hela dagen i trädgårdarna (på andra sidan vägen ligger vattenträdgården) om man bara fått gå bland blommorna och titta. Nu var det bara sex eller sju gångar öppna i den stora trädgåden och alla besökare skulle samsas om dem, så vi tröttnade snabbt och gick vidare.
Huset där Monet bodde. De två öppna fönstren hör till hans sovrum.
I stället blev det en liten promenad till Monets grav som ligger i andra änden av Giverny. På samma kyrkogård ligger även sju brittiska flygare som störtade i grevskapet under kriget. De hyllas som hjältar och samsas om en och samma grav, än idag ömt vårdad med färska blommor, flaggor och en bild på de sju.
Därefter tog vi en bit grillad getost på den minst turistinvaderade restaurangen innan vi körde tillbaka till Vernon. Solen hade legat på rätt hårt under dagen så vi behövde ta en liten paus. Vår värdinna verkade dock lite förvånad när vi kom tillbaka efter bara tre timmar. Hon var trots allt en av dem som sagt att vi kunde spendera hela dagen i Giverny.
Mobila ordlistor hjälper och stjälper
Ordlistor i mobiler ska ju underlätta sms och så länge ordet finns funkar det kalas. På min egen nalle kan det rent av räcka med två tryck så har den gissat att jag tänker skriva ”brandkårsutryckning” och med lite flyt kan jag skriva en uppsats på fjorton sekunder och med bara åtta knapptryckningar. Saknas något av orden jag tänker skriva blir det betydligt svårare och batteriet hinner oftast ta slut innan jag får till det.
Emmas telefon är likadan. Hon skulle skicka ett sms till sin mor för att tala om att det bor en liten cockerspaniel på vårt pensionat. Tydligen kan den inget om hundraser då den istället föreslog att hon skulle skriva ”åmål” eller ”anal”.
Telefonen som inte kan något om hundar.
En turistfälla av rang
Har redan skrivit lite om Mt St Michel, men då hann jag bara nämna vårt hotell som hastigast. Det är riktigt trevligt. Endast tre våningar högt och byggt i en båge så att alla rum vetter mot ön och har antingen balkong eller altan.
Vi hade valt ett lite lyxigare rum, vi fick väldigt bra pris på det via hotels.com och betalade bara för två av tre nätter. Gratisnatten tog hotellet snabbt igen eftersom vi valde att äta i restaurangen. Utsikten var precis lika bra från restaurangen som från balkongen på vårt rum, och hotellet var den byggnad som låg närmast ön. Maten kostade alltså därefter.
En aperitif, en ganska ordinär, om än väldigt god laxrätt och avslutande crème brûlée för oss båda, plus en halv flaska vitt vin, kostade lika mycket som en natt på rummet.
Övriga restauranger kunde inte stoltsera med utsikten, men tyckte ändå att läget ursäktade ett högt pris.