Författare: olof

Jag byter till WordPress

En gång i tiden började jag göra en ny hemsida. Tanken var att försöka göra en blogg, och göra allt själv. Det var inte så vansinnigt svårt, men tog alldeles för mycket tid. Och när sidan väl fungerade utåt tog orken slut. Jag kunde alltså presentera ett innehåll, men hade inga vettiga möjligheter att skapa det annat än att gå in och pilla direkt i databasen. Det var en aning besvärligt och resultatet blev naturligtvis att jag inte skrev något.

Nu har jag insett att inget kommer att hända och istället installerat WordPress. Det är hur trevligt som helst och verkar gå att fixa till så att det ser ut som jag vill ha det. Man får väl bara hoppas att jag inte tröttnar innan jag är klar med den biten. 🙂

Sen ska det bli blogga av – om jag kommer på något att skriva om förstås. Men vi har ju hund, så det ska nog alltid gå att ordna.

Nizar på YouTube pt. III

Vi drämmer väl till med ytterligare två snuttar. Dessa utan ljud eftersom jag filmade dem med vanlig digitalkamera. Klicka på ”Läs mer” för att se filmerna.

Läs mer →

Hårtorken från helvetet

För ett par veckor sedan hade vi en vattenläcka i köket. Inte den sorten som man vanligen tänker på när man hör ordet vattenläcka, att ett rör går sönder och vattnet forsar ut. Nej, det var regnvatten som jag en morgon hittade i köket. På köksbordet närmare bestämt.

Min första tanke var att det hade regnat in, för under natten hade den första av augustis många regnstormar dragit över Malmö. Min första tanke när jag kom ut i köket var att det hade regnat in genom fönstren som stod på vid gavel (minns värmeböljani juli), men så insåg jag att det inte var något vatten på golvet, och pölen på bordet befann sig mer än en meter från närmaste fönster. Vattnet hade i stället droppat från kökslampan, vilket bekymrade mig en aning.

Ett besök på vinden avslöjade vad det var som hade hänt. Tjärpappen på taket hade sett sina bästa dagar och under natten hade det formligen forsat in vatten på vinden, rakt ovanför vårt kök. Det hade sedan letat sig till vårt innertak, genom hålet till lampkroken, längs med sladden till lampan för att slutligen landa på bordet. Roligare kan man ju ha en sömndrucken morgon.

Nåväl, MKB fick veta om läckan samt att jag hade sett att det stod ett badkar uppe på vinden, så efter en halvtimme kom vaktmästaren och sammanförde de båda. Allt frid och fröjd.

Nej då!

En och en halv vecka senare skulle jag ha en av mina kusiner från Berlin på besök. Emma hade bestämt sig för att laga mat (vegetarisk inbakad fläskfilet, en rätt som tar sina modiga tre timmar) medan jag tog dem med på Tour De Malmö. Jättekul att då vakna med en sjö i köket. Den här gången hade inte vattnet nöjdt sig med bordet utan forsat ner på golvet. En koll på vinden avslöjade att något pucko plockat bort badkaret trots att vindstaket inte lagats. Jättekul, särskilt på en lördag då ingen vaktmästare jobbar. Jättekul då man hittar svampangrepp kring fönstret på vinden och man vet att vattnet som trängt in i vårt kökbord säkert innehåller sporer från dem.

Läckan i vindstaket

Emma lyckades dock med konststycket att få fatt på en vaktmästare som kunde lokalisera badkaret och återbörda det till platsen under läckan. Säg dock den lycka som varar. Mitt under matlagningen (när jag är med kusinen och hennes familj på Konsthallen) börjar vattnet forsa in på nytt. Badkarsproppen höll inte tätt, så Emma släppte allt, rusade upp på vinden och lyckades palla upp badkaret med lite tegelpannor som låg och skräpade. Under tiden brände maten vid, så det fick bli restaurang i stället. Lite senare på kvällen upptäckte vi en böld på köksväggen. Ungefär en liter vatten hade runnit bakom tapeten och fastnat halvvägs ner till golvet. Fram med kniven och en halv rulle hushållspapper och skära lite.

Vindsgolvet, fullt av vatten

Nu är läckan ovanför köket (plus den ovanför vårt vardagsrum, men där läckte inget in, så vitt vi vet) lagad. I köket står nu en fet varmluftsfläkt och väsnas. Den låter som hårtorken från helvetet och lyckas vara i vägen nästan var man än befinner sig. Självklart hamnade den framför spisen, eftersom den fuktiga luften måste ta vägen någonstans, och köksfläkten var enda alternativet. Vi kunde förstås ha parkerat den i badrummet, men då hade det blivit omöjligt att duscha, och man kan äta ute men inte duscha ute, så det kändes inte som ett alternativ. Särskilt som vi då inte hade kunnat stänga dörren till köket vilket knappast skulle göra underverk för nattron. Om en vecka får vi veta om vi blir av med den eller om det blir några dagar till med konstant susande (och huvudvärk).

Det finns dock flera läckor kvar på vinden, även om ingen av dem finns ovanför vår lägenhet, vilket man märker om man knallar upp en regnig dag. Men det är MKB:s huvudbry, Vill de vara dumsnåla och bara täta de läckor som hyresgästerna klagar på i stället för att fixa hela taket så är det deras problem.

Hur kommer det sig …

Det är självklart att man upptäcker saker som skiljer sig åt mellan hemma och det land man besöker, men i bland upptäcker man skillnader som inte går att begripa.

För hur kommer det sig…

…att både Tokyo och Taipei är nästan kliniskt befriade från papperskorgar utomhus, men ändå stoltserar med näst intill skräpfria gator? I Malmö behöver man sällan gå mer än 20 meter för att hitta en papperskorg. Trots det slängs fimpar, godispapper och matrester till höger och vänster. I Tokyo kunde man gå kvarter efter kvarter utan möjlighet att slänga tuggummit (för inte ville man vara den som skitade ner).

…att det finns rökrutor utomhus i Tokyo? Okej, det var lite märkligt men jag kan ändå gå med på att det finns utanför Flygplatsen. Inne i centrum däremot kändes det lite underligt, fast samtidigt skönt, att se rökarna trängas i en hörna av trottoaren.

657

Killen till höger skymmer tyvärr skylten som talar om att det här är en rökruta.

…att det finns rökrutor utomhus i Tokyo, men är fullt tillåtet att röka inne på restauranger och i spelhallarna? Om man nu inte får klampa omkring med ciggen på trottoaren hur som helst, varför är det då okej att bolma när man spelar tv-spel med tvåtusen andra människor inne på något av de stora spelhusen?

…att det nästan inte finns några tjocka människor i Japan eller Taiwan? Jo, det är klart det finns, men de verkar vara försvinnande få. Skillnaden mot väst blev extremt tydlig på väg hem, när vi fick lämna planet under mellanlandningen i Bangkok. I stället för att vara omgiven av människor i min egen storlek, som i gaten på Chiang Kai-Shek, var det nu fullt av överviktiga västerlänningar på väg hem från Thailandssemestern. Är det maten, kulturen eller rent av värmen som gör att det finns färre överviktiga där än här hemma?

…att så många katter i Tokyo saknar svans?

613

Pelle?

…att nästan alla taxibilar i Taipei saknar bälten i baksätet? Bältet finns oftast kvar, men spännet är för det mesta spårlöst borta. Är det en förolämpning mot chaufförens körförmåga att ta på sig bältet? I så fall undrar jag varför de själva nästan alltid har bältet på?

…att det inte förekommer fler bilolyckor än det gör i Taipei? Den som sett trafiken där förstår vad jag menar.

…att man kan ens kan komma på tanken att bygga världens högsta hus i en stad där jordbävningar på upp till 5.5 förekommer i snitt var tredje månad, och där man får räkna med att uppleva åtminstone en 7:a någon gång i sitt liv?

673

Jag är ganska liten i jämförelse med 101.

Shinjuku i Rusningstid

661

Shinjuku är världens mest trafikerade järnvägsstation.

Shinjuku lär vara världens största järnvägsstation. Det märks inte vid första anblick, men när man besöker den någon gång mellan fem och åtta på kvällen börjar man förstå. Omkring fyra miljoner människor passerar här varje vardag.

En tur med världens högsta pariserhjul i Odaiba

633

Världens högsta pariserhjul i Odaiba, Tokyo. Hela 115 meter högt.

Odaiba är en konstgjord ö i Tokyos hamn. Tar man sig hit, vilket man enklast gör med monorail från Ginza, kan man uppleva följande saker. Toyotas vansinnigt stora showroom med anläggning för provkörning av bilar, såväl utomhus som inomhus, ett fantastiskt panorama från Fuji TV building, Japans egen frihetsgudinna, ett marinmuseum i form av ett krigsfartyg, Venus Fort, ett enormt shoppingcentrum som riktar sig enbart till kvinnor och så världens största pariserhjul.

Självklart bestämde vi oss för att åka hit. Någon gång måste man ju få roa sig och vi hade redan avverkat ett par timmar i först Ikebukuro och sedan en rejäl runda i Ginza.

Första målet var att åka upp i tv-stationens utsiktstorn, eller vad man nu ska kalla bollen, men dagen för vårt besök var illa vald. Det var stängt.

629

Utsikten lär vara utsökt, tyvärr var det stängt just när vi kom på besök.

I stället var det bilfantasten Martin som fick sitt lystmäte tillgodosett när vi spenderade ett par timmar på Mega Web, Toyotas showroom. Första anhalten blev naturligtvis Lexusavdelningen, en för Japanerna ganska ny företeelse. För trots att Lexus under de senare åren etablerat sig som ett prestigemärke i flertalet länder är det först nyligen som det lanserats på hemmaplan. Bilarna har naturligtvis gått att köpa även här, men då har det stått Toyota på bakluckan. För egen del var jag väl måttligt road, men det fanns i alla fall en liten avdelning som behandlade Toyotas F1-satsning, så lite kul hade jag i alla fall.

637

Köra bil inomhus, någon?

Efter att ha övertalat Martin att vår vistelse i Tokyo var för kort för att vi skulle slösa bort tid på att provköra helt vanliga Toyotor siktade vi in oss på pariserhjulet precis utanför bilhallen.

Enligt uppgift skulle ett varv ta minst 16 minuter och då började man förstå att det här var nog ett hjul utöver det vanliga. 115 meter kanske inte låter så högt, men när man sitter i en liten plastkorg blir perspektiven annorlunda. Innan vi ens är halvvägs upp känns världen nedanför väldigt liten och vi börjar komma upp i höjd med taken på de närmaste höghusen. Då är det omöjligt att inte imponeras av Martin, som enligt egen utsago är höjdrädd. Kan inte påstå att det märktes överhuvud taget.

645

Höjdrädde Martin Björnström i världens högsta pariserhjul. Han ser inte särskilt rädd ut.

Ginza, coolt men något överskattat

625
Självporträtt framför en väldigt hög byggnad i Ginza.

Jag vet inte varifrån jag fått det, men som jag förstod så var det till Ginza man skulle ta sig om man är intresserad av elektroniska prylar. Som vi upplevde det var Ginza snarare stället för den som gillar Gucci, Versace och Lacoste. Ett ganska fett shoppingdistrikt för modemedvetna i första hand.

Visst, Sony har ett rejält showroom centralt beläget och Tokyos Apple Store är placerat i Ginza, men det beror nog i första hand på att Ginza är ett väldigt trendigt område och inte på att det skulle vara ett elektronikfantasternas Mecka.
653
Inkastare på AppleStore i Ginza.

Jag låter nog mer negativ än jag egentligen är, men vi hade ett uppdrag och i det passade tyvärr inte Ginza in. Jag skulle gärna åka tillbaka och glida runt planlöst och njuta av omgivningarna. Gärna en lördag eftersom hela Ginza stängs för biltrafik då.

621
Jag själv framför en av byggnaderna vid kjesarens palats i Tokyo

På väg till Ginza passerade vi Kejsarens palats, och jag tyckte det kunde vara kul att ha något slags bildbevis på att jag varit där. Byggnaden bakom mig är dock inte kejsarens boning. Den syns tyvärr inte från vägen, och det är bara två gånger om året som allmänheten släpps in på området, Kejsarens födelsedag och nyårsdagen (om jag inte minns fel här).