Personligt

Gott nytt år – får man hoppas

Maten är avklarad så nu väntar vi på tolvslaget.

Jenny är på besök hos oss och vi har haft det trevligt så här långt. Det smäller lite runt omkring i stan, men som tur är har vi en hund som inte är skotträdd. Fast varje nyår undrar vi ju om det ska hända något som kan ändra på det.

Korsningen Föreningsgatan-Bolagsgatan, som ligger precis nedanför oss, brukar vara fylld av människor som tycker det är en utmärkt plats för att skjuta av fyrverkerier. Vi har hittills inte fått någon raket in i vardagsrummet, men det går ju inte att känna sig helt säker. Särskilt som de flesta raketskjutarna inte verkar vara helt nyktra.

I vilket fall som helst tycker jag 2007 varit ett bra år så här långt och jag hoppas att de sista timmarna kommer att vara lika bra. Hoppas även att det har varit och blir så för dig som läser det här.

Gott slut och gott nytt år.

God Jul

Vill bara passa på att i all enkelhet önska alla vänner en God Jul. Här väntar snart mat och klappar. Kalle tänker jag hoppa över som vanligt – den överdos jag fick som barn kommer nog att räcka för resten av livet.

Julrush i butiken

Jobbade sista lördagen för året i går och jag var väl beredd på att det skulle kunna bli drag i butiken, men inget hade förberett mig på vad som komma skulle.

Efter bara tio minuter hade vi expiderat femton kunder och sålt en Macbook och tre iPodar. Trots att vi var tre som jobbade, mot normalt två, så var det konstant kö på minst fem personer. Först efter ett lyckades jag smita undan för att hämta en kopp kaffe och trots att vi kör med Löfbergs Lila i bryggaren så smakade det underbart.

Det om något säger väl hur mycket vi hade att göra.

Bloggen bevarad för framtiden

Det är kul att kika lite i loggarna för att hur många som besöker besöker bloggen (jag höll på att skriva ”hur många som läser”, men bara för att folk tittar in på sidan kan man ju inte vara säker på att de faktiskt bryr sig om vad som står), vilket det faktiskt är. Betydligt fler än vad jag hade väntat mig med tanke på att den tänkta målgruppen är släkt, vänner och jag själv.

Ska sanningen fram så är det nog mest för min egen skull jag skriver, eftersom det som står här är sådant som intresserar eller engagerar mig.

I vilket fall som helst så har innehållet stått och fallit med min lilla server. Ett totalhaveri skulle tidigare inneburit att allt jag skrivit i bloggen skulle förlorats för all framtid. Men inte nu längre.

Häromdagen upptäckte jag att det varit onormalt många sidvisningar utan att antalet besökare ökat. Efter en stund upptäckte jag att en dator på Kungliga Biblioteket varit inne och letat sig igenom i princip alla sidor. Och inte vilken som helst. Det är projektet Kulturarw3 som sniffat sig runt.

Så om hundra år, om inget oförutsett inträffar, kommer besökare på KB att kunna läsa vad jag skrivit, om de nu lyckas hitta rätt bland alla svenska websidor som arkiverats. Ja, man behöver inte vänta hundra år, bara ta sig till Stockholm och knalla in på KB. Fast så länge originalet finns kvar på nätet så känns ju det lite meningslöst.

Men jag kan inte låta bli att undra vad de få som i framtiden kan tänkas hitta mina inlägg i Kulturarw3 kommer att tänka. ”De var ena självupptagna jävlar de där som levde runt milennieskiftet.”

Deprimerande platser i Malmö – Jägersro

Jag tänkte att det kunde vara läge att skaffa ett överdrag till Vespan nu när den är nylackad och när jag ändå var i Jägersro för att handla hundmat stannade jag till på Jula. Varför jag inte åkte till MC-Huset, som ligger precis intill, övergår mitt förstånd.

När jag ändå var där tänkte jag att jag kanske kunde hitta några julklappar inne på köpcentret. Varför jag tänkte det övergår också mitt förstånd. Redan inne på Jula infann sig känslan av att befinna sig i en mardröm. Jag vet inte om det var ljuset, de påfrestande julsångerna, de oändliga raderna med varor jag inte ens visste fanns, eller helt enkelt att jag inte kunde hitta vad jag sökte.

Naturligtvis ignorerade jag varningssignalerna och gav mig ut på klappjakt. Eftersom jag inte var ute efter kläder eller mat så återstod apoteket, en tobakshandel, ett glasstånd, en restaurang, en blomsteraffär, en frisör, bolaget, världens minsta bokhandel och ett litet stånd från Fortum där jag hade möjlighet att byta elleverantör. Allt garnerat med hur mycket människor som helst, muzak och obehagligt ljus.

Triangeln, som i sina sämsta stunder kan ge mig ångestkänslor, framstod som rena paradiset i jämförelse. Tjugo minuter senare var jag på eländigt dåligt humör och skyndade mig ut mot parkeringen, lovandes mig själv att aldrig någonsin åka tillbaka om jag inte absolut måste.

Vespan har kommit hem

För knappt en timme sedan rullade min kära Vespa in på Mjölnaregatan, eller rättare sagt släpet med Vespan rullade in. Jag var milt sagt spänd på vad jag skulle få se när Kenneth på Prillas öppnade luckan för återseendet.

Det första jag såg var den nya hastighetsmätaren som jag specialbeställt. Mätaren hade egentligen klarat sig oskadd i krocken, men när kåpan på styret ändå skulle bytas så tyckte jag det var en god idé att byta ut den gamla 80-talsmodellen mot den retrodesign som kom med PX-200 årsmodell 2003 – om jag inte minns fel på årtalet. Ett mycket bra val om jag får säga det själv.

1100

Nästa detalj jag la märke till var förstås den nya motorkåpan. Inte nog med att bucklorna och reporna var försvunna, den blänkte så jag nästan fick ont i ögonen. Det berodde förstås på att den var helt nylackad, precis som styrkåpa, framskärmen och halva benskölden. När jag såg resultatet kunde jag inte låta bli att önska att det hade blivit repor överallt så de varit tvungna att lacka om allt.

Kenneth hade också lyckats hitta nya PX-emblem att sätta på sidokåporna, men beklagade sig över att han inte kunnat få tag på ett likadant Vespamärke till motorkåpan som det jag hade på andra sidan. ”Jag kunde inte hitta det i någon katalog och jag har till och med fotograferat det och skickat till alla mina kontakter, men ingen visste var man skulle få tag på det.” Inte så konstigt eftersom jag fick det av Christof och han i sin tur fått det specialtillverkat av en kompis som har tillgång till en folieskärare i jobbet.

1104

Vidare har det blivit nya backspeglar, ny bromsslang, blinkerglas och andra smådetaljer. Det enda jag varit orolig för är riktningen. Vespan slog sig nästan tio centimeter i krocken och några personer har varnat mig för att det kan vara svårt att återställa ramen i ursprungligt skick när den blivit så sned. Och då ska man tänka på att en Vespa inte är världens stadigaste fordon till att börja med.

Döm om min förvåning när den kändes stadigare än någonsin då jag tog en kort tur på Mjölnaregatan, Malmös mesta kullerstensgata. Visst, jag körde bara femtio meter, till porten för att kunna leda in den på gården, och inte så jättefort eftersom jag var hjälmlös, men vanligtvis märks bristerna i Vespans konstruktion väldigt tydligt när man kör på kullersten eller grus. Idag märktes inget av detta.

Självklart känns det trist att det dröjt så länge innan reparationen var klar, men jag är otroligt nöjd med jobbet. Ska det göras några större reparationer kommer jag helt klart anlita Prillas igen, men då får det bli betalning ur egen ficka för det verkar inte som om han kommer att kunna ta några fler försäkringsärenden på grund av den dåliga ersättningen. Trist för alla scooterister måste jag säga.

1108

Icas köttfusk kan vara bra för miljön

Kunderna sviker Icabutikernas köttdiskar skriver DN idag. Om det håller i sig och konsumenterna verkligen drar ner på köttkonsumtionen, i stället för att gå till andra butiker, så kan det få en positiv effekt på miljön. För att äta kött är resursslöseri utan like.

Det skulle gå att skriva hur mycket som helst om ämnet, men jag nöjer mig med ett par rader om vatten, som faktiskt är en bristvara i stora delar av världen.

För att producera ett kilo spannmål går det åt ca 1000 liter vatten. För att producera ett kilo nötkött går det åt ca 100.000 liter. Man skulle kunna odla rätt mycket vete, morötter, grönsaker eller nötter med samma mängd vatten som den industriella köttproduktionen förbrukar. Och växter är ju som vi alla vet bra för miljön då de tar hand om koldioxid, så ett par rejäla köttskandaler runt om i världen skulle kunna betyda mer för klimatet än alla miljöbilar tillsammans.