Månad: juni 2006

Hur kommer det sig …

Det är självklart att man upptäcker saker som skiljer sig åt mellan hemma och det land man besöker, men i bland upptäcker man skillnader som inte går att begripa.

För hur kommer det sig…

…att både Tokyo och Taipei är nästan kliniskt befriade från papperskorgar utomhus, men ändå stoltserar med näst intill skräpfria gator? I Malmö behöver man sällan gå mer än 20 meter för att hitta en papperskorg. Trots det slängs fimpar, godispapper och matrester till höger och vänster. I Tokyo kunde man gå kvarter efter kvarter utan möjlighet att slänga tuggummit (för inte ville man vara den som skitade ner).

…att det finns rökrutor utomhus i Tokyo? Okej, det var lite märkligt men jag kan ändå gå med på att det finns utanför Flygplatsen. Inne i centrum däremot kändes det lite underligt, fast samtidigt skönt, att se rökarna trängas i en hörna av trottoaren.

657

Killen till höger skymmer tyvärr skylten som talar om att det här är en rökruta.

…att det finns rökrutor utomhus i Tokyo, men är fullt tillåtet att röka inne på restauranger och i spelhallarna? Om man nu inte får klampa omkring med ciggen på trottoaren hur som helst, varför är det då okej att bolma när man spelar tv-spel med tvåtusen andra människor inne på något av de stora spelhusen?

…att det nästan inte finns några tjocka människor i Japan eller Taiwan? Jo, det är klart det finns, men de verkar vara försvinnande få. Skillnaden mot väst blev extremt tydlig på väg hem, när vi fick lämna planet under mellanlandningen i Bangkok. I stället för att vara omgiven av människor i min egen storlek, som i gaten på Chiang Kai-Shek, var det nu fullt av överviktiga västerlänningar på väg hem från Thailandssemestern. Är det maten, kulturen eller rent av värmen som gör att det finns färre överviktiga där än här hemma?

…att så många katter i Tokyo saknar svans?

613

Pelle?

…att nästan alla taxibilar i Taipei saknar bälten i baksätet? Bältet finns oftast kvar, men spännet är för det mesta spårlöst borta. Är det en förolämpning mot chaufförens körförmåga att ta på sig bältet? I så fall undrar jag varför de själva nästan alltid har bältet på?

…att det inte förekommer fler bilolyckor än det gör i Taipei? Den som sett trafiken där förstår vad jag menar.

…att man kan ens kan komma på tanken att bygga världens högsta hus i en stad där jordbävningar på upp till 5.5 förekommer i snitt var tredje månad, och där man får räkna med att uppleva åtminstone en 7:a någon gång i sitt liv?

673

Jag är ganska liten i jämförelse med 101.

Shinjuku i Rusningstid

661

Shinjuku är världens mest trafikerade järnvägsstation.

Shinjuku lär vara världens största järnvägsstation. Det märks inte vid första anblick, men när man besöker den någon gång mellan fem och åtta på kvällen börjar man förstå. Omkring fyra miljoner människor passerar här varje vardag.

En tur med världens högsta pariserhjul i Odaiba

633

Världens högsta pariserhjul i Odaiba, Tokyo. Hela 115 meter högt.

Odaiba är en konstgjord ö i Tokyos hamn. Tar man sig hit, vilket man enklast gör med monorail från Ginza, kan man uppleva följande saker. Toyotas vansinnigt stora showroom med anläggning för provkörning av bilar, såväl utomhus som inomhus, ett fantastiskt panorama från Fuji TV building, Japans egen frihetsgudinna, ett marinmuseum i form av ett krigsfartyg, Venus Fort, ett enormt shoppingcentrum som riktar sig enbart till kvinnor och så världens största pariserhjul.

Självklart bestämde vi oss för att åka hit. Någon gång måste man ju få roa sig och vi hade redan avverkat ett par timmar i först Ikebukuro och sedan en rejäl runda i Ginza.

Första målet var att åka upp i tv-stationens utsiktstorn, eller vad man nu ska kalla bollen, men dagen för vårt besök var illa vald. Det var stängt.

629

Utsikten lär vara utsökt, tyvärr var det stängt just när vi kom på besök.

I stället var det bilfantasten Martin som fick sitt lystmäte tillgodosett när vi spenderade ett par timmar på Mega Web, Toyotas showroom. Första anhalten blev naturligtvis Lexusavdelningen, en för Japanerna ganska ny företeelse. För trots att Lexus under de senare åren etablerat sig som ett prestigemärke i flertalet länder är det först nyligen som det lanserats på hemmaplan. Bilarna har naturligtvis gått att köpa även här, men då har det stått Toyota på bakluckan. För egen del var jag väl måttligt road, men det fanns i alla fall en liten avdelning som behandlade Toyotas F1-satsning, så lite kul hade jag i alla fall.

637

Köra bil inomhus, någon?

Efter att ha övertalat Martin att vår vistelse i Tokyo var för kort för att vi skulle slösa bort tid på att provköra helt vanliga Toyotor siktade vi in oss på pariserhjulet precis utanför bilhallen.

Enligt uppgift skulle ett varv ta minst 16 minuter och då började man förstå att det här var nog ett hjul utöver det vanliga. 115 meter kanske inte låter så högt, men när man sitter i en liten plastkorg blir perspektiven annorlunda. Innan vi ens är halvvägs upp känns världen nedanför väldigt liten och vi börjar komma upp i höjd med taken på de närmaste höghusen. Då är det omöjligt att inte imponeras av Martin, som enligt egen utsago är höjdrädd. Kan inte påstå att det märktes överhuvud taget.

645

Höjdrädde Martin Björnström i världens högsta pariserhjul. Han ser inte särskilt rädd ut.

Ginza, coolt men något överskattat

625
Självporträtt framför en väldigt hög byggnad i Ginza.

Jag vet inte varifrån jag fått det, men som jag förstod så var det till Ginza man skulle ta sig om man är intresserad av elektroniska prylar. Som vi upplevde det var Ginza snarare stället för den som gillar Gucci, Versace och Lacoste. Ett ganska fett shoppingdistrikt för modemedvetna i första hand.

Visst, Sony har ett rejält showroom centralt beläget och Tokyos Apple Store är placerat i Ginza, men det beror nog i första hand på att Ginza är ett väldigt trendigt område och inte på att det skulle vara ett elektronikfantasternas Mecka.
653
Inkastare på AppleStore i Ginza.

Jag låter nog mer negativ än jag egentligen är, men vi hade ett uppdrag och i det passade tyvärr inte Ginza in. Jag skulle gärna åka tillbaka och glida runt planlöst och njuta av omgivningarna. Gärna en lördag eftersom hela Ginza stängs för biltrafik då.

621
Jag själv framför en av byggnaderna vid kjesarens palats i Tokyo

På väg till Ginza passerade vi Kejsarens palats, och jag tyckte det kunde vara kul att ha något slags bildbevis på att jag varit där. Byggnaden bakom mig är dock inte kejsarens boning. Den syns tyvärr inte från vägen, och det är bara två gånger om året som allmänheten släpps in på området, Kejsarens födelsedag och nyårsdagen (om jag inte minns fel här).

Den vilda jakten på lugnet

617
Ett tåg kommer lastat …

Första dagen i Tokyo. Klart att man var spänd på hur det skulle vara. Jag ville ut och se stan så fort som möjligt. Tyvärr hade ett och ett halvt dygns resande satt sina spår, så det blev till att gå upp och äta frukost vid 9.30, sen tillbaka i sängen igen. Sov till tolv.

605
Metropolitan Plaza i Ikebukuro.

Sen bar det i alla fall ut på stan. Ikebukuro hette området, en gång i tiden hemvist för Tokyos svarta marknad. Idag ett livligt shoppingdistrikt med några av stans, kanske världens, största shoppinggallerior, en hel del restauranger och massor med spelhallar.

Första uppdraget blev att hitta en bankomat för att kunna ta ut pengar och köpa något att dricka. Det var lättare sagt än gjort. Visst fanns det bankomater, många som påstod sig acceptera Visakort, men de fungerade bara med inhemska kontokort. Efter över en timmes rantande fick jag till slut veta att jag skulle fråga på Metropolitan Crowne Plaza, hotellet där vi bor. Det var dock en sanning med modifikation, jag fick gå till den närbelägna gallerian Metropolitan Plaza där Japanska posten hade ett par bankomater som fungerade med mitt svenska Visakort.

665
Det bor nära 20 miljoner människor i Tokyo. Här har du några av dem.

Efter bara någon timme i Tokyo insåg jag att jag aldrig mer kommer att klaga på trängsel hemma i Malmö. Det är en helt annan dimension, men i en stad med 12 miljoner invånare (30 om man räknar förorterna) så känns det omöjligt att hitta lugn och ro. Men det fanns. På nära håll. Helt plötsligt befann jag mig i ett litet villakvarter där stillheten rådde. Det var ungefär som att komma ut i en liten svensk by, trots att det bara var tio minuters promenad till myllret i Ikebukuro centrum.

609
En lugn liten gata, mitt i Tokyo.

Mitt under min stilla promenad fick jag ett sms från Christoffer hemma i Sverige. Martin hade anlänt till hotellet, men hans GSM-telefon fungerade inte i Japan. I stället hade han hittat min dator på rummet och via iChat hojtat till alla han kunde komma på hemma i Sverige för att de skulle kunna sms:a mig och meddela att han var framme. Jag hade faktiskt hunnit bli ganska orolig, eftersom jag inte hade hört någonting från Martin. Snabbt tillbaka till hotellet och resan kunde börja på allvar.

Taiwan Beer, ett kärt återseende

597
Taiwan Beer, kanske inte kungen bland öl, men väldigt god.

Hur lång en flygning upplevs beror på många faktorer. Sitter man bredvid en reslig, om än väldigt trevlig, holländare vars storlek gör att man inte kan sitta riktigt bekvämt, ja då känns tolv timmar till Bangkok som en evighet. Det blev i alla fall lite sömn på planet, så jag var hyfsat utvilad när det var dags att gå av planet under tiden som det tankades och städades.

Väl i gaten för att komma ombord igen träffade jag Andy och April från Las Vegas. Eller rättare sagt Andy träffade mig. Helt plötsligt hörde jag någon bakom mig säga ”cool backpack” och insåg efter någon sekund att det faktiskt var för mig repliken var ämnad. Andy har pluggat två år i Köpenhamn, visserligen för tolv år sedan, men han kände genast igen en Kånken och undrade om jag var dansk. När han fick veta att jag var svensk skrattade han bara och berättade att de nästan bara umgåtts med skandinaver och mestadels svenskar den senaste tiden i Bangkok.

601
April och Andy från Las Vegas provar Taiwanesisk mat.
Vi passade på att käka lite på flygplatsen i Taiwan. Andy provade lite inhemsk mat, någon slags köttgryta som enligt honom var väldigt god. Jag nöjde mig med en Taiwan beer eftersom jag inte gjort annat än ätit på planet och hade ännu en flygplansmåltid väntandes på mig inom några timmar. Sällskapet gjorde att tiden flög fram och helt plötsligt befann jag mig åter i luften på väg mot Tokyo.

Aston Martin V8 Vantage och flottig pizza på Shipol

Varför är det så svårt att sova om man ska upp tidigt? Kom inte i säng förrän strax innan midnatt, men kunde ändå inte somna. Visst är man lite nervös inför en så pass lång flygning som det här är, men allt var packat och klart under gårdagen, biljetter och pass fanns där de skulle vara, så jag hade ju ingen anledning att oroa mig. Eller jo, för att inte komma upp i tid. Att jag försov mig till jobbet i onsdags gjorde ju inte saken bättre, men då hade jag helt enkelt glömt ställa väckarklockan. I går satte jag i gång larmet på min klocka, Emmas klocka, samt två mobiltelefoner.

Det var dock inga som helst problem att komma upp, trots att solen knappt stigit upp (5.45). Frukosten avklarades i lugn och ro. Nizar tog den tidiga timmen med jämnmod och verkade inte ett dugg upprörd över att han fick sin mat ett par timmar för tidigt. Han hoppade som vanligt upp i knät när det bara var kaffe kvar av min frukost.

Jag var faktiskt ute i så pass god tid att jag inte behövde ta taxi till stationen, som jag först tänkt. Det blev en lugn promenad, tillsammans med Emma och Nizar. På Kastrup fick jag panik. Kön till SAS incheckningsdisk i terminal 1 nådde nästan ända ner till perrongen. Jag hade visserligen över en och en halv timme till godo, men den kön var verkligen inte att leka med och det kändes tveksamt om jag skulle hinna checka in i tid. Sen slog det mig att jag faktiskt var bokad med KLM till Amsterdam. Rent ut sagt en jävla tur att jag kom på det innan jag rättade in mig i ledet.

593

Fönsterputsare på Schiphol.

I skrivande stund sitter jag på Schiphol. Vid första anblick verkar den vara vansinnigt stor. Har precis avverkat en väldigt flottig pizzaslize och en stor Heineken. Rakt ovanförmitt huvud är fönsterputsarna i full gång med att förbättra solinsläppet i glastaket. Tyvärr är jag utan bredband – priserna för trådlös uppkoppling är vansinniga €10 för 24h eller €6 för 30 minuter – så det här kommer nog inte ut på nätet innan jag är i Tokyo, eller möjligen om jag kan komma åt samma öppna nät jag hittade på flygplatsen i Taipei förra året.

588

Aston Martin V8 Vantage.Jag blev alldeles lyrisk när jag kom in i avgångshallen. Mitt istod en Aston Martin V8 Vantage. Jag tycker visserligen att DB9 är snyggare, men Vantage går ju inte av för hackor den delen. Och nu har jag sett en på riktigt, vilket jag tyvärr inte kan säga om DB9. Den var en del i ett lotteri, samma som vi hittade på Heathrow förra året, men där visade de en Lotus i stället. Jag är nästan sugen på att köpa en lott. 🙂

Fick SMS från Martin precis innan maten. Han sitter i solen och dricker champagne. Det låter faktiskt mer lockande än min marathonflygning som börjar om ca två timmar. Vad värre är, han lyfter från Frankfurt i morgon, circa trettio minuter efter att jag landar i Tokyo. Ändå kommer han fram bara 12 timmar efter mig. Nåja, jag får i alla fall flyga 744.

Edit: Kommentarer avstängda eftersom jordens alla spambots tyckte det här var ett passande inlägg att posta reklam i. Nu har visserligen inget slunkit igenom, men vaffan. Någon måtta får det vara.