Det har tagit tretton år, men nu har jag äntligen bestämt mig. I morgon är det dags.
Det som funkar för en kanske funkar för andra
Sydsvenskan hade en chatt med Kristina Dellholm, hälsoutvecklare på Höörs kommun, angående förrgårdagens Inpå livet. En av frågorna kommer från Ewa som snusat i 20 år och som undrar hur man lyckas sluta efter 20 år med prillor under läppen.
Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet, men det gäller att välja tillfälle. Semestern har visat sig vara ett dåligt tillfälle vid tidigare försök, framför allt för det ofta är ganska stressigt när man kommer tillbaka, med en hel del att ta igen. Det är också rätt bra att vara medveten om hur man påverkas av att sluta så det inte kommer som en överraskning att man pendlar mellan att bete sig som ett apatiskt flytingbarn och en femåring hög på socker.
Att ha något att haka upp det på var inte helt fel. I mitt fall känns det rätt bra att kunna säga att jag inte snusat under 2008, och upptäckten att man faktiskt kan svettas mitt i vintern var nästan enastående. Fast det är förstås ganska lång tid kvar till vintern för den som vill sluta snusa eller röka.
Fler texter om Snus.
Änderna i Kungsparken är lite sugna
Nizar och jag strosade runt lite vid den lilla bäcken i Kungsparken. Helt plötsligt kom ett andpar trippandes mot oss och strax bakom var ytterligare tre änder i antågande.
Jag blev milt sagt förvånad med tanke på att jag hade en hund med mig, men efter en stund insåg jag vad det var som lockade dem. Jag hade en prasslig påse i handen och trodde naturligtvis att den, som alla andra prassliga påsar, innehöll bröd. Men tyvärr, det var 250 gram Malmökaffe från Te & Kaffehuset.
Inget för små änder alltså, men det förstod de naturligtvis inte. Änderna var väldigt pratiga och brydde sig inte nämnvärt om Nizar. Bara när han vände sig mot dem backade änderna en aning, men så snart han gick över till att nosa på annat var de tillbaka på nolltid. Jag hade utan vidare kunnat klappa dem på huvudet, vilket är annat än de otäcka gässen.
Svårt att inte känna sympati med syrrorna
Jag fick en kommentar från Farmorgun i Norrtälje på min korta blänkare om att jag hejar på sjuksköterskorna i den ännu pågående konflikten.
Blir glad när jag ser att du i likhet med mig hejar på sjuksköterskorna.
Visst får du gärna bli glad Gun, men jag hoppas att du inte är förvånad.
Jag har i mitt jobb ansvar för att vi har datorer och tillbehör i lager så att kunderna inte behöver gå tomhänta, så länge de inte efterfrågar beställningsvaror förstås. Jag ska också se till att beställa där jag för tillfället kan få bästa pris. Jag har också ansvar för webbshoppen, innehållsmässigt och layouten. Jag svara på rätt mycket mail och pratar i telefon en hel del varje dag. Importärenden från utomeuropeiska länder kan vara rätt krävande.
För det mesta går jag hem när jag ska, och skulle jag dra över någon gång så kan jag kompa ut lite, som i dag när jag åkte och bytte däck på bilen redan 15.30.
Om jag skulle missköta mitt jobb är det på sin höjd någon som blir sur på grund av långa leveranstider, eller så tjänar vi inte lika mycket som vi borde ha gjort. Ingen riskerar att dö eller få men för livet. Jag har inga övertidsberg och inte några problem att ta ut den lilla övertid jag kan dra på mig.
Ändå är min lön högre än sjuksköterskornas medellön. I det läget är det svårt att inte känna sympati med syrrorna. För om jag, med mitt jämförelsevis lilla ansvar, kan tjäna mer än dem som utgör en av grundbultarna i svensk sjukvård, då är något snett.
Äntligen är golvet på plats
Igår la chefen golvet på mitt kontor medan jag slet i tvättstugan. Två bitar hade han fått ta hem för att kapa till med sticksåg och dem la vi på plats i morse. Jag fick såga till en sita liten ruta av en spillbit och sätta upp lister, men sen var det klart.
Därefter vidtog det stora arbetet – att fästa upp kablar bakom skrivbordet, så de inte syns mer än nödvändigt, och koppla in all utrustning på nytt.
Vid lunch var det klart och nu ser det ut så här:
Något mer att ha på väggen kunde ju vara trevligt, och kanske en krukväxt till, men nu trivs jag riktigt bra. Och det skadar ju att trivas på en plats man spenderar så stor del av sin vakna tid.
また、日本語のブログは今すぐ
Som rubriken säger är bloggen alltså tillgänglig även på japanska – och på ryska, danska, kinesiska och några fler språk. Det är bara att välja i menyn till höger så översätter Google så mycket som det bara går. Någon som är slängd i koreanska och kan kontrollera hur pass väl översättningen stämmer med originalet?
The Bloggen in English – typ
Google erbjuder numer översättning till och från svenska, vilket innebär att utländska besökare numer kan slösa bort sin tid på att läsa om vad som försiggår i min omvärld och mitt huvud.
För att ta del av hennig.nu på engelska trycker du helt enkelt här.
Jag är för spritmonopolets bevarande
Smet in på bolaget i lördags för att handla lite vitt vin att njuta i solen på gården. Som vanligt (ja, tre gånger av fyra i alla fall) fick jag visa leg. Kvinnan i kassan rodnade, höll för munnen och bad till och med om ursäkt när hon såg hur gammal jag är.
”Äsch då, jag blir bara glad när ni frågar” sa jag och hon lovade då att alltid be mig om legitimation så länge hon jobbar kvar. Ett argument gott som något för alkoholmonopolets bevarande om ni frågar mig.
Ska vårruset bli en tradition?
Förra året hamnade ju jag och Nizar mitt i Vårruset, helt oförberedda på att ett par tiotusen kvinnor skulle komma kutandes rakt mot oss. I år hade vi lite framförhållning – det vill säga vi hörde några tjejer prata om Vårruset vid övergångsstället utanför Hilton när vi gick ut på kvällsrundan.
Eftersom jag i stort sett alltid har kameran med mig så var det bara att sätta kurs mot Stadion i hopp om en bra bild eller två.
Spänd förväntan inför starten.
Startögonblicket.
Det finns några fler bilder i galleriet, bland annat en på tjejen som jag gissar vann hela loppet* (vi såg henne passera parkeringen vid stora Pildammen innan vi hade hunnit fram, och då hade jag och Nizar gått 400 meter medan hon sprungit två kilometer, vilket säger något om tempot man kan hålla med en liten vit hund i koppel).
*Uppdatering: Mina misstankar om vinnaren visade sig stämma. Tjejen i fråga heter Magdalena Ottersten, från Hässelby SK i Helsingborg och hon klockade in på 17:45. Mai har lagt ut resultaten för placering 1-25.
Vinnaren Magdalena Ottersten, närmast kameran.
Heja sjuksköterskorna!
Vid entrén till Pildammarna stod ett par sjuksköterskor och hejdade förbipasserande. De samlade namnunderskrifter till stöd för kraven som ligger bakom strejken. Jag stannade självmant, vilket gjorde dem extra glada, och rent av lite förvånade så vitt jag kunde se.
En av sjuksköterskorna frågade om hon fick hålla Nizar medan jag skrev på, vilket jag tyckte var okej (han märkte ändå inget). Tydligen ”samlade” hon på hundar och kom nu upp i tre.
Hoppas verkligen att strejken lyckas bättre än hundsamlandet. Det förtjänar de.