Glassfrossa vid Södertull

Så här i sommartider blir det gärna lite längre hundrundor efter jobbet. Särskilt de kvällar som Emma jobbar, eftersom vi inte direkt har något att komma hem till. 

Idag gick Nizar och jag ner till Södertull för att köpa en glass från Rönneholms, vilket jag minns att vi gjorde förra sommaren också (så här i efterhand minns jag varför vi inte gjorde om det, glassen smakade ju ingenting – i alla fall om du frågar mig, Nizar verkade dock gilla sina smakprov).

1688

Efter en halvtimme i solen, det vill säga till dess att solen försvann, strosade vi vidare. På hemvägen över Gustav mötte vi Bengt*. Han var nyklippt sedan en vecka och det var lite svårt att inte bli avundsjuk med tanke på hur tovig Nizar är nu. Som tur är har jag lyckats få en tid för trim till tisdag, så snart är vår vovve också sommarfin.

Till dess kan ni ju titta lite på bildserien från Södertull, som förutom en hel del hund- och glassbilder även innehåller ett gäng punkare och ett antal andra flanörer på Södra förstadsgatan. 

 

För den oinvigde: Bengt är den enda westie Nizar för närvarande kommer överens med, så vitt vi vet.

Rostfri plast, jo jag tackar

För drygt en vecka sedan var det dags att kränga på nya sommardäck på fälgarna, och riktigt så händig att jag fixar det själv är jag tyvärr inte. Bokade i stället tid hos Kenneths Däck på Lundavägen och lät dem göra grovjobbet. Ja de fick faktiskt göra allt jobb medan jag drack unket automatkaffe och läste biltidningar.

När jag tröttnat på såväl automatkaffe som DI:s bilbilaga tog jag ett varv i butiken och hittade en riktig pärla när det kommer till biltillbehör. En uppsättning fälgsidor i, hör och häpna, rostfri plast.

1661

Så här i efterhand begriper jag inte hur jag kunde motstå köpimpulsen.

Fler sätt att hitta rätt text

Är du en van bloggläsare kan du hoppa över följande text.

Etiketter, taggar, ämne. Kärt barn har många namn, och i det här fallet handlar det om den stora massan med ord som du hittar längst ner på sidan, under rubriken ”Hitta fler inlägg efter ämne”.

Jag har ägnat rätt många timmar åt att gå igenom alla texter jag skrivit och märkt upp dem efter innehåll. Så om vår hund Nizar råkar vara din stora idol är det bara att klicka på Nizar så får du upp alla texter jag har ”taggat” Nizar. Eller tycker du det vore skoj att veta mer om vad jag haft för mig på mina resor till Taiwan, eller rent av alla resor jag bloggat om så är det bar att klicka på rätt tag.

En text kan naturligtvis ha flera taggar, så bli inte förvånad om du ser dem på fler än ett ställe. 

Sist men inte minst kanske du noterat att taggarna har olika storlek. Ju större tag, desto fler texter som har den. Alla ryms inte längst ner på sidan, utan det är bara ett urval som syns där. Jag ska försöka fixa en sida som visar dem alla, lite som jag har i bildgalleriet.

Nu följer Nizar med mig var jag än går

Jag skaffade min första tatuering 1995.

1657

Ganska snart visste jag att jag skulle ha minst en till, men frågan var ju bara vad motivet skulle vara. Det har tagit mig nästan tretton år att komma på det, och nu sitter den där. Tatuering nummer två.

1649

Självklart är det Nizar som är motivet, i något stiliserad form. Förlagan är en bild jag tog när han var valp och vi precis hämtat honom. Naturligtvis är det samma bild som ligger till grund för den tecknade bakgrunden på den här sidan.

181|1421641|1421645|142

Det som funkar för en kanske funkar för andra

Sydsvenskan hade en chatt med Kristina Dellholm, hälsoutvecklare på Höörs kommun, angående förrgårdagens Inpå livet. En av frågorna kommer från Ewa som snusat i 20 år och som undrar hur man lyckas sluta efter 20 år med prillor under läppen.

Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet, men det gäller att välja tillfälle. Semestern har visat sig vara ett dåligt tillfälle vid tidigare försök, framför allt för det ofta är ganska stressigt när man kommer tillbaka, med en hel del att ta igen. Det är också rätt bra att vara medveten om hur man påverkas av att sluta så det inte kommer som en överraskning att man pendlar mellan att bete sig som ett apatiskt flytingbarn och en femåring hög på socker.

Att ha något att haka upp det på var inte helt fel. I mitt fall känns det rätt bra att kunna säga att jag inte snusat under 2008, och upptäckten att man faktiskt kan svettas mitt i vintern var nästan enastående. Fast det är förstås ganska lång tid kvar till vintern för den som vill sluta snusa eller röka.

Fler texter om Snus.

Änderna i Kungsparken är lite sugna

Nizar och jag strosade runt lite vid den lilla bäcken i Kungsparken. Helt plötsligt kom ett andpar trippandes mot oss och strax bakom var ytterligare tre änder i antågande.

Jag blev milt sagt förvånad med tanke på att jag hade en hund med mig, men efter en stund insåg jag vad det var som lockade dem. Jag hade en prasslig påse i handen och trodde naturligtvis att den, som alla andra prassliga påsar, innehöll bröd. Men tyvärr, det var 250 gram Malmökaffe från Te & Kaffehuset.

Inget för små änder alltså, men det förstod de naturligtvis inte. Änderna var väldigt pratiga och brydde sig inte nämnvärt om Nizar. Bara när han vände sig mot dem backade änderna en aning, men så snart han gick över till att nosa på annat var de tillbaka på nolltid. Jag hade utan vidare kunnat klappa dem på huvudet, vilket är annat än de otäcka gässen.

1637

 

1633|150

Svårt att inte känna sympati med syrrorna

Jag fick en kommentar från Farmorgun i Norrtälje på min korta blänkare om att jag hejar på sjuksköterskorna i den ännu pågående konflikten. 

Blir glad när jag ser att du i likhet med mig hejar på sjuksköterskorna.

 

Visst får du gärna bli glad Gun, men jag hoppas att du inte är förvånad.

Jag har i mitt jobb ansvar för att vi har datorer och tillbehör i lager så att kunderna inte behöver gå tomhänta, så länge de inte efterfrågar beställningsvaror förstås. Jag ska också se till att beställa där jag för tillfället kan få bästa pris. Jag har också ansvar för webbshoppen, innehållsmässigt och layouten. Jag svara på rätt mycket mail och pratar i telefon en hel del varje dag. Importärenden från utomeuropeiska länder kan vara rätt krävande.

För det mesta går jag hem när jag ska, och skulle jag dra över någon gång så kan jag kompa ut lite, som i dag när jag åkte och bytte däck på bilen redan 15.30.

Om jag skulle missköta mitt jobb är det på sin höjd någon som blir sur på grund av långa leveranstider, eller så tjänar vi inte lika mycket som vi borde ha gjort. Ingen riskerar att dö eller få men för livet. Jag har inga övertidsberg och inte några problem att ta ut den lilla övertid jag kan dra på mig.

Ändå är min lön högre än sjuksköterskornas medellön. I det läget är det svårt att inte känna sympati med syrrorna. För om jag, med mitt jämförelsevis lilla ansvar, kan tjäna mer än dem som utgör en av grundbultarna i svensk sjukvård, då är något snett.

Äntligen är golvet på plats

Igår la chefen golvet på mitt kontor medan jag slet i tvättstugan. Två bitar hade han fått ta hem för att kapa till med sticksåg och dem la vi på plats i morse. Jag fick såga till en sita liten ruta av en spillbit och sätta upp lister, men sen var det klart.

Därefter vidtog det stora arbetet – att fästa upp kablar bakom skrivbordet, så de inte syns mer än nödvändigt, och koppla in all utrustning på nytt.

Vid lunch var det klart och nu ser det ut så här:

1629

Något mer att ha på väggen kunde ju vara trevligt, och kanske en krukväxt till, men nu trivs jag riktigt bra. Och det skadar ju att trivas på en plats man spenderar så stor del av sin vakna tid.