Trafik

Bedårande hund orsakar trafikstörningar

Jag och Nizar väntade på grön gubbe över Södra förstadsgatan vid Triangeln när det kom en kvinna på cykel  från Södervärnhållet. Precis som vi fick hon stanna för rött ljus, men det blev strax grönt för hennes del.

Inte cyklade hon vidare för det. Nej, hon hade blicken stadigt fäst på Nizar, och ett leende på läpparna, nästan från öra till öra. Efter en stund blev det rött igen och hon stod fortfarande kvar.

Nog för att folk brukar titta uppskattande och kommentera hur söt den lilla hunden är, men det är första gången han skapat ”trafikkaos”.

Idioter i trafiken

Övergångsställena vid Triangeln är en mardröm för alla som kör bil eller passerar till fots.

För det första är ljusen inte synkade, så när trafiken som kommer från Värnhem får rött så är det fortfarande grönt för dem som kommer från andra hållet. Eftersom fotgängare är ett otåligt släkte så väntar de inte på att det ska bli grön gubbe utan stannar som bäst till dess att de kan se att bilarna får rött ljus.

Här uppenbarar sig alltså ett problem. Bilarna i ena körriktningen har rött medan de i den andra har grönt. Orutinerade fotgängare tolkar det som fritt fram och skyndar ut i gatan, vilket oftast resulterar i ilsket tutande, improviserade sprinterlopp och svordomar. Tack och lov har jag inte sett någon köras på, eller för den delen själv kört på någon, men det är lätt ett tjugotal incidenter per dag.

Idag såg jag dock något som tog priset. En bilist på väg mot Värnhemshållet stannade för ett par fotgängare som väntade i refugen. Detta trots att fotgängarna hade röd gubbe och att det snabbt bildades en kö av tutande bilar bakom. Inte nog med att bilisten hade så pass dåligt omdöme, fotgängarna tyckte att det var alldeles förträffligt att bilen stannade och traskade vidare över gatan. Detta trots att vägen är tvåfilig, och bilen som stannat låg i filen närmast refugen.

1351

Ungefär så här såg det ut. Skulle du våga dig ut på övergångsstället i motsvarande situation om du hade röd gubbe och en ”snäll” bilist stannat för att släppa över dig?  Observera att vare sig personerna eller bilen på bilden är dem som beskrivs i texten.

Frågan är bara, vem är idioten i trafiken här? Bilisten? Gångtrafikanten? Den som programmerat trafikljusen vid Triangeln?

Jag säger allihop.

Vad hände med människans självbevarelsedrift?

Häromkvällen var vi ute och gick en runda med Nizar och på Kaptensgatan fick vi syn på en liten igelkott som kilade över cykelvägen. Precis samtidigt kom en tjej på cykel från Möllanhållet, på kollisionskurs med kotten. Jag var helt säker på att hon skulle sakta in eller väja eftersom hon tittade ner i marken och borde se att det var något som korsade hennes väg. Men inte.

Framhjulet missade precis, men bakhjulet klippte det stackars djuret. Det smällde till rejält och cykeln vinglade betänkligt, men tjejen såg sig lite förvånat över axeln och trampade vidare, fortfarande med blicken i marken. När hon var i höjd med oss såg jag att hon skrev ett sms samtidigt som hon cyklade.

Jag undrar bara hur dum får man bli? Tänk om det varit ett barn som irrat ut framför henne, eller kommit en mötande cykel? Eller för den delen om hon kört omkull. På sätt och vis hade det varit rätt åt henne, men jag undrar varför hon inte ens tänkt tanken att hon inte är lika uppmärksam på faror om hon koncentrerar sig på telefonen i stället för att se vad som är framför henne. Tydligen är självbevarelsedriften inte särskilt utvecklad hos vissa människor. I alla fall är det svårt att tro det när man tittar på hur en del beter sig i Malmötrafiken.

Jag funderade faktiskt på om jag inte skulle ha ringt polisen. Igelkottar är ju ändå fridlysta, och rent krasst så var det ju en smitningsolycka. Men jag är orolig för vad de skulle sagt när jag förklarat vad som hänt: ”… du … ring oss aldrig igen … någonsin”.

Hur gick det med igelkotten då? Den blev nog mörbultad, men efter ett par sekunder sprang den vidare in i buskarna på andra sidan cykelvägen. Jag hoppas att den mår bra idag och att tjejen fick punktering.

Påkörd bakifrån på fredagen den 13:e

Jag har aldrig varit vidskeplig tidigare (och kommer förhoppningsvis inte att bli det nu heller), men det är ju typiskt att man ska bli påkörd fredagen den 13:e av alla dagar.

Jag hade precis stannat Vespan för att göra en vänstersväng på Spångatan, tio meter från porten in till gården, när jag i backspegeln såg att Mercedecen som legat 20 meter bakom mig när jag började blinka bara hade någon meter kvar. Försökte gasa i väg, men jag han bara släppa kopplingen innan det small. Både Vespan och jag flög fyra fem meter fram innan den la sig ner på högersidan. Jag kastade mig mot trottoaren, ifall föraren inte hade fått stopp på bilen (hann faktiskt tänka att det nog inte vore så jävla skönt med en CLK i nacken, eller något liknande). Tack och lov hade bilen redan stannat och föraren var på väg ut. Han och flera förbipasserande frågade mig upprepade gånger om jag var okej, vilket jag under omständigheterna var.

Föraren hade vare sig sett mig bromsa eller blinka – gissar att han tittat åt något annat håll – men vi hade båda precis passerat övergångsstället vid Triangeln, så han hade inte fått upp farten. Kan nog varit 10-20 Kmh som mest.
684

Min stackars Vespa efter krocken.

Själv har jag klarat mig med blåmärke i rumpan, efter att ha landat på motorkåpan, och ett ynkligt skrapsår på knät från mitt försök att kasta mig ur vägen. Lite öm och stel, så här halvannan timme efteråt, men i övrigt vid god vigör. Vespan lär dock behöva lite omplåstring. Lacken saknas på flera ställen, motorkåpa, bensköld och framskärmen ser inte ut som de gjorde i går morse. Styret och framhjulet delar inte längre åsikt om vad som är rakt fram.

Trots allt är jag glad att det var Vespan och inte jag som blev mest tilltygad och att det var jag som åkte kana på den och inte tvärtom.

Gatukontoret vill mig illa

Jag har bara känt mig rädd i Taipei en enda gång. Det var vid första besöket, när jag och Martin åkte taxi med en chaufför som körde värre än någon biltjuv. Motorvägsfart inne i stan, genom rödljus, mellan långsamma bilar med bara några centimeters marginal och utan att lätta på gasen en gång. Eftersom han hostade konstant, utgick vi från att han hade Sars, och gjorde allt för att hinna släppa av oss och hinna hem till familjen innan han dog.

Visst, det var mitt i natten och nästan ingen trafik, men taxin saknade bälten i baksätet, så vi betvivlade starkt att vi skulle komma fram helskinnade. Vi betvivlade att vi skulle komma fram överhuvudtaget. Trots allt gick det bra, vi överlevde resan. Om chauffören gjorde det har jag dock ingen aning om.

Nu har det dock hänt igen. I en stad där alla är vänliga och trevliga och fullkomligen osar av trygghet har jag återigen känt mig rädd. Inte för trafiken, inte för Sars och inte för att bli rånad eller nerslagen. Nej, något mycket simplare, men också elakare.

Klinker. På trottoaren.

546

Klinker på trottoaren. Snyggt, men farligt.

Jag undrar, vems briljanta idé var det att lägga klinkerplattor på trottoarerna i ett land med tropiska regnperioder? Den som har gummisulor på skorna, och det har de flesta som är ute i regnet, riskerar att halka och slå sig både halvt och helt fördärvad. Bambi hade det lätt i jämförelse, sjön han var ute och slirade på var åtminstone plan. Trottoarerna här är det inte. De lutar mot gatan för att vatten, och eventuella flanörer, ska rinna ner i avloppet.

Jag vet inte vad man ska tro om motsvarigheten till gatukontoret här i Taipei. Antingen har det inte tänkt hela vägen, eller så har de en plan. Taipei är ju trots allt en av världens mest överbefolkade städer.

Å andra sidan kan det vara riktigt kul med blöta klinkerplattor och gummisulor. Om man tar lite sats så går det att kana ganska långt, lika bra som på blank is. Och när jag var ute under det senaste uppehållet hittade jag en riktigt lång backe som kan vara värd att prova när det börjat regna igen. Om jag nu kan ta mig upp för den i blött tillstånd förstås.

558

Det skulle vara kul att åka kana ner för backen.

Rusningstrafik utan like

Nu har jag upplevt rusningtrafik i Taipei två gånger. Först från flygplatsen till hotellet i går morse och sedan från hotellet till Computex i morse. Det liknar inget jag upplevt tidigare. Trafiken stod mer stilla än den rörde sig. Resan till mässan tog lite mer än en timme, att åka tillbaka gick på 20 minuter, och då var det fortfarande långt värre än Malmö i sina värsta stunder.

Lägg därtill att Taipeiborna kör som biltjuvar och verkar strunta i allt vad regler heter. Köra över heldragen linje, ligga mitt emellan två filer, köra rakt fram i en fil för vänstersväng och ligga 30 centimeter bakom framförvarande bil, oavsett hastighet, är mer regel än undantag. Lämnar du en lucka större än 30 centimeter kan du räkna med att någon tycker det är tillräckligt med utrymme för att byta fil, vanligtvis utan att blinka. Är det mer än två meter till annalkande bil så är det tillräckligt mycket för att minst tre bilar ska hinna ut från en utfart.

Scooteristerna ska vi bara inte tala om. De är ungefär som möss, som kan ta sig fram överallt, hur trångt det än är. Inte sällan utan att sakta ner.

Märkligt nog sker det sällan olyckor. I alla fall inte så vitt jag vet. Hittills har jag faktiskt bara sett två, en scooter som kört in i sidan på en bil, med endast en buckla som följd och en bil som kört in i baken på en annan, även där bara plåtskador.

Hade svenskar kört på det viset skulle det stå krockade bilar i varje gathörn. Marginalerna här är i bland inte större än i ett F1-lopp, men Taipeiborna fixar det på något underligt sätt. Undrar förresten om Louis Hamilton verkligen är britt? Jag misstänker starkt att han lärt sig köra bil i Taipei.

502

Lite rörigt, men inte i närheten av rusningstrafik med Taiwanesiska mått.