Bowie utan Bowie svänger gott

På min födelsedag blev jag iväglurad på en afton med Blondie på Debaser. Det visade sig vara en lyckträff och vi bestämde oss på stående fot för att gå på nästa afton, med David Bowie, vilken var i onsdags.

För den som inte känner till upplägget: en artist eller ett band uppmärksammas under en kväll med DJ, film och slutligen levande musik där lokala förmågor, backade av ett grymt husband kallat Aftonorkestern, framför sina tolkningar av en handfull låtar.

Bowieaftonen var faktiskt riktigt bra, ska man klaga så på något så var det väl avsaknaden av överraskningar i låtvalet som. Nu blev lite väl mycket best of-platta, men en jävligt bra sådan, med bland andra Moto Boy, Magnus Carlsson och Ola Salo som uttolkare (apropå lokala förmågor).

I övrigt håller jag med om det mesta som Håkan Engström skrev i sin recension i Sydsvenskan, även det att Kristofer Åkessons Sufragette City var kvällens bästa, så jag avstår från en egen.

1358

Nästa gång blir det en afton med Nina Simone vilket borde bli rätt spännande.

Jag träffade för övrigt kapellmästare Sveningsson när jag var ute med Nizar i kväll, och han berättade att de precis spikat att efter Nina blir det Iggy and the Stooges. Det lär bli rätt häftigt.

Själv passade jag på att föreslå The Who som ett givet band för en egen afton och fick ett visst medhåll. Vi får väl se, eller rättare sagt höra, om Bell Boy, Pinball Wizard och Baba O’Riley kommer att ljuda från Debasers scen i höst.

Man kan ju hoppas i alla fall.

Bedårande hund orsakar trafikstörningar

Jag och Nizar väntade på grön gubbe över Södra förstadsgatan vid Triangeln när det kom en kvinna på cykel  från Södervärnhållet. Precis som vi fick hon stanna för rött ljus, men det blev strax grönt för hennes del.

Inte cyklade hon vidare för det. Nej, hon hade blicken stadigt fäst på Nizar, och ett leende på läpparna, nästan från öra till öra. Efter en stund blev det rött igen och hon stod fortfarande kvar.

Nog för att folk brukar titta uppskattande och kommentera hur söt den lilla hunden är, men det är första gången han skapat ”trafikkaos”.

Sex månader senare: Det drar inte lika mycket

Idag är det precis ett halvår sedan jag senast klippte mig. Då var det bara två millimeter* hår kvar på knoppen. Nu är det lite längre och vanligtvis lite fluffigare än på bilden nedan.

1355

Har inte bestämt mig för hur länge jag ska vänta innan jag gör något med/åt håret. Den som lever får se.

* Det länkade inlägget är äldre än sex månader, men jag trimmade en gång till efter det.

Idioter i trafiken

Övergångsställena vid Triangeln är en mardröm för alla som kör bil eller passerar till fots.

För det första är ljusen inte synkade, så när trafiken som kommer från Värnhem får rött så är det fortfarande grönt för dem som kommer från andra hållet. Eftersom fotgängare är ett otåligt släkte så väntar de inte på att det ska bli grön gubbe utan stannar som bäst till dess att de kan se att bilarna får rött ljus.

Här uppenbarar sig alltså ett problem. Bilarna i ena körriktningen har rött medan de i den andra har grönt. Orutinerade fotgängare tolkar det som fritt fram och skyndar ut i gatan, vilket oftast resulterar i ilsket tutande, improviserade sprinterlopp och svordomar. Tack och lov har jag inte sett någon köras på, eller för den delen själv kört på någon, men det är lätt ett tjugotal incidenter per dag.

Idag såg jag dock något som tog priset. En bilist på väg mot Värnhemshållet stannade för ett par fotgängare som väntade i refugen. Detta trots att fotgängarna hade röd gubbe och att det snabbt bildades en kö av tutande bilar bakom. Inte nog med att bilisten hade så pass dåligt omdöme, fotgängarna tyckte att det var alldeles förträffligt att bilen stannade och traskade vidare över gatan. Detta trots att vägen är tvåfilig, och bilen som stannat låg i filen närmast refugen.

1351

Ungefär så här såg det ut. Skulle du våga dig ut på övergångsstället i motsvarande situation om du hade röd gubbe och en ”snäll” bilist stannat för att släppa över dig?  Observera att vare sig personerna eller bilen på bilden är dem som beskrivs i texten.

Frågan är bara, vem är idioten i trafiken här? Bilisten? Gångtrafikanten? Den som programmerat trafikljusen vid Triangeln?

Jag säger allihop.

En lång vårpromenad med Nizar

Härligt väder idag, så jag tog med Nizar på en lång vårpromenad. Målet var Västra hamnen och lite havsluft som omväxling.

1299

Vi hade knappt kommit i väg när vi hittade en liten övergiven vante på Gamla kyrkogården.

1303

I kanalen vid hovrätten såg luftbubblorna från tunnelborren.

1307

Vi gick förbi Nord Mills anläggning och hittade en gås som såg ut att ruva på en pråm. Hon var inte glad över vår uppmärksamhet och fräste tills vi var långt borta.

1311

Turning Torso är kanske inte världens högsta hus, men tillräckligt högt för att svepas in i molnen.

1319

Ett förälskat par hade satt sig längst ute på badbryggan i Västra hamnen.

1331

Nizar poserar under vilopausen på bryggan.

1347

Vi hälsade lite på en tiomånadersvalp. En Russel av något slag, men jag glömde fråga vilken. Skulle gissa på Jack, eftersom benen ser lite för korta ut för att vara en Parsons.

Moderna myter: tvättstugan

Det är dags att avliva några myter om tvättstugan:

1. Om jag har gjort rent tvättmedelsfacket så har jag städat tvättstugan.
Tyvärr en av de vanligaste missuppfattningarna när handlar om gemensamma tvättstugor. Det krävs dock lite mer än så för att du ska kunna känna dig stolt över din insats. Tvättmedelsresterna ovanpå maskinerna, på golvet samt tvättmedlet du av någon outgrundlig anledning lyckats kleta in på fronten av tvättmaskinen måste tas bort. En närbesläktad myt handlar om luddfilter, vilken går ut på att det räcker med att rensa bort luddet i torktumlaren och lämna hälften på golvet.

2. Bättre lite skit här och där än ett rent helvete.
Den lates ursäkt för att slippa städa är väl känd över hela landet, kanske hela världen. Visst kan det ligga något i påståendet, så länge det inte handlar om tvättstugor. För även den late kommer en dag att tappa nytvättade kläder på det skitiga golvet och upptäcka att det är jobbigare att köra en ny maskin än att städa ordentligt i förväg.

3. Om jag inte ser skiten så finns den inte.
Ledsen, men bara för att du inte ser dammråttorna, tvättmedlet och gruset på golvet så betyder det inte att det inte finns. Däremot betyder det att du borde göra ett besök hos en optiker.

4. Dammet under mangeln är det ändå ingen som märker.
Trodde du ja. Så snart du lämnar tvättstugan så kryper det fram. Magi? Knappast. Det är bara lufttrycket från dörren du stänger, och nästa tvättare öppnar, som får det att virvla ut igen.

5. Dagens tvättmedel är mycket mer effektiva än gårdagens.
Myt? Ja och nej. Det beror på vem som säger det. Dagens tvättmedel är självklart mer effektiva än de som fanns att köpa när jag lärde mig använda en tvättmaskin. Det krävs mindre mängd och lägre temperatur för att uppnå samma, eller rent av bättre resultat. Men en sak har inte ändrats. Tvättmedlet måste fortfarande befinna sig i tvättmaskinen. Ovanpå, eller utsmetat på luckan gör det ingen nytta, och jag betvivlar starkt att Via någonsin kommer att utveckla ett så pass effektivt medel.

6. Det är ju ändå ingen annan som städar, så varför ska jag?
Det här är väl ingen myt? Det är ett påstående, kanske du tänker nu. Men nej, än så länge är det en myt. Jag städar i tvättstugan (oftast när jag kommer ner, för att mina nytvättade kläder inte ska behöva bli skitiga så snart jag tar dem ur maskinen, och när jag går), och jag vet att det är minst två eller tre andra grannar som också städar. Men det vete fan hur länge till jag står ut, så snart är det nog inte längre en myt utan bara ett påstående.

Morgonstund har F1-guld i mund

Äntligen!

F1-cirkusen är igång igen – min enda sportpassion här i världen.

Naturligtvis hade jag ställt klockan på 5.30 för att följa Melbourneloppet live, ingen eftersändning här inte. Tyvärr hade jag tänkt lite fel, för loppet började just 5.30 och inte 6.00 som jag räknat med, varför jag missade starten och det första varvet.

Nu kunde det varit värre eftersom det blev en saftig röra redan i första kurvan, följt av säkerhetsbil. Eftersom starten och kraschen kördes i repris flera gånger så missade egentligen ingenting. Det blev ett riktigt rysarlopp med många vändningar, väl värt att släpa sig ur sängen för.

Något referat blir det dock inte här. Det finns andra sajter som sköter den biten bättre.

Martin Björnström bloggar igen

Efter nästan ett års stiltje har det äntligen börjat hända saker på bjornstrom.se. Jag har ju gjort ett par resor med karln och måste säga att det är ett underhållande sällskap och en god vän. Nästan lika underhållande är det att läsa hans blogg som vanligtvis avhandlar resor något av jordens alla hörn.

Nu är han på väg till Australien med flickvännen Maria, så räkna med en hel del intressanta reseskildringar den närmaste tiden.

Alla älskar Vespa

Tog Vespan till jobbet idag och hann bara rulla ut den på gatan när jag blev hejdad av en man som precis klivit ur en Audi. ”Det var en väldigt fin Vespa”, sa han och berättade att han själv var stolt ägare till en av årsmodell ’66, som han förhoppningsvis skulle få fart på under våren.

När jag väl knattrade iväg var det med ett större leende än vanligt. Det är ju inte var dag en PX-ägare får komplimanger av någon som äger en Vespa av klassisk modell.

Mobilt bloggande på riktigt

Det tog lite längre tid att fixa än jag tänkt, men nu kan jag blogga helt mobilt.

Ta en bild med iPhonen, mejla in den, skriv något käckt och publicera.

Som till exempel att jag och Nizar var hos Mathias och tog en espressino efter jobbet. Ja, Nizar låg mest på golvet, men han var med i alla fall, som ni ser på bilden.

1278

Nu gäller det bara att lärande sig skriva ordentligt på den härads tingesten.