Slängde på vinterdäcken idag och då man helst ska köra in dem innan det blir vinterväglag, för att slita bort det förhårdnade yttersta lagret, tog jag en tur med Nizar till Alnarpsparken. Vi travade omkring en timme i de delarna av parken som med lite god vilja kan kallas för skog och njöt av ett underbart höstväder. Okej, det slet ju inte så värst mycket på däcken, men det var i alla fall riktigt behagligt.
Personligt
Vacker vy på blåsig promenad
Tog Nizar ut på en långpromenad när jag kom hem från jobbet så han skulle bli tillräckligt trött för att inte störa mig under Sci-fi fredagen på TV6. Det blev en tur runt den stora pildammen. Har inte tänkt så mycket på det tidigare, men tornet ser ganska maffigt ut i mörker så jag slet fram kameran och försökte föreviga det.
Det var lite svårare än jag tänkt mig för det blåste något in i bänken och hunden hade ingen förståelse för att husse behövde stå blick stilla under exponeringen. Två bilder blev helt fördärvade när han traskade i väg för att lukta på något spännande, minst fem sabbades av kraftiga vindbyar. Till slut hittade jag en liten bänk som jag kunde sätta ner kameran på och få det önskade resultatet.
I övrigt var promenaden lite av en prövning. Jag fick en gren från en pil i ryggen när vi passerade Margaretapaviljongen och längs med Stadiongatan blåste det så kraftigt att jag tvingades luta mig mot vinden för att inte ramla. Nizar såg minst sagt besvärad ut. När vi väl kom hem belönade vi oss med tuggeben, whisky och Stargate Atlantis.
Fortfarande ung – till utseendet i alla fall
Skulle jag någon gång drabbas av trettioårskris behöver jag bara gå till systemet och handla. Inte för att dränka sorgerna i alkohol, utan för att få känna mig ung igen.
Senast idag köpte jag en flaska femtonårig Glenmorangie och fick visa legitimation igen, vilket jag får göra säkert fyra av fem gånger. Det smickrar när man fyllt 32, även om det egentligen inte är någon ålder att tala om. Likväl smickrar det.
Däremot vet jag inte hur jag ska förhålla mig till att jag fick visa legitimation på Hemköp för några månader sedan då jag köpte ett sexpack Falcon Ale och kassörskan bad att få se mitt körkort. Hon blev högröd i ansiktet och bad så mycket om ursäkt, och medan jag packade mina varor hörde jag henne mumla ”max tjugo, max tjugo, du ser inte en dag äldre ut”.
Äh vad fan, jag känner mig smickrad av det också.
Bronkit är ingen höjdare
Jag har inte riktigt varit i form för att blogga den senaste tiden, även om det har hänt en del som kanske kunde vara värt att skriva om. Först drabbades jag av en förkylning som höll mig hemma från jobbet fredag till måndag. Tillbaka igen på tisdagen men med lite hosta kvar som det alltid brukar vara.
Problemet var bara att hostan aldrig ville ge med sig, och när det började göra rejält ont och inte blivit bättre på två veckor blev det dags för ett besök hos doktorn. Han kom fram till att jag hade luftrörskatarr, eller bronkit som det också heter. Inte lika illa som lunginflammation, men illa nog för att jag skulle få penicillin för första gången sedan jag var fyra eller fem år.
Efter snart en veckas kur är hostan kvar. Visserligen inte lika illa som innan, men i gengäld har jag tydligen hostat sönder ett revben. Jag insåg att smärtan kom därifrån när jag upptäckte att det var svullet och ömt på utsidan av bröstkorgen och toge mig för att ringa sjukvårdsupplysningen. Revbenet är inte av – då hade jag nog inte varit i form att skriva nu – men det är troligen en spricka i det. Sköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa att det är ganska vanligt om man har kraftig hosta, men inte så mycket att göra åt, annat än att låta det läka av sig självt.
Med tanke på att jag först trodde det var bronkiten som blivit något värre, och att smärtan kom från lungorna, så är jag rätt nöjd med en spricka i revbenet. Det känns inte lika allvarligt, även om det inte känns skönt.
Vespan blir lagad – äntligen!
Jag fick ett samtal från verkstan idag. Försäkringsbolaget har godkänt kostnaden för att reparera min Vespa.
Det har tydligen tagit lite tid att få pris på reservdelar och från firmorna som ska knacka ut plåten och lacka om Vespan. Nästa vecka är den bokad hos plåtslagaren, så om inget går galet där ska det nog kunna bli ett par rundor till innan sommaren är helt över.
Min PX200, som den såg ut innan den blev påkörd.
Det drar lite kring huvudet
Det kom ett paket med posten i går. En ny trimmer, eftersom min gamla tog något ojämt och inte klarade längder mellan 0.5 och 3 milimeter. Efter en natts laddning blev det invigning nu på morgonen. Det fick bli en tvåa, bara för att det gick, och under de tio minuter som duschen efter klippningen tog så hade jag faktiskt kortare hår på huvudet än i ansiktet.
Ordningen är dock återställd nu.
2 milimeter. Bilden är lite grynig då den är tagen med webbkamera i dåligt ljus.
Bloggar med iPhone
Kunde inte lata bli att prova hur det gar att blogga med iPhone. Det ar inte helt latt utan svenska tecken och en pryl som vill stava om halften av order till narmaste engelska alternativ.
Men det gar. 🙂
Bild tagen med iPhone.
Hur tappar man bort en e-faktura?
E-faktura är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. Alla fakturor går direkt till banken och syns när man loggar in. Ett kryss är allt som behövs för att de ska betalas, inget klydd med kilometerlånga ocr-nummer, kontrollsiffror och förfallodatum. Det är kort och gott idiotsäkert så länge man kommer ihåg att gå in på internetbanken i slutet av varje månad.
Trodde jag.
Det var dags att lägga in räkningar igår och när allt var avklarat och jag stönat lite över hur mycket pengar som kommer att försvinna i månadsskiftet kom känslan av att något inte stämde. En räkning saknades. Inget konstigt med det, sånt har hänt förr. Men då har det varit något inbetalningskort som hamnat i fel hög med papper, eller rent av inte kommit fram med posten. Nu var det Telenorräkningen som saknades och den är en e-faktura. Och jag vet att den ska ha skickats då jag fick ett sms för drygt en vecka sedan som talade om att räkningen hade gått iväg.
Ringde till Telenor och de hade minsann skickat fakturan. Kollade med banken och de hade inte fått in den i sitt system. Hur fan gick det till? Räkningen har försvunnit längs vägen, men på internet finns ju ingen brevbärare som kan lägga posten i fel låda.
Nåväl, det gick att lägga in den manuellt, men vad hade hänt om jag inte upptäckt det själv? Utsikterna för att Telenor hade trott på min förklaring om den förfallit känns lika stora som för ett skolbarn som fått hemläxan uppäten av hunden.
iPhone på Kullander
Vi har tagit hem två iPhones till firman för att se hur de ser och fungerar. Den är verkligen smutt, om än lite för stor för min smak. Men så har jag ju vant mig vid men Motorola Krazr som rymms i vilken ficka som helst. Å andra sidan har jag aldrig sett någon telefon, eller annan elektronisk pryl för den delen, som varit lika smidig att använda. Inte heller med lika snyggt gränssnitt.
Risken är stor att vi slösar bort några timmar vid telefonen när det är tomt i butiken. Om det nu inte blir rusning av kunder som vill testa iPhone innan den lanseras i Sverige – när det nu blir – så vi själva inte får någon chans att pilla.
Ja, iPhone är lika fräck som det sägs.
Tillsammans med iPod nano.
Tegan & Sara bröt min festivalbojkott
Jag har aldrig varit en vän av Malmöfestivalen och lyckats hålla mig borta från den nästan helt och hållet sedan vi flyttade hit. Men i år var jag tvungen att gå på en konsert. Tvillingarna Tegan och Sara Quin från Kanada hade bokats för en spelning på Mölleplatsen i kväll och de fick man ju inte missa.
Jag hörde Tega & Sara första gången 2003 år sedan när deras I Hear Noises spelades på ZTV och fastnade direkt. Senaste plattan, The Con, är nog den bästa i mitt tycke med bland annat Are You Ten Years Ago, en låt som enligt Emma påminner om The Knife medan jag hör lite av New Orders Blue Monday i den (finns för övrigt för lyssning på Myspace).
Tyvärr varade konserten inte längre än en timme och de spelade aldrig I Hear Noises, däremot avslutade de med Monday, Monday, Monday, som av någon anledning verkar vara den låten de flesta verkar ha hört om de bara hört en låt med Tegan & Sara. Det blev ett ganska långt set med låtar från The Con, som Like O, Like H och Nineteen. Av någon outgrundlig anledning tackade Tegan extra mycket för jublet efter de nya låtarna, som om hon förväntat sig att vi inte skulle gilla dem och hoppats att vi skulle härda ut tills de började spela av det äldre materialet.
Den som vill se Tegan & Sara har chansen i morgon kväll igen då de Spelar på Vega i Köpenhamn.
Tegan & Sara tillsammans med den gladaste trummis jag någonsin sett.