Bronkit är ingen höjdare

Jag har inte riktigt varit i form för att blogga den senaste tiden, även om det har hänt en del som kanske kunde vara värt att skriva om. Först drabbades jag av en förkylning som höll mig hemma från jobbet fredag till måndag. Tillbaka igen på tisdagen men med lite hosta kvar som det alltid brukar vara.

Problemet var bara att hostan aldrig ville ge med sig, och när det började göra rejält ont och inte blivit bättre på två veckor blev det dags för ett besök hos doktorn. Han kom fram till att jag hade luftrörskatarr, eller bronkit som det också heter. Inte lika illa som lunginflammation, men illa nog för att jag skulle få penicillin för första gången sedan jag var fyra eller fem år.

Efter snart en veckas kur är hostan kvar. Visserligen inte lika illa som innan, men i gengäld har jag tydligen hostat sönder ett revben. Jag insåg att smärtan kom därifrån när jag upptäckte att det var svullet och ömt på utsidan av bröstkorgen och toge mig för att ringa sjukvårdsupplysningen. Revbenet är inte av – då hade jag nog inte varit i form att skriva nu – men det är troligen en spricka i det. Sköterskan på sjukvårdsrådgivningen sa att det är ganska vanligt om man har kraftig hosta, men inte så mycket att göra åt, annat än att låta det läka av sig självt.

Med tanke på att jag först trodde det var bronkiten som blivit något värre, och att smärtan kom från lungorna, så är jag rätt nöjd med en spricka i revbenet. Det känns inte lika allvarligt, även om det inte känns skönt.

Vespan blir lagad – äntligen!

Jag fick ett samtal från verkstan idag. Försäkringsbolaget har godkänt kostnaden för att reparera min Vespa.

Det har tydligen tagit lite tid att få pris på reservdelar och från firmorna som ska knacka ut plåten och lacka om Vespan. Nästa vecka är den bokad hos plåtslagaren, så om inget går galet där ska det nog kunna bli ett par rundor till innan sommaren är helt över.

228

Min PX200, som den såg ut innan den blev påkörd.

Det drar lite kring huvudet

Det kom ett paket med posten i går. En ny trimmer, eftersom min gamla tog något ojämt och inte klarade längder mellan 0.5 och 3 milimeter. Efter en natts laddning blev det invigning nu på morgonen. Det fick bli en tvåa, bara för att det gick, och under de tio minuter som duschen efter klippningen tog så hade jag faktiskt kortare hår på huvudet än i ansiktet.

Ordningen är dock återställd nu.

1024

2 milimeter. Bilden är lite grynig då den är tagen med webbkamera i dåligt ljus.

Bloggar med iPhone

Kunde inte lata bli att prova hur det gar att blogga med iPhone. Det ar inte helt latt utan svenska tecken och en pryl som vill stava om halften av order till narmaste engelska alternativ.

Men det gar. 🙂

1017

Bild tagen med iPhone.

Hur tappar man bort en e-faktura?

E-faktura är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. Alla fakturor går direkt till banken och syns när man loggar in. Ett kryss är allt som behövs för att de ska betalas, inget klydd med kilometerlånga ocr-nummer, kontrollsiffror och förfallodatum. Det är kort och gott idiotsäkert så länge man kommer ihåg att gå in på internetbanken i slutet av varje månad.

Trodde jag.

Det var dags att lägga in räkningar igår och när allt var avklarat och jag stönat lite över hur mycket pengar som kommer att försvinna i månadsskiftet kom känslan av att något inte stämde. En räkning saknades. Inget konstigt med det, sånt har hänt förr. Men då har det varit något inbetalningskort som hamnat i fel hög med papper, eller rent av inte kommit fram med posten. Nu var det Telenorräkningen som saknades och den är en e-faktura. Och jag vet att den ska ha skickats då jag fick ett sms för drygt en vecka sedan som talade om att räkningen hade gått iväg.

Ringde till Telenor och de hade minsann skickat fakturan. Kollade med banken och de hade inte fått in den i sitt system. Hur fan gick det till? Räkningen har försvunnit längs vägen, men på internet finns ju ingen brevbärare som kan lägga posten i fel låda.

Nåväl, det gick att lägga in den manuellt, men vad hade hänt om jag inte upptäckt det själv? Utsikterna för att Telenor hade trott på min förklaring om den förfallit känns lika stora som för ett skolbarn som fått hemläxan uppäten av hunden.

iPhone på Kullander

Vi har tagit hem två iPhones till firman för att se hur de ser och fungerar. Den är verkligen smutt, om än lite för stor för min smak. Men så har jag ju vant mig vid men Motorola Krazr som rymms i vilken ficka som helst. Å andra sidan har jag aldrig sett någon telefon, eller annan elektronisk pryl för den delen, som varit lika smidig att använda. Inte heller med lika snyggt gränssnitt.

Risken är stor att vi slösar bort några timmar vid telefonen när det är tomt i butiken. Om det nu inte blir rusning av kunder som vill testa iPhone innan den lanseras i Sverige – när det nu blir – så vi själva inte får någon chans att pilla.

902

Ja, iPhone är lika fräck som det sägs. 

907

Tillsammans med iPod nano. 

Tegan & Sara bröt min festivalbojkott

Jag har aldrig varit en vän av Malmöfestivalen och lyckats hålla mig borta från den nästan helt och hållet sedan vi flyttade hit. Men i år var jag tvungen att gå på en konsert. Tvillingarna Tegan och Sara Quin från Kanada hade bokats för en spelning på Mölleplatsen i kväll och de fick man ju inte missa.

Jag hörde Tega & Sara första gången 2003 år sedan när deras I Hear Noises spelades på ZTV och fastnade direkt. Senaste plattan, The Con, är nog den bästa i mitt tycke med bland annat Are You Ten Years Ago, en låt som enligt Emma påminner om The Knife medan jag hör lite av New Orders Blue Monday i den (finns för övrigt för lyssning på Myspace).

Tyvärr varade konserten inte längre än en timme och de spelade aldrig I Hear Noises, däremot avslutade de med Monday, Monday, Monday, som av någon anledning verkar vara den låten de flesta verkar ha hört om de bara hört en låt med Tegan & Sara. Det blev ett ganska långt set med låtar från The Con, som Like O, Like H och Nineteen. Av någon outgrundlig anledning tackade Tegan extra mycket för jublet efter de nya låtarna, som om hon förväntat sig att vi inte skulle gilla dem och hoppats att vi skulle härda ut tills de började spela av det äldre materialet.

Den som vill se Tegan & Sara har chansen i morgon kväll igen då de Spelar på Vega i Köpenhamn.

897

Tegan & Sara tillsammans med den gladaste trummis jag någonsin sett. 

Georg Jensen i besticklådan

Vi tog en tur till Simrishamn idag. Dels för att göra något trevligt av mina sista semesterdagar, dels för att använda upp en bröllopspresent. Förra sommaren hade vi sett en riktigt snygg lampa i en antikbutik i Simrishamn som svärföräldrarna såg till att lägga undan samtidigt som de skaffade oss ett presentkort i butiken. Det blev lite pengar över som vi inte hade utnyttjat tidigare, så nu var det dags att försöka hitta något trevligt till lägenheten.

Och när jag säger antikbutik så menar jag antik. Den som letar loppisfynd ska inte ta sig dit, för att hitta prylar under tusenlappen är inte lätt. Emma är svag för snygga vaser och hittade en hon gillade. Priset var dock inte riktigt i vår liga, 12.000:-. I stället var det jag som gjorde ”fyndet” den här gången (hon hittade lampan). Ett set med riktigt snygga bestick från Georg Jensen, fyra gafflar, fyra knivar och fyra skedar. De kostade 1.500:-, precis vad vi hade kvar på presentkortet.

Som hittat.

822

Snygga bestick.

På hemvägen stannade vi till på Olof Victors, som mamma ofta pratat om, för en kopp kaffe. Kaffet var väl inget att skryta med, men deras blåbärs- och hallonpaj med vaniljsås var något i hästväg. Klart värt en egen resa.

Äntligen semester

Nu har jag haft semester i fyra timmar och nio minuter. Det är skönt, fast det känns inte som jag behöver det lika mycket som förra året. Då var jag verkligen utarbetad och längtade verkligen efter en paus för att återhämta mig. Nu är det mer resan till Holland, Frankrike, Schweiz och Tyskland jag ser fram emot.

Fick förresten ett mail från Christa på Acme som tyckte att vi Européer hade det lyxigt som får tre veckors semester. Jag hade inte hjärta att säga att jag bara tagit ut tre av mina totalt fem veckor. Det är nog bättre att hon lever i ovisshet.

För övrigt läste jag i tidningen häromdagen att man inte ska skriva i sin blogg att man åker bort på semester, för då kommer tjuvarna. Nu har jag ju redan talat om att vi ska åka utomlands i ett tidigare inlägg, så det är ju för sent att ta tillbaka. Frågan är bara om jag ska skriva att hundvakten kommer att bo i vår lägenhet när vi är borta, eller om det ska få bli en överaskning för eventuella objudna besökare?

Up The Mountain på Debaser

Jag har väl aldrig varit särskilt förtjust i country, om man undantar vissa väl valda alster av Johnny Cash. Men i kväll var jag bjuden till Debaser för att lyssna på Up The Mountain, Malmös eget country & westernband med Magnus Sveningsson, Bengt Lagerberg och Lasse Johansson från The Cardigans, samt Lotta Wenglén , Sweet Mary och Johan Olsén. Kvällen till ära gästades de av Emmas idol Cecilia Nordlund samt en kille på lapsteel som jag tyvärr inte minns namnet på.

Jag inte hade så höga förväntningar på grund av musikstilen och stack dit för att i sämsta fall få en stunds avkoppling, en Oban och kanske träffa någon jag käner. Men de var riktigt bra och musiken medryckande (jag kan inget om country, så någon djupare analys blir det inte). De lät betydligt bättre än den radda country & westernlåtar som kvällens DJ Johan Kimrin bjöd på. Och då syftar jag inte på det kassa ljudet i högtalarna, utan bandet hade mer själ, eller vad man nu ska kalla det.

Det blir nog ett nytt besök på Debaser när Up The Mountain spelar där igen den 23 Augusti.

701

Up The Mountain: Johan Olsén, Sweet Mary, Lasse Johansson, Bengt Lagerberg, Magnus Sveningsson och Lotta Wenglén.