En lång vårpromenad med Nizar

Härligt väder idag, så jag tog med Nizar på en lång vårpromenad. Målet var Västra hamnen och lite havsluft som omväxling.

1299

Vi hade knappt kommit i väg när vi hittade en liten övergiven vante på Gamla kyrkogården.

1303

I kanalen vid hovrätten såg luftbubblorna från tunnelborren.

1307

Vi gick förbi Nord Mills anläggning och hittade en gås som såg ut att ruva på en pråm. Hon var inte glad över vår uppmärksamhet och fräste tills vi var långt borta.

1311

Turning Torso är kanske inte världens högsta hus, men tillräckligt högt för att svepas in i molnen.

1319

Ett förälskat par hade satt sig längst ute på badbryggan i Västra hamnen.

1331

Nizar poserar under vilopausen på bryggan.

1347

Vi hälsade lite på en tiomånadersvalp. En Russel av något slag, men jag glömde fråga vilken. Skulle gissa på Jack, eftersom benen ser lite för korta ut för att vara en Parsons.

Moderna myter: tvättstugan

Det är dags att avliva några myter om tvättstugan:

1. Om jag har gjort rent tvättmedelsfacket så har jag städat tvättstugan.
Tyvärr en av de vanligaste missuppfattningarna när handlar om gemensamma tvättstugor. Det krävs dock lite mer än så för att du ska kunna känna dig stolt över din insats. Tvättmedelsresterna ovanpå maskinerna, på golvet samt tvättmedlet du av någon outgrundlig anledning lyckats kleta in på fronten av tvättmaskinen måste tas bort. En närbesläktad myt handlar om luddfilter, vilken går ut på att det räcker med att rensa bort luddet i torktumlaren och lämna hälften på golvet.

2. Bättre lite skit här och där än ett rent helvete.
Den lates ursäkt för att slippa städa är väl känd över hela landet, kanske hela världen. Visst kan det ligga något i påståendet, så länge det inte handlar om tvättstugor. För även den late kommer en dag att tappa nytvättade kläder på det skitiga golvet och upptäcka att det är jobbigare att köra en ny maskin än att städa ordentligt i förväg.

3. Om jag inte ser skiten så finns den inte.
Ledsen, men bara för att du inte ser dammråttorna, tvättmedlet och gruset på golvet så betyder det inte att det inte finns. Däremot betyder det att du borde göra ett besök hos en optiker.

4. Dammet under mangeln är det ändå ingen som märker.
Trodde du ja. Så snart du lämnar tvättstugan så kryper det fram. Magi? Knappast. Det är bara lufttrycket från dörren du stänger, och nästa tvättare öppnar, som får det att virvla ut igen.

5. Dagens tvättmedel är mycket mer effektiva än gårdagens.
Myt? Ja och nej. Det beror på vem som säger det. Dagens tvättmedel är självklart mer effektiva än de som fanns att köpa när jag lärde mig använda en tvättmaskin. Det krävs mindre mängd och lägre temperatur för att uppnå samma, eller rent av bättre resultat. Men en sak har inte ändrats. Tvättmedlet måste fortfarande befinna sig i tvättmaskinen. Ovanpå, eller utsmetat på luckan gör det ingen nytta, och jag betvivlar starkt att Via någonsin kommer att utveckla ett så pass effektivt medel.

6. Det är ju ändå ingen annan som städar, så varför ska jag?
Det här är väl ingen myt? Det är ett påstående, kanske du tänker nu. Men nej, än så länge är det en myt. Jag städar i tvättstugan (oftast när jag kommer ner, för att mina nytvättade kläder inte ska behöva bli skitiga så snart jag tar dem ur maskinen, och när jag går), och jag vet att det är minst två eller tre andra grannar som också städar. Men det vete fan hur länge till jag står ut, så snart är det nog inte längre en myt utan bara ett påstående.

Morgonstund har F1-guld i mund

Äntligen!

F1-cirkusen är igång igen – min enda sportpassion här i världen.

Naturligtvis hade jag ställt klockan på 5.30 för att följa Melbourneloppet live, ingen eftersändning här inte. Tyvärr hade jag tänkt lite fel, för loppet började just 5.30 och inte 6.00 som jag räknat med, varför jag missade starten och det första varvet.

Nu kunde det varit värre eftersom det blev en saftig röra redan i första kurvan, följt av säkerhetsbil. Eftersom starten och kraschen kördes i repris flera gånger så missade egentligen ingenting. Det blev ett riktigt rysarlopp med många vändningar, väl värt att släpa sig ur sängen för.

Något referat blir det dock inte här. Det finns andra sajter som sköter den biten bättre.

Martin Björnström bloggar igen

Efter nästan ett års stiltje har det äntligen börjat hända saker på bjornstrom.se. Jag har ju gjort ett par resor med karln och måste säga att det är ett underhållande sällskap och en god vän. Nästan lika underhållande är det att läsa hans blogg som vanligtvis avhandlar resor något av jordens alla hörn.

Nu är han på väg till Australien med flickvännen Maria, så räkna med en hel del intressanta reseskildringar den närmaste tiden.

Alla älskar Vespa

Tog Vespan till jobbet idag och hann bara rulla ut den på gatan när jag blev hejdad av en man som precis klivit ur en Audi. ”Det var en väldigt fin Vespa”, sa han och berättade att han själv var stolt ägare till en av årsmodell ’66, som han förhoppningsvis skulle få fart på under våren.

När jag väl knattrade iväg var det med ett större leende än vanligt. Det är ju inte var dag en PX-ägare får komplimanger av någon som äger en Vespa av klassisk modell.

Mobilt bloggande på riktigt

Det tog lite längre tid att fixa än jag tänkt, men nu kan jag blogga helt mobilt.

Ta en bild med iPhonen, mejla in den, skriv något käckt och publicera.

Som till exempel att jag och Nizar var hos Mathias och tog en espressino efter jobbet. Ja, Nizar låg mest på golvet, men han var med i alla fall, som ni ser på bilden.

1278

Nu gäller det bara att lärande sig skriva ordentligt på den härads tingesten.

Till slut trillade jag dit – men det var väl väntat?

Jag är faktiskt stolt över att jag lyckats hålla mig så här länge, det har ju trots allt förväntats av mig. Men nu har jag alltså blivit med iPhone (för du trodde väl inte att jag har börjat snusa igen?).

Jodå, den är lika bra som det sägs, fast det kommer nog ta ett litet tag innan jag bloggar från den igen. För visst går det snabbare att skriva på den än en vanlig mobil, men den här texten har ändå tagit mer än dubbelt så lång tid som på datorn.

Grattis jag

Då var man 33, eller om man ska vara petig så blir jag det om några timmar.

Någon gång efter fyra på eftermiddagen såg jag tydligen dagens ljus enligt mamma, men jag kommer aldrig ihåg den exakta tiden.

Avslappnande massage och dyr whisky

Helgen på Varbergs kurort tog slut alldeles för snabbt, men det är ju precis som det brukar vara när man mår kungligt.

Vi checkade in i vår svit strax efter två på fredagen och började vistelsen med en pubmacka innan det var dags för första behandlingen, två par fötter.

Inpackning, fotbad, peeling och slutligen massage. Ah!

Det finns få saker som går upp mot att få fötterna pillade hemma i soffan. Att få dem genomarbetade av en specialist är dock en av dem.

Efter lördagens promenad in till Varberg var det dags för en stärkande lunchbuffé innan helkroppsmassagen, den behandling jag sett fram emot mest av allt. Det var nästan lika bra som jag föreställt mig, men ack vad fort en timme går. Dubbla tiden hade gjort behandlingen perfekt.

Lite bad, bastu och vatten-qi gong (jag vet inte riktigt hur vi hamnade där) fick avrunda innan det var dags för kvällens dignande buffé.

Efter maten tyckte vi att det var dags för en liten whisky innan vi återvände till vår svit. Redan på fredagen hade jag imponerats av utbudet – då jag överlycklig beställde in en Yamazaki, något jag inte druckit sedan flaskorna jag hade med mig hem från Tokyo tog slut.

Nu ville jag prova något nytt, så när Emma fastnade för en 18-årig Highland Park så tänkte jag att en 25-årig Caol Ila skulle passa mig. Den fanns inte med i prislistan, men eftersom Emma fick betala 30 kronor per centiliter, vilket bara var fyra kronor mer än den tolvåriga, tänkte jag inte mer på det.

Det skulle jag kanske ha gjort. Det var först när jag skulle skriva på notan jag insåg att den gick loss på 85 kronor centilitern, så min femma kostade mig mer än vi vanligtvis ger för en hel flaska på bolaget. Men det var det värt.

Det var länge sedan jag smakade en så pass god whisky, och det lär nog dröja innan jag gör det igen.

Efter stormen kommer surfarna

Vinden ven rejält under natten och även om det mojnat en del till morgonen så var det bra fart på blåsten.

Efter en stärkande frukost tog en tur in till Varberg. Det är en promenad som borde ta max tio minuter, men motvinden, och alla bilder av skummande vågor jag prompt skulle ta, gjorde att det tog runt en halvtimme.

På vägen dit kunde vi betrakta sju personers vedermödor i vattnet. Som små svarta spermier guppade de runt i väntan på den perfekta vågen, eller åtminstone en våg de kunde ta sig upp på. Det såg inte direkt roligt ut. Flera minuters plaskande för att sedan försöka komma upp på surfingbrädan i rätt tid.

1247

De flesta misslyckades och trillade efter en eller ett par sekunder, om de ens kom upp. En stackare lyckades knappt ta sig ut från stranden utan låg kvar på samma plats trots frenetiska simtag. Bara en av dem fick till ett bra åk, eller vad de nu kallar det och tog sig hela vägen in till stranden på sin våg. Men med tanke på hur han fick kämpa för att ta sig tillbaka ut undrar man om det var värt det.

Fast det var inte bara människor som surfade i stormens efterdyningar. Längs hela strandpromenaden hängde måsar i luften. Om jag inte visste bättre, och det kan jag ju inte påstå att jag gör, så skulle jag säga att de glidflög bara för att det var roligt.

1251